231 långt tidigare utan samtidig utsträckning av ledungsskyldigheten blivit efterbildad i vissa inlandsbygder. Källmaterialets beskaffenhet gör det tänkbart, att häradets namn och häradets organisation i olika etapper och lösgjorda från varandra vunnit ökad utbredning på det norska östlandet. Under alla omständigheter synes man ha skäl att uppmärksamma fjärdingsdelningen som ett tecken till ursprungligt organisatoriskt sammanhang mellan det östnorska och det dansk-götiska häradet. Ett spår såväl av det östnorska kusthäradets fjärdingsdelning som av dess identitet med skeppsredan torde vara bevarat i Magnus Lagaböters landslag. I denna lags landvärnsbalk ålägges skyldigheten till vakthållning med vårdkase {vita vgrÖr) vid varje särskilt vaktställe »fjärdingen av de häradsmän, som bo närmast». Dessa skola också på vaktstället underhålla ett vakthus {varöhus, varöbuö) av viss beskaffenhet.®^ Sannolikt är meningen, att vakttjänst och underhållsplikt skola fullgöras av vare sig alla eller endast vissa häradsfjärdingar, beroende på vaktställenas antal inom häradet. Det synes otvivelaktigt, att här förutsättes ett »härad» i betydelse av ett bestämt avgränsat och rättsligt organiserat distrikt. Endast ett sådant »härad» torde kunna ifrågakomma som bärare av förpliktelser inom en fast militär ordning av stor vikt, och endast inom ett sådant »härad» kan det ha varit möjligt att avgöra, vilka som i varje särskilt fall voro att anse som »fjärdingen av närmast boende häradsmän». Stadgandet utgår alltså från förefintligheten av härad med bestämt fixerade, fjärdingsdelade områden. För ett antagande, att ordet heraö inom vare sig Frostatingslagens eller Gulatingslagens områden skulle varit använt i dylik betydelse finnes intet stöd i dessa lagar eller i andra källor. Landslagens vakthållningsstadgande skiljer sig även i andra avseenden från motsvarande stadganden i de äldre norska lagar, vilkas avdelningar om militära tjänstgöringsskyldigheter äro bevarade.®^ Varken i Frostatingslagen eller i ^ L III 4 (NGL, 2, s. 36): Vm nita uorÖ. En ef hers er menn uita uorS rei<^a. baendr em non i land vart. J>a skolit skyllduger til uita at gera par sem verit hefir at forno fare, fiordungr heratismanna peirra er nester bua oc uaröhus (var. varöbud) 7ned oc pac a oc fiorar dyr. Nu skal vmbods maör konungs stefna skipreidu ping uorTi at bioda. — pa skolu baendr a uer?)i sitia hina .v. nott fra pui er uorör var bo^en. nema fyr purfi. — — — brir menn skolu uita uorH hallda. peir menn eru aller vards£tir er augna heilir ero oc ceyrna oc fotheilir. frialser menn oc fultil^a oc ual herfoerir. herlenskir en eigi vtlenskir oc eigi utliCger or annara konunga riki. Menn skolu a uort) ganga at midium degi oc hallda til annars miSsdags. — — — Nu skolu varSmenn uita hrenna at .ii), herskipumsenum eSa fleirum. G 311 (NGL, 1, s. 102): Um vita vorÖu. Nv ef heriar er von. pa scolo ynenn vita vord reiöa. pa seal armadr konongs. a:da lendr madr skera bod. en sa er secer at .ii), morcom er eigi kemr til. En peir er Hota vord at hallda. oc fara eigi til. pa abyrgiast peir vita. Nu scolo ynenn sva hallda vita vord. at peir sofne eigi a verde. En ef hann sofnar giallde aura .xii. neyna herr kome medan oc brenna eigi vitar. pa er hann utlagr. Nu seal hann brenna vita at fim skipum. xda fim skipum fleiruyyy. En ef hann brenner
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=