229 ett fjärdingsdelat tingslag, troligen en skeppsreda, i Nordmöre—det är allt. Stänkfallen på den norska västskusten torde giva en antydan om att fjärdingsindelningen I själva verket förekommit även I dessa trakters mindre ledungsdistrikt, liksom den synes varit karaktäristisk för motsvarande nordiska ledungsdistrikt överhuvudtaget. Men det bevarade källmaterialets torftighet talar ett tystnadens språk, som i detta fall knappast kan missförstås. Endast i undantagsfall synes fjärdingsindelningen i skeppsredor och därmed jämförliga mindre tingslag fått någon större betydelse utanför de båda områden, där ett relativt rikt källmaterial vittnar om denna organisationsform, å ena sidan Viken och närgränsande delar av Uplanden, å andra sidan Naumdal och Hålogaland. Det kan knappast råda tvivel om i vilket sammanhang den på östlandet rikt florerande fjärdingsindelningen bör ses. Man har menat, att den skulle vara en senmedeltida företeelse.”^ Det är sant, att källmaterialet till största delen är mycket sent. Men annat är ej heller att vänta; huvudmassan av de urkunder, som lämna en rikare och mera detaljerad kunskap om medeltida nordiska bygdeförhållanden är i allmänhet av ungt datum. Hur månget uråldrigt ortnamn dyker ej för första gängen upp i en handling från 1400-talet eller kanske först från 1500-talet! Att ur de fåtaliga äldre källornas tystnad, som dessutom knappast är alldeles fullständig, sluta till den östnorska fjärdingsindelningens sena ursprung, är därför knappast tillrådligt och detta så mycket mindre, som de i Viken och Uplanden gällande rättskällorna till större delen äro förlorade. I och för sig är det lika sannolikt, att fjärdingsindelningen i dessa trakter är av samma ålder som häradsindelningen. För denna möjlighet talar, att en fjärdingsindelning, likartad med den i det norska östlandet vanliga, uppträder även i två andra närliggande utbredningsområden för häradet, Jutland och götalandskapen. I Jutska lagen omtalas häradsfjärdingarna på flera ställen,"- och häradets fjärdingsdelning kommer inom dess område till synes även i begreppet »fjärdingskyrka»,"^ liksom den i vissa särskilda fall omnämnes i Konung Valdemars jordebok."'* De västgötska häradsfjärdingarna framträda i rättskällorna »til uika j Ladhammars vik firir vttan Bruarland» (DN, 13, 11, s. 10). Sandala fjärding torde vara den östligaste delen av Breim skeppsreda. Jfr E. Bull, Leding, s. 121, n. 2; NGN, 12, s. 47S. Om den i en skattemantalslängd från 1520(—21) (NRJ, 2, s. 49—52) omtalade fjärdingsindelningen i Björnörs tingslag i Fosens län, d.v.s. norra delen av den äldre medeltidens Nordmöre, se min uppsats ByrSa (Namn och Bygd 1928, s. 83 ff.). E. Bull, Polit. Inndelninger på Oplandene (Bygd og bonde. ), s. 64, n. 2, 66 n. 1. 72 78 74
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=