226 tydigt gäller skeppsredor, dels de förut i annat sammanhang antydda omständigheter, som synas giva vid handen, att fjärdingsdelning är ett för ledungsdistrikt, avsedda för utrustning av ett skepp, konstitutivt drag av rent nautiskt ursprung. Från områden, som icke med säkerhet kunna identificeras med skeppsredor känner man i allmänhet endast en eller annan fjärding; det är således mycket möjligt, att fjärdingsdelningen i dessa fall icke gällt en socken utan att dess innebörd är, att socknen utgjort en eller ett par fjärdingar inomen skeppsreda. I vissa fall är det påtagligt, att skeppsredans fjärdingsdelning givit utgångspunkter för kyrkobygge och sockenbildning, i det att fjärdingarna uppträda som annexsocknar till en huvudkyrka inom skeppsredan.®® Vid bedömandet av frågan om skeppsredefjärdingar eller sockenfjärdingar torde slutligen icke böra lämnas ur räkningen, att såsom längre fram skall visas, skeppsredornas verkliga antal i Smålenene och västra delen av Viken sannolikt både vid tiden för Magnus Lagaböters testamente och senare var högre än det i testamentet angivna uppskattningstalet 32 (resp, 16 och 16). Nu känner man från dessa områden sammanlagt endast 25 skeppsredor (resp. 13 ochl2). Det är därför långt ifrån uteslutet, att vissa fjärdingsdelade distrikt i nämnda trakter, som icke i källmaterialet uttryckligt omtalas som skeppsredor, i verkligheten varit sådana. Även i de till Viken närgränsande delarna av Uplanden är fjärdingsdelning under medeltiden vanlig i kretsar, som till storleken närmast torde kunna jämföras med dem, där denna organisationsform förekommer i Viken.®^ Liksom i Viken kan det i många fall synas ovisst, huruvida fjärEikcr skcppsr. (? jfr Bull, Leding, s. 136). Hedenstad fj. DN 7, 421, s. 419 (1444), 5, 828, s. 600 (1460), 2, 1060, s. 780 (1519), 9, 659, s. 670 (1530). Liar bo f j. DN, 5, 772, s. 558 (1451). Vari a fj. DN, 5, 929, s. 669 (1485), 8, 800, s. 846 (1553?). Sanden f j. DN, 5, 818, s. 592 (1458), 11, 218, s. 190 (1465), 7, 465, s. 460 (1466), 10, 323, s. 255 (1522), 8, 738, s. 785 (1539), 10, 739, s. 808 (155 ). Tydligen identisk med Sanden fj. är Sylta fj. RB, s. 295 (c. 1400), DN, 6, 366, s. 404 (1406). Möjligen identisk med Sanden fj. är Milla (Millis) fj. DN, 8, 196, s. 247 (1375), 10, 77, s. 64 (1379); jfr NG, 5, s. 298. Arendal skeppsr. DN 11, 216, s. 188 (1464): gode men och quinnor wtt aff hwar fiorÖing j Arnedals skipreidhae. Som kyrkosocknar nämnas under medeltiden följande fjärdingar: i Skjeberg Ullerö (NG, 1, s. 251), i Skaun (Rakkestad) Os och Utanskog (NG, 1, s. 118, 129), i Eidsberg Tenol, Hen, Folkenborg och Herland (NG, 1, s. 139, 147, 153, 163). Raiimarikc. Enebak: Dala fj. RB, s. 403, 404 (c. 1400), DN, 2, 1138, s. 846 (1542). Yt r a b y ( g c5 a r ) f j . RB, 403 (c. 1400), jfr s. 282, NG, 2, s. 226. Kirkiu fj. RB, s. 402 (c. 1400). — Höland: Va t z b u f j . DN 2, 325, s. 265 (1354), NStO, s. 16 (1572). Valu fj. DN 4, 768, s. 559 (1407), 5, 661, s. 473 (1437), 671, s. 484 (1439), 937, s. 677 (1488). Jfr NGN, 2, s. 208. — Eidsvold. Du r a 11 e f j . DN, 15, 17, s. 19 (1340). Forseims fj. RB, s. 431 (c. 1400). Hcdemarken. Ringsaker. Skapals fj. DN 3, 509, s. 379 (1392), 1, 612, s. 442 (1407), NRJ, 4, s. 97 (1528), NHD, 2, s. 41 (1580). Skodine f j. DN 8, 230, s. 275
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=