219 Det heter i testamentet om sträckan från Rygjarbit till Kambhorn, att där »beräknas» {computantur) 16 skeppsredor, omsträckan från Kambhorn till SvinesLind likaledes, att där »beräknas» 16 skeppsredor, men om sträckan frän Svinesund till Götälven däremot, att där äro {sunt) 16 skeppsredord'^ Den forskare, som framlagt hypotesen om en under 1200talet fortsatt utbredning av den större skeppstypen utanför Gulatingslagen och bha. i Viken, har tolkat dessa uttryck som en antydan om en pågående men vad norra delen av Viken beträffar icke fullbordad omreglering av skeppsredeindelningend'* Tidigare har man anfört samma motsättning i testamentets ordalag som bevis för att skeppsredeindelningen överhuvudtaget icke skulle varit riktigt genomförd i Vikend’ För denna mening har man även åberopat en annan omständighet. I den redogörelse för besluten på mötet i Tunsberg 1273, som ingår i Magnus Lagaböters Hirdskrå, heter det, att varje syssloman intill Rygjarbit — tydligen räknas österifrån, ty mötesbesluten gälla Viken och Uplanden — skall av sitt län till konungens tjänst under viss tid uppställa sex man för varje tvitugscssa. Den omedelbart följande redogörelsen för besluten på det några månader senare hållna mötet i Bergen talar däremot om en skyldighet för sysslomännen i västra och norra Norges fylken att uppställa visst antal män —olika i olika fylken — för varje skeppsred a."*' Det torde emellertid vara mycket tvivelaktigt, om de anförda terminologiska egendomligheterna i 1273 års mötesbeslut och 1277 års kungliga testamente verkligen berättiga till de slutsatser, som man dragit ur dem. Testamentets motsättning mellan computantur och sunt gäller ju de båda områdena mellan Svinesund och Kambhorn och Kambhorn och Rygjarbit Sc nedan ss. 220 och 236. ** J. Jfrstao, a.a., s. 103: »Det kunde tyda på at skipreidune i nörre Viki er i stöypeskeii, at ein held på ä skipa dei um. Ei slik umskiping var vel ikkje gjort med ein gong, men måtte takast etterkvart som dei gamle 20-sesserne forforst.» A. Taranger, Udsigt ov. d. norske rets hist., 2:1, s. 295 f. n. 4. E. Bull, Leding, s. 13 n. 1, 108 n. 2 citerar T.arangfrs iakttagelse av motsättningen mellan computantur och sunt men ) ttrar på senare stället för egen del: »Hvor meget der skal Ixgges i denne terminologien, er kanske tvilsomt.» ■'*’ Taranger, /.c.; E. Bull, a.a., s. 32. H 36. a) Tunsbergsmötet (NGL, 2, s. 428): en huerr syslumatir af sinu lene til Rygiarbitz seal halda konongdomenum til trauzt .vi. men af huicrri tvitugsessu en um .ii], manatSe a sin kost. — — — me?) slikurn vapnum sem hafa hirtimen gestir e?a kertisvxinar. l>ui frammar huerr sem mxira hncuir liDa tal huart sem parf uttan landz e?>a innan, b) Bergenmötet (NGL, 2, s. 431): en af pui att byg?ir ero atigi sva fiolmxnnar nordr i landit oc par falla minni sa'ktir til. pa var sva skipat oc sta?fcst millum konongdomsens oc syslumanna at or /EgDa fylki skal holda konongenom til styrks oc scemdar .iiij. men or huicrri skipreiöu at slikurn skildaga b<£?)e at vapnum oc otirurn luturn sem a?r er skilt af Uikenne. en or Rygia fylki .iij. men or skiprieiöu. sva or Horda fylki huartvxgia .iij. om huxrri skiprxidu etc.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=