217 men med enskildheter i andra källor överensstämmande detaljuppgifter hos Saxo torde redan ur en källkritisk synpunkt ej sakna ett visst intresse. Även i en senare källa förekommer ett tal, som man satt i samband med det för Viken angivna skeppstalet 60. Genom jämförelse mellan skeppsredetalen i Magnus Lagaböters testamente och Gulatingslagens skeppstal anser man sig ha vunnit stöd för en förmodan, att skeppstypen med 25 par åror under 1200-talets lopp vunnit ytterligare utbredning, så att 1277 denna fartygsklass var principiellt genomförd i hela Norge med undantag av Naumdal och Hålogaland.^® Onekligen synas siffrorna tala till förmån för denna hypotes. Testamentets skeppsredetal för Viken (48), Raumsdal (8) och Nordmöre (16) motsvara, om de avse utrustning av halfpntug skip, exakt den äldre skeppsförteckningens antal tvitugsessor för samma områden (resp. 60, 10, 20). Skeppsredetalet för Tröndelagen erbjuder en avvikelse. De tidigare 80 mindre skeppen borde här motsvaras av 64 av den större typen, men det skeppsredetal, som på grund av testamentets uppgifter med hjälp av en supplerande källa kan fastställas är 59. Denna avvikelse kan emellertid mycket väl bero på en efter skeppstypsbytet men före testamentets tillkomst företagen nedsättning av rustningsbördan i Tröndelagen. En dylik nedsättning har redan förut med allt skäl antagits för Firdafylke och 33. L. Daae, Nogle Studier i Saxo Grammaticus ([Norsk] Hist. Tidsskr., R. 4, Bd 4) s. 153 betvivlar de isländska uppgifterna om Erling såsom dansk jarl i Viken och hävdar med åberopande av Saxo, att »han blev Kongens miles, ikke hans dux» och att »hans Vasalforhold angaar det hele Norge og ikke — ’Viken’». Saxos uppgift om de sextio skeppen omtalar Daae men utan att lägga märke till att de isländska berättelserna, som i övrigt icke strida mot Saxos, däri äga ett stöd. överensstämmelsen framhålles icke heller av Munch. Jerstad, a.a., s. 101. Tidigare hade en liknande tanke framkastats av K. Maurer, Vorl. iib. altnord. Rechtsgesch., 1: 1, s. 58 f.: »Da kein Grund vorliegt, fiir das 13. Jahrhundert, eine der ruhigsten und gliicklichsten Zeiten, deren das Reich jemals zu geniessen hatte, eine Verminderung der Volkzahl oder des allgemeinen Wohlstandes in Norwegen anzunehmen, werden wir diese Verminderung der Gesamtzahl der Schiffsreeden wohl nur auf eine inzwischen eingetretene Vergrösserung der Schiffe zuriickzufiihren haben.» Maurer gör emellertid intet försök att genom undersökning av skeppsredetalen i detalj påvisa uppslagets berättigande och fasthåller det ej ens konsekvent. — E. Bull, Leding, s. 47 drager av oemotsvarigheten mellan skeppstalet i »ledungsanteckningen», som av honom anses gälla de bevarade avskrifternas tid, den slutsatsen, att »det er i anden halvdel av 14 årh. ikke Ixnger nogen overensstemmelse mellem skibredetallet og det antal skib som landet skal stille», och frågar därpå: »Skulde det ikke kunne txnkes, at forskjellen mellem svinstallet i Gulatingsloven og skibredeteMet i testamentet skyldes lignende uoverensstemmelse alt tidlig i det 13 årh.?» Skeppsredetalet för Tröndelagen enligt testamentet tolkas av Bull (a.a., s. 48) så, »at skibredesystemet som en lokal inndeling er blit gjennemfört der ikke for militxre, men for fiskale formål»; trönderna, som i det längsta gjort motstånd mot att erlägga årlig ledungsskatt, »har tilslut i alfald opnådd, at den blev beregnet ikke efter 80 skib fra de 8 fylkene, men bara efter 59».
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=