233 ligen användes det här om det minsta antal på häradstinget närvarande, vars tillstående av kännedom om en beskyllning kräves för biskopens tjänstemans rätt att om denna föra talan. Emellertid kan ifrågasättas, om ej antalets bestämmande just till fjärdedelen av närvarande tingmän i själva verket äger ett samband med häradets fjärdingsdelning, i det man måhända ursprungligen som det normala förutsatt allmän vetskap om ryktet hos tingmännen från samma fjärding. Till jämförelse må anföras, att såväl Gulatingslagen som Frostatingslagen såsom villkor för ett måls hänskjutande från fylkesting till högre ting kräva, att fjärdedelen av tingmännen genom bortgång från fylkestinget giver skiljaktighet till känna,®^ I Frosta¬ er /)i«g sxtt pa skall biskups armadr upp standa. Ek hefe ptctt haeyrt at maÖr hafe misgort i heral^e um p.et mall er biskup lytr reet a. s<egia til saka slikt en er. Nu nil ek piCt nita ef per hafer haeyrt patt mal fyr. Er [var. ef'\ fiorliongr heraz manna pxirra er par ero a pingi er fyr kvedaz haeyrt hafa pat mall. pa haitir pat heraz flaeytt at laghum. pa ma biskups arma^Sr pa sok saekia til sliks rettar sem viö liggr at lagum. — — — Nu ef farre kallaz pat mall haeyrt hafa haldr fiordongr heraz manna, pa fallr pat mal niör oc haitir hans uphaf. ma han akki saekia f)at mall at lagum. — — — Jfr B II 26, III 23 (NGL, 1, s. 362, 372). Säkerligen är det här med fjori^ungr heraösmanna betecknade institutet vad som åsyftas med fjoröungs ping i NB II 13 (NGL, 4, s. 169); End hin syni eff hand weith sig lognan were, ellige se gomth wm fiordungs ting som siider mer siger. — Hänvisningen till längre fram givna bestämmelser, vilka skola iakttagas rörande fjoröungs ping, kan ej gälla annat än NB II 33 (NGL, 4, s. 179), som direkt återgår på det ovan anförda stadgandet i äldre Borgartingslagen och följaktligen talar om fiordonger hxradz manna peira er pa ero a pingi, fiordonger pingx manna. Betydelsen av fjoröungs ping i NB II 13 är alltså icke ’fjärdingsting’ utan ’tingsfjärding’, ’tingmannafjärding’, alldeles som fiarpungs hundari och fiarpungs h^erap i fornsvenskt lagspråk kunna betyda det samma som fiarpunger hundaris och fiarpunger af hterape (jfr Schlyter, Ordb., s. 166, s.v. fiarpunger). Härav följer, att NB II 13 icke kan, såsom S. Tunberg (Stud. rör. Skandinaviens äldsta polit. indelning, s. 219), dock med tvekan, ifrågasatt, åberopas som stöd för ett antagande om att de i Viken »förefintliga halffylkena äfven blifvit uppdelade i fjärdingai». Ovisst är om detta antagande med bättre fog kan byggas på den likaledes åberopande rättarboten för inbyggarna i Oslo féhirösla och Borgarsysla 8/1 1357 (NGL, 3, s. 175): — — — Swa uilium wer ok at sta;mfnist huar af sinu heimile med varo brefue huat sxm han er brotto ader heima. po swa at hin stem sttemfnis se pxn tima innan fiordongs pings ok forfallalaust ok kunnigha po pa sttemfnu sa sem sttemnir fultidhum heimilis hionom pen sem stemder er. Att fjoröungsping här åsyftar ett tingsdistrikt är tydligt (jfr NGL, 5, s. 195), men det är måhända icke uteslutet, att detta är häradsfjärdingen. G 35 (NGL, 1, s. 21); Nu ef peir veröa eigi aller a eitt sätter a fioröongs pingi. pa ma skiota male meö vatta tva a fylkis ping. En sa peirra er pa pyckizt enn eigi log fa. pa ma pvi at eins skiota af fylkispingi til Gulapings ef fioröongr manna gengr af pingi. oc kalla pat log er hann seger, pa verör skot fullt en ellar eigi. —G 266 (NGL, 1, s. 88): — En ef peir veröa eigi a sätter, pa vill annarr skiota dome sinum i logretto. en annarr vill una dome fylkismanna. pa seal hinn af pingi ganga er skiota vill. oc afla ser liÖrs. En ef hann fcér af fylkis pingi fiorÖong pingmanna. pa ma hann skote orca. —F X 30 (NGL, 1, s. 224): Mdl hvert peirra er allir fylkismenn ero d eitt. pd seal
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=