214 Det torde därför kunna ifrågasättas, om ej den i ett par handskrifter uppträdande läsarten ofsa, upsa bör äga företräde; ur vissa synpunkter är den otvivelaktigt lectio difficilior, vilket bekräftas av att Flatöbokens prosa därav gjort ett eljes obefintligt fylkesnamn Upsi}^ I fornisländskan finnes emellertid ett fisknamn upsi, m., som anses betyda ’gråsej, Gadus virens'. Skdldskaparmdl frågar: Hvernig skal ste kenna} Och i svaret heter det: Svå at kalla hann land Rånar ok y^gis-dcctra ok skipa ok sdeskips-heita, kjalar, ståla, suda, si/jn, fiska, isa, Scckonimga leili ok brant — — —Bland fisknamn anför Snorra Edda även npsi.-'^ Upsa vit) grund torde alltså kunna vara en fullt antaglig kenning för havet. Av i skaldepoeslen faktiskt förekommande närbesläktade kenningar med samma innebörd må anföras humra fjgll, ålvangr, ålheimr, åljold, hirtinga sloö, lys heimr, lysu vangr, glna fold.-* Om den nu föreslagna uppfattningen av orden upsa viöre grund träffar det rätta, bestyrkes därav åsikten att vestmarer ej betecknar ett landområde utan betyder ’västerhaven’, men orden of vestmare kunna då ej översättas: ’på andra sidan västerhaven’,'--’’ utan måste tolkas: ’hänöver västerhaven’, såsom en närmare bestämning av det i kenningen sagda.'-** Strofen skildrar i effektfull motsättning Olofs yngre dagar, då han som viking och sjökonung, sträckte sitt välde över det vida havet, och hans levnads slut, då gikten fängslade honom i hembygden och till sist »bragte honom på fall vid brädden af Fold». Om således fylkesnamnet Vestmarar {-er) knappast torde ägt någon tillvaro utanför den isländska sagolitteraturen kan det icke stå i vägen för möjligheten, att kuststräckan närmast öster om Rygjarbit ansetts utgöra en del av Grenland i mera vidsträckt mening. Ffärpå tyder redan fjordnamnet GrenmarrP Icke utan skäl har man identificerat den Dahar Grenski, som av Saxo uppräknas bland Harald hildetands Bråvallakämpar, med Snorres Dagr konungr af Vestmgrum.-^ Åtminstone så tidigt som 1164 skall Grenland enligt en härskande åsikt utgjort ett särskilt fylke. Flateyjarbok, 2, s. 6. -- Snorra Edda, udg. af F. Jonsson (1900), s. 93. -* Anf. ed., s. 207. R. Meissner, Die Kenningar der Skalden, s. 96 f. Wadstein i Ark. f. nord. filol., 12, s. 36. Jfr A. Noreen hos H. Schuck, a.a., s. 65 och Ynglingatal, s. 209. Se ovan s. 212 n. 11. Saxo, ed. P. E. Muller, p. 380. Ynglingas., k. 47 (Heimskringla, ed. F. Jonsson, 1, s. 80). G. Storm i Ark f. nord. filol. 15, s. 118. A. W. Brögger i Vestfoldminnc, 1, s. 103. Saxos Dahar Grenski motsvaras i Sogubrot, k. 7 (Sogur Danakonunga, ed. C. af Petersens o. E. Olson, s. 18) av Dagr lifski, vars tillnamn torde bero på förväxling med Saxos Ger Livietts (anf. ed., p. 379), i Spgubrot (anf. ed., s. 17) Geir utan tillnamn (jfr A. Olrik, Bråvallakvadets ka:mper;ekke. Ark. f. nord. filol., 10, s. 242 f.). Einnes möjligen ett samband mellan denna förväxling och den av Snorre (/.c.) omtalade Hltf, dottur Dags konungs af Vestm^rum} 26
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=