220 å ena sidan, området mellan Svinesund och Älven å andra sidan. Men mellan den sistnämnda sträckan (Bohuslän) och sträckan från Svinesund till Kambhorn (Smålenene) förefanns säkerligen icke en motsättning av den art, att den förra skulle haft, den senare saknat skeppsredeindelning. Tvärtomhar man i bägge dessa landsdelar kunnat påvisa en tydligen både gammal och rotfäst skeppsredeindelning, som i varje fall i Bohuslän och sannolikt även i Smålenene synes gå tillbaka på en häradsindelning, besläktad med den danska och götiska. Troligen har man även överdrivit motsättningen mellan området från Rygjarbit till Kambhorn och östra Viken; för det förra området finnas faktiskt åtskilliga medeltida vittnesbörd om skeppsredeindelning. Mötesbeslutet 1273 tillämpar beräkningen efter tvitugsessor på hela Viken; då man nu med säkerhet kan antaga, att åtminstone större delen av Viken redan då var indelad i skeppsredor, måste antagandet omuttryckssättets samband med något slags ofullgångenhet i denna indelning inomen särskild del av området väsentligt försvagas. I Själva verket låta såväl testamentets som mötesbeslutets ordalag väl förlika sig med förutsättningen om en i hela Viken genomförd skeppsredeindelning. Motsättningen mellan sunt och computantur behöver ej hänföra sig till skeppsredornas tillvaro över huvudtaget å de sträckor, om vilka det senare ordet nyttjas. Den kan lika väl innehålla en antydan om att antalet skeppsredor å var och en av dessa sträckor icke, såsom å den östligaste sträckan var fallet, faktiskt utgjorde just sexton men att detta antal borde läggas till grund för beräkningen av den genom testamentet skeppsredevis bestämda gåvan till de fattiga i var och en av Vikens tre huvuddelar. Då mötesbeslutet från Tunsberg 1273 bestämmer sysslomännens i Viken skyldighet att ställa män till konungens förfogande efter antalet tvitugsessor, ej efter antalet skeppsredor, bör man fästa sig vid tillägget »var och en desto mer i den mån han har större /fö^z-tal». LiÖi är som bekant i Viken beteckningen för den lägsta territoriella ledungsenheten, motsvarande den danska eller svenska »hamnan». Antalet liöar för varje tvitugsessa kan naturligtvis ej antagas varit underkastat några större växlingar i de enskilda fallen. Och även om smärre avvikelser kunde tänkas uppstå genom svårigheten att exakt inpassa de faktiska bebyggelseoch befolkningsförhållandena i den nautiskt-militära indelningens schema, är det i varje fall icke på sådana variationer, som tillägget syftar. Antalet man för varje tvitugsessa är ju fixerat till sex och kan ej tänkas varit avsett att röna inverkan av en eller annan överskjutande lidi. Icke heller kan tillägget syfta på ett så enkelt förhållande som att antalet tvitugsessor möjligen var olika stort från de olika sysslomännens områden. Att antalet man, som skulle uppställas, blev större, om skeppstalet och följaktligen lidatalet var större, behövde ju ej uttryckligt framhållas; det föll av sig självt, då ett visst antal man skulle utrustas för varje skepp. Mötesbeslutets ut-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=