236 Frörup) med särskilt hamnetal.^® Analogien haltar emellertid så till vida, som hamnetalen i Vinding äro olika för de olika fjärdingarna och alltså ej tyda på att dessa tillsammans utgjort rustningsområde för ett skepp. Det är icke möjligt att med säkerhet uttala sig om huruvida de ledungsrättsliga indelningsförhållanden, som man tillfälligtvis känner från några skeppsredor i Viken på 1340-talet, ägde bestånd redan på 1270-talet. Om man likväl vedervågar antagandet, att så var fallet, får man emellertid en mycket rimlig förklaring till att Tunsbergsmötets beslut stadgar ett fast antal man ej för varje skeppsreda utan för varje tvitugscssa med tilllägg, att flere skola utrustas av de sysslomän, inom vilkas områden liÖatalet är större. Det var naturligtvis skäligt, att för skeppsredor, vilkas liÖa-t2i\ väsentligt översteg det för en tvitugscssa normala, uppställdes flere man än för sådana, som endast innehöllo sistnämnda //Ö^z-tal. Av stort intresse är också, att en skeppsreda med högre anträffas just i Bohuslän, området mellan Svinesund och Älven. Det är åtminstone möjligt, att motsättningen i Magnus Lagaböters testamente mellan sunt och computantur bör sammanställas med detta faktum. Meningen skulle då vara den, att det skeppsredevis anslagna beloppet blivit bestämt med hänsyn till skeppsredor av den i Bohuslän faktiskt förekommande storleken och att av detta skäl vid fastställandet av de belopp, som skulle falla på de båda andra huvuddelarna av Viken, deras skeppsredetal skulle antagas vara detsamma som i Bohuslän. Testamentet upplyser under denna förutsättning, att det faktiska skeppsredetalet endast i Bohuslän var 16; däremot kan det icke åberopas som vittnesbörd om att en fast skeppsredeindelning icke fanns eller icke var genomförd vare sig på andra sidan Svinesund eller på andra sidan Kambhorn. Kvilleurkunden lämnar stöd för antagandet, att man i Bohuslän efter tillkomsten av Gulatingslagens skeppsförteckning övergått till att rusta skepp med 25 par åror. Däremot kan testamentet, om den här ovan givna förklaringen av dess uttryckssätt synes sannolik, icke anses tyda på att ett ombyte av skeppstyp vid tiden för dess avfattning var i görningen även i andra delar av Viken. Och /i3^z-talen för Id och Skjeberg tala för att ett dylikt ombyte aldrig ägt rum i Smålenene. Med den nu givna tolkningen av testamentets uttryckssätt rörande skeppsredorna i Viken kan det synas ovisst, om detta medgiver en precis beräkning av det verkliga skeppsredetalet från Svinesund västerut till Rygjarbit. Skeppsredorna i vardera av de båda hälfterna av denna sträcka, som troligen alltjämt rustade tvitugsessor, motsvara de 16 sannolikt för utrustning av halfpritug skip avpassade skeppsredorna i Bohuslän. Men denna motsvarighet kunde med hänsyn till testamentets ordalag mycket väl vara ungefärlig; det vore i och för sig knappast nödvändigt.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=