216 närmast öster om Rygjarbit känner man utom Lindheims och Ulefos”^ skeppsredor åtminstone ännu en, Gjerpens; sannolikt har även Bamle bildat en skeppsreda. Ommed groenir menas befolkningen i Grenlands fylke, kan dess skeppskontingent följaktligen ej ha utgjorts av blott ett enda skepp. Då groena skip otvivelaktigt måste uppfattas som singularis, bör det under denna förutsättning vara fråga om något skepp, varomsärskild överenskommelse blivit träffad, ett nytt skepp utöver dem, som tidigare utrustats från detta område, ett större skepp än de övriga, ett skepp med någon speciell uppgift, i varje fall sannolikt ett tillägg av något slag till den äldre organisationen, representerad av vikverjarnas 60 skepp. Ett försök att närmare utreda den svåra och invecklade frågan om innebörden av beteckningarna Grenland och groenir skulle här föra alldeles för långt. Avsikten har i det föregående endast varit att framhålla konsekvenserna av olika möjligheter för uppfattningen av groena skip i Gulatingslagens skeppsförteckning. Det har därvid förefallit sannolikt, att detta enstaka skepp, vare sig med groenir åsyftas inbyggarna i ett större eller i ett mindre område, utgör ett relativt sent tillägg, som kan lämnas å sido vid beräkningen av skeppstalet under ett skede, som föregår förteckningens egen tid. I en med Gulatingslagens skeppsförteckning ungefär samtidig källa återkommer f.ö. skeppstalet 60 i sådant sammanhang, att det med stor sannolikhet kan antagas gälla ledungskontingenten från Viken. Snorre berättar om en uppgörelse mellan Erling skakke och Valdemar Knutsson, varigenom den norske stormannen blir danakonungens handgångne man och jarl med Viken som län.^® Även Saxo omtalar denna överenskommelse, som torde tillhöra tiden omkring 1170, men utan att nämna Erlings förläning; han säger blott, att Erling blev Valdemars hirdman {miles) och lovade att i ledung bistå honom med 60 skepp.®® Denna ur sitt sammanhang lösryckta. Uphaf Magnus konungs Erlingassonar, k. 30 (Heimskringla, ed. F. Jonsson, 3, s476): Erlingr gerdisk handgenginn Valdamar konungi, en konungr leiddi Erling til stetis ok gaf honum jarldom ok Vikina til léns ok yfirsoknar. — Jfr Knytlinga saga, k. 124 (Spgur Danakonunga, ed. C. af Petersens o. E. Olson, s. 277 f.): Kom på til Danmerkr Erlingr skakki, faSir Magnuss konungs, ok fann Valdimar konung i Randarosi, ok tplu()u peir mart um mål Noregskonungs ok Danakonungs; pottiz Valdimarr konungr eiga at telja til rikis i Vikinni i Noregi, pviat pat hpföu verit einkamål peirra Valdimars ok Erlings, på er Valdimarr konungr veitti peim feligum styrk til Nåregs af sinu riki, at hann skyldi eignaz Vikina austr — — —. En nu, er Erlingr kom til Danmerkr å fund Valdimars konungs, på gaf Valdimarr konungr Erlingi jarldom ok pat riki me<5 til forråda, er hann pottiz eiga tiltplu i Nåregi; . Saxo, ed. P. E. Muller, p. 853 sq.: Quin etiam [o: Erlingus'\ miles regis effectus, quotiescunque res posceret, sexaginta Noruagiensium naues in eius comitatum expediendas promisit. — — —Jfr P. A. Munch, Det norske Folks Historie, 3, s. 38 39
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=