234 tingslagen gäller bestämmelsen tydligen närmast tröndernas fylken.®® Det ligger här nära till hands att tänka på den fjärdingsdelning av fylkena, vars stora betydelse inom Gulatingslagens område är välkänd genom talrika stadganden och vars tillvaro även av Frostatingslagen på ett par ställen nämnes, liksom den synes lämnat spår efter sig i ett par tröndska bygdenamn.®® Att Frostatingslagen utgått från en på förhand bestående gemenskap inom den skiljaktiga minoriteten såsom normal förutsättning, antydes i viss mån därav, att stadgandet först förklarar en frändekrets’ skiljaktighet otillräcklig. Det anförda må vara nog för att belysa innebörden av den i Kvilleurkunden av 1346 omnämnda fjärdingsindelningen. Vid sidan av fjärdingarna finnes emellertid i Kville skeppsreda, sådan den framträder i urkunden, tre andra områden, som likaledes äro indelade i lidar. Dessa äro socknarna Roeim (nu Vrem; socknen har uppgått i Kville), Bottna pat hvergi riufa er peir doema lög um pau mal öll er peir eigu um at dcema. po at frd hverfi bauggilldismenn oc nefgilldismenn eÖa nämagar. En ef frd hverfr fiårÖungr manna eda fleiri pingmanna réttra. pd seal bera pingrof aptr d ping, oc sciåta mdli til .i), fylkna pings. En på at engi beri ping aptr. pd er engi buandi secr er af pingi gecc med honum. En ef menn verda eigi sdttir d .i], fylkna pingi. pd seal sciåta til .iiij. fylkna pings. En ef peir verda eigi par sdttir. pd seal sciåta til dtta fylkna pings, hafa pat par er allir verda d sdttir oc i lögréttit kemr. Nu er fylkit scipat i sundr. pd er svd mnelt. at svd seal standa 7ndl peirra sem fylkismanna allra. I Gulatingslagen stadgas i ett fall närvaro av fjärdedelen av tingmännen (fiordongr pingmanna) som villkor för ett tings domförhet (G 151, NGL 1, s. 60). Vilket detta ting är, säges icke annat än så till vida, som det såsom det ting, vilket för att döma i dråpssak sammanträder å vanligt tingsställe {a pingstod), motsattes det ting, vilket för samma ändamål omedelbart efter gärningen hålles å dråpsplatsen {par sem vig er vigit) och för vars domförhet endast kräves närvaro av 27 bönder. Även om det förra tinget är av lägre ordning än fylkestinget, vilket synes sannolikt (jfr förhållandet mellan prvarping och heradsping i östnorsk rätt, NGL, 2, s. 523), kan emellertid domförhetsvillkoret vara hämtat från fylkestinget. På ett ställe i Gulatingslagen står fjårdungr manna uppenbart i betydelse av ’menighet i fylkesfjärding’, nämligen i ett stadgande rörande försummelse av byggnadsskyldighet vid fylkeskyrka {hgfudkirkja), där fiordongr manna aeda attongr omtalas i motsättning till allir fylkismenn (G 10, NGL, 1, s. 7; jfr A. Taranger, HeraS og heraSskirkja, [Norsk] Hist. Tidsskr., R. 2, Bd 6, s. 374). I ett annat stadgande, rörande utsedda tingmäns försummelse att i rätt tid inställa sig till Gulatinget, synes fiordongr manna oeda attongr måhända sannolikast beteckna tingmanskontingenten från en fylkesfjärding eller fylkesåtting i motsats till allir fylkismenn i betydelsen av tingsmanskontingenten från ett helt fylke (G 3, NGL, 1, s. 5; jfr Taranger, l.c.); möjligt är dock, att uttrycken allir fylkismenn och fiordongr manna xda attongr här beteckna menigheterna i resp. områden, i det dessa göras ansvariga för representanternas uteblivande. Detta framgår av den föreskrivna instansordningen, som endast äger tillämplighet på Tröndelagen (jfr K. Maurer, Die Entstehungszeit der älteren Frostubingslög [Abh. d. philos.-philol. Cl. d. K. Bay. Akad. d. Wissensch., 13: 3], s. 11). Se nedan s. 270 n. 102. 88
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=