238 då 20 skeppsredor. Även denna tolkning kan exakt verificeras, om man i Viken räknar med det från Gulatingslagens skeppsförteckning hämtade talet 61 och i övrigt med testamentets tal oförändrade (utom möjligen i Agder och Firdafylke, som ej inverka på skillnadstalet), således i Tröndelagen med talet 59. På konungens lott falla de 157 (156) skeppsredor, på jarlens 137 (136); skillnadstalet blir alltså 20. Mot denna rekonstruktion av den skeppsredeindelning, som sagans uppgift torde avse, kan möjligen invändas, att den i motsats till den först anförda rekonstruktionen ej är metodiskt konsekvent, i det att den kombinerar uppgifter ur två av 75—80 års tidsavstånd skilda källor, och man kunde med hänsyn härtill anse den tolkning av skeppsredetalet, som låter detta framgå ur direkt jämförelse mellan konungens och jarlens skeppsredetal, vara att föredraga. Invändningen är emellertid knappast befogad. Även det senare rekonstruktionsförsöket kan mycket väl tänkas motsvara ett verkligt historiskt utvecklingsstadium. Om, såsom sannolikt synes, de i jämförelse med skeppstalen i Gulatingslagens förteckning lägre skeppsredetalen på vissa håll i testamentet representera ett fortsatt utbyte av tvitugsessor mot halflnitug skip, behöver detta ej därför ha skett i ett slag. Det är fullt möjligt, att skeppstypsbytet i Bohuslän ägt rum senare än i de nordnorska fylkena. Visserligen kan det synas innebära ett antgande om en mindre sannolik ojämnhet i utvecklingen, om man i Bohuslän räknar med den äldre skeppsredeindelningen oförändrad, samtidigt som man i Tröndelagen förutsätter ej blott en omreglering efter den större skeppstypen utan även en nedsättning av det exakta motsvarighetstalet. Men det är ej sagt att skeppstypsbytet och nedsättningen av skeppsredetalet i Tröndelagen betckna två successiva etapper; de kunna måhända ha skett samtidigt. Någon möjlighet att på sakliga grunder träffa ett val mellan de båda verifikationer av uppgiften i Håkan Håkanssons saga, som synas tänkbara, och därmed mellan de båda tolkningarna av skillnadstalets innebörd finnes således icke. I följd härav är uppgiften också oanvändbar, när det gäller att söka exakt bestämma skeppsredetalet i Viken vid den avsedda tidpunkten. Oavsett detta synes emellertid tillräckligt stöd finnas för antagandet, att »grönernas skepp» varit ett mer eller mindre tillfälligt extra tillägg till den gamla ordinarie ledungskontingenten, vilket vid beräkningen av skeppstalet närmast före det skede, som representeras av Gulatingslagens förteckning, kan lämnas å sido.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=