221 tryckssätt torde bäst förklaras genom antagandet, att skeppsredetalet ej kunnat läggas till grund för beräkningen av det skäl, att skeppsredorna i Viken ej voro likvärdiga enheter. Man har då i stället lagt skeppstalet och subsidiärt lida-i2i\ei till grund. För en tvitugsessa, d.v.s. för omkring 40 liÖar, skulle uppställas sex man. Omfattade en skeppsreda endast detta liöa-t2.\, blevo begreppen skipreiöa och tvitugsessa liktydiga. Men det valda uttryckssättet rymde även den möjligheten, att skeppsredans liöatal i vissa fall kunde väsentligt överstiga det för en tvitugsessa normala. Då skulle i förhållande till överskottets storlek flera man uppställas. Från 1340-talet äro tre urkunder bevarade, som visa, att /iS^z-talet inom olika skeppsredor i östra delen av Viken verkligen utmärktes av betydande växlingar. Urkunderna utgöras av intyg om åren 1344 och 1346 förrättade uppteckningar av dels konungsgods, dels liöar i Ids och Skebergs skeppsredor i Smålenene och Kville skeppsreda i Bohuslän.'*® Hela /iö^z-talet för Id uppgick till 40, hela lida-x.s\ex. för Skeberg till 43. Med full rätt har man ställt dessa liöa-izl i förbindelse med tvitugsessan\ på det lilla antalet överskjutande li6ar i Skeberg torde ingen vikt böra läggas. Hade alla skeppsredor i Viken tillhört denna typ, skulle mötesbeslutet från Tunsberg 1273 sannolikt lika väl kunnat tala om skeppsredor som om tvitugsessor. Urkunden från Kville har emellertid ett helt annat utseende. Tyvärr är denna rättshistoriskt yttest intressanta urkund starkt skadad, varför det är svårt att fullt exakt fastställa /id^i-talet. Huvuddragen i organisationen äro dock fullt tydliga. På fotografisk väg har det lyckats att fä vissa hittills icke dechiffrerade bokstavsföljder läsliga i kanterna kring en större lakun i pergamentet, och det har därigenom blivit möjligt att i vissa fall hypotetiskt utfylla själva lakunen, i andra åtminstone med större säkerhet uppskatta textförlusten.^® Den nya läsningen av det parti, som rör li(5atalet meddelas här: — siidhan reiknadho pair ok lidha tall. Jtem j aidzsteina fiordhong hial {pasteina i {. noerzsta viidingia I. mad^hyal viidingia t. prasualla l. > 48 ‘'® E. Bull, Leding, s. 52. För den fotografiska reproduktionen ber jag att få uttala min tacksamhet till Fil. lic. Hugo Andersson. Vid läsningen har jag haft värdefull hjälp av Landsarkivarien D:r Josef Sandström och Fil. lic. Sten Engström. Genom hål i pergamentet förlorad text utmärkes med ( ). Ord och bokstäver inom dylik klämmer äro alltså hypotetiskt supplerade. Antalet punkter avser att ungefärligt angiva omfånget av icke supplerad text såväl i lakunen som å skadade delar av pergamentet; varje punkt representerar utrymmet för en bokstav eller en ordskillnad. Förkortninganra för half {Jå.) och lidhi (/.) ha bibehållits oupplösta. En av skrivaren överhoppad bokstav har supplerats inom [ ]. Ehuru ej här angivet synes Hjärne ha haft tillgång till en fotostatkopia av den i DN IV: 1, 305 (s. 247) redovisade urkunden. Jfr även DN IV: 1, 278 (s. 228) och 279 (s. 229).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=