218 Agder; vartdera av dessa fylken har enligt testamentet 15 skeppsredor, men det ursprungliga talet torde vara 16. Den ifrågasatta nedsättningen i Tröndelagen är proportionsvis föga större (5 skepp i stället för 4), och skillnaden kan f.ö. möjligen sammanhänga med att Nidaros ej torde vara inräknat i testamentets skeppsredetal, som knappast omfattar några städer, men däremot ej utan fog kan misstänkas ingå i skeppstalet för Tröndelagen i Gulatingslagens förteckning, 80 tvitugsessor, och följaktligen även i det häremot exakt svarande, på den större skeppstypen grundade skeppsredetalet 64.Tänkbart är naturligtvis också, att nedsättningen i Tröndelagen skett redan samtidigt med övergången till den större skeppstypen. I varje fall torde det vara antagligare, att de 59 skeppsredorna böra ses mot bakgrunden av ett tidigare beräknat antal av 64 skepp, än att man utan förmedling av ett skeppstypsbyte skulle fått till stånd ett skeppsredetal, som ligger så betydligt lägre än det äldre skeppstalet. För uppfattningen av den norska ledungsorganisationens allmänna utveckling innebär hypotesen om en efter tidpunkten för Gulatingslagens skeppsförteckning fortsatt utbredning av fartygsklassen halffiritugt skip, att det direkta sammanhanget mellan militär rustningsplikt och skeppsredeindelning, den exakta motsvarigheten mellan skeppstal och skeppsredetal vid fullständigt ledungsutbud ännu under 1200-talet voro bevarade. Åsikten torde på grund av talförhållanden äga anspråk på företräde framför den motsatta hypotesen om en redan på detta jämförelsevis tidiga stadium åtminstone delvis blott fiskalisk skeppsredeindelning. Därjämte måste en dylik upplösning av bandet mellan militär och beskattningsrättslig ledungsorganisation a priori förefalla mindre sannolik, när det gäller ett skede, då ledungen ännu var en fullt levande militär institution.'*- Testamentets skeppsredetal för Viken (48) skulle enligt den ovan anförda åsikten genom omräkning i följd av skeppstypsbyte direkt framgått ur ett tidigare skeppstal av 60 tvitugsessor. Till något ytterligare skepp från Grenland skulle således ej tagits hänsyn vid omräkningen. Fiäri kunde man måhända vilja finna ett nytt stöd för antagandet, att det gamla traditionella skeppstalet för Viken varit jämnt 60 och att det genom medräknande av »grönernas» skepp vunna talet 61 blott betecknar en mer eller mindre tillfällig avvikelse. Argumentet kan emellertid ej väga tungt, då det i halfpritug skip uttryckta motsvarighetstalet till 61 tvitugsessor varken är ett jämnt eller ens ett helt tal. Beaktas bör även, att den formulering i testamentet, ur vilken man fått fram talet 48 ej är sådan, att därav kan slutas, att nämnda tal på testamentets tid varit det verkliga skeppsredetalet för Viken. Jfr nedan s. 236 ff. Jfr E. Bull, Lcding, s. 49, 145 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=