237 att vare sig skeppstal eller skeppsredetal mellan Svinesund och Rygjarbit varit jämnt 40. Ett skepp eller en skeppsreda ytterligare i Grenland behöver knappast antagas ha hindrat, att det på de större bohuslänska skeppsredorna grundade motsvarighetstalet beräknats enligt ett till jämnt 40 avrundat skeppsredetal mellan Svinesund och Rygjarbit. Visserligen finnes vid sidan av testamentet en annan uppgift, som kan tolkas så att den lämnar stöd för antagandet, att skeppsredorna i de båda norr och väster om Svinesund belägna delarna av Viken varit tillsammans just 40, icke 41 eller något annat närliggande tal. I den förut berörda framställningen i Håkan Håkanssons saga omuppgörelsen mellan konungen och Skule jarl säges jarlens yrkande att få på sin lott fylkena norrifrån intill Sognsjön, d.v.s. till och med Firdafylke, ha inneburit, att det endast bleve genom en skillnad av tio skeppsredor, som konungen finge mer än hälften. Såsom förut framhållits, är det tänkbart, att med »tio skeppsredor» här åsyftas skillnaden mellan konungens och jarlens skifteslotter. Denna tolkning stämmer på pricken med testamentets skeppsredeindelning, om man i Tröndelagen i stället för talet 59 insätter 64, det exakta motsvarighetstalet i halfpntug skip till områdets tidigare 80 tvitugsessor, och på sträckan mellan Rygjarbit och Svinesund räknar med jämnt 40 skeppsredor, exakt motsvarande det i testamentet angivna efter de bohuslänska för utrustning av halfpritug skip avsedda skeppsredorna beräknade uppskattningstalet 32 (16+16). Naturligtvis bör man då också i Agder och Firdafylke räkna med det ursprungligare talet 16 i stället för med 15, vilket emellertid icke inverkar på skillnadstalet, då konungen och jarlen enligt Skules förslag skulle fått på sin lott var sitt av dessa fylken. Enligt nu angivna beräkningssätt skulle konungen fått 152, jarlen 142 skeppsredor; skillnadstalet blir alltså tio. I denna exakta överensstämmelse mellan en tolkning av uppgiften i Håkan Håkanssons saga och en av andra, om också i och för sig ej avgörande skäl antaglig ursprungligare form av den från senare hälften av 1200-talet kända skeppsredeindelningen kunde man vilja se ett nytt viktigt stöd för hypotesen, att de lägre tal, som skeppsredeförteckningen i Magnus Lagaböters testamente företer i jämförelse med Gulatingslagens skeppsförteckning, ha sin förklaring i en fortsatt utbredning av fartygsklassen halfpritugt skip. Tillika kunde man i samma överensstämmelse vilja finna ett bevis för att det i Gulatingslagens förteckning omtalade grcena skip ej skulle ägt någon motsvarighet i den ännu under 1200-talet oförändrade skeppsredeindelningen i västra delen av Viken. Men det har förut visats, att skillnadstalet i sagan åtminstone lika väl kan tolkas på ett annat sätt. Enligt denna tolkning skulle det åsyfta differensen mellan konungens skeppsredetal och hälften av skeppsredetalet för hela riket. Skillnaden mellan konungens och jarlens skifteslotter bleve
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=