212 na», än att deras deltagande i ledungsutrustningen var en nyhet vore under denna förutsättning svår att finna. Emellertid är den anförda åsikten om Lindheims skeppsredas omfattning knappast riktig. Vid mellersta delen av Norsjö har numera påvisats en medeltida skeppsreda, uppkallad efter gården Volufos (nu Ulefos); till denna måste sannolikt en del av Grenland i trängsta bemärkelse hänföras. Omöjligt är väl dock icke, att Lindheims och Ulefos’ skeppsredor en gång utgjort en enda av jämförelsevis sent ursprung. Den starkt begränsade användning av namnet Grenland, som här varit på tal, är rätt väl betygad i källmaterialet. Ganska troligt är dock, att detta namn och inbyggarbeteckningen grcenir tillika nyttjats i vidsträcktare mening. Denna förmodan står emellertid i en viss motsättning till en tämligen allmänt omfattad åsikt om det gamla namnet på kusttrakterna utanför Grenland i trängre bemärkelse. Man har på sträckan utmed havet mellan Rygjarbit och Langesundsfjorden (i forntiden Grenmarr eller Marfjgrör) velat placera in ett landskapsnamn Vestmarar (el. -er),^~ som förekommer i några isländska sagohistoriska skrifter.Mycket beaktansvärda skäl ha emellertid framlagts för den meningen, att detta landskapsnamn, som aldrig omtalas i norska källor, har sin tillvaro att tacka ett missförstånd av strofen om Olof Gudrödsson i Ynglingatal och att ordet vestmare (ack. plur. av vestmarr) i denna strof i verkligheten står i be- *0 Norges Land og Folk, 8 (Bratsberg amt): 1, s. 24; E. Bull, Lading, s. 134 137. DN, 3: 1, 752, s. 542 (1439). Alldeles uteslutet är icke, att Ulefos’ skeppsreda är identisk med Lindheims. Brevet omtalar en förpliktelse, avgiven av allmogen a Thxlamarkinne, ... i Gerpina skipprxidho oc i Bamblom . . . oc xn i Wolufos skipprxidho. Lindheims skeppsreda nämnes däremot icke här. ** Grenmarr exempelvis Ägrip, ed. V. Dahlerup, sp. 44, Heimskringla, ed. F. Jonsson, 1, s. 116, 2, s. 65; Saga Ölafs konungs ens helga, [ed. P. A. Munch o. C. R. Unger (1853)], s. 38; Flateyjarbök, 2, s. 41, 3, s. 45, 146; Konunga sögur, ed. C. R. Unger, s. 230, 379; bland fiaröa heiti i Edda Snorra Sturlusonar, 2 (1852), s. 493. Marfjgrör Konunga sögur, ed. C. R. Unger, s. 230. Jfr P. A. Munch, Sami. Afh., 1, s. 71 f. 204 f., 2, s. 362 f., Hist.-geogr. Beskr., s. 18, 31, 180 f. För Munchs förmodan, att Grenmarr är fjordens inre del (Frierfjord), Marfjorör den yttre delen, finnes knappast stöd i källmaterialet. Mera befogad är måhända den av andra (Konunga sögur, ed. C. R. Unger, reg., s. 515, 522; Eirspennill, ed. F. Jonsson, reg., s. 694, 697) antagna distinktionen mellan Grenmarr, ’bukten utanför Langesundsfjorden’ och Marfjgrör, ’Langesundsfjorden’. Om Grenmarr se även O. Rygh, Norske Fjordnavne (Sprogl.-Hist. Stud., tilegn. C. R. Unger), s. 34 f. Spgubrot af fornkonungum, k. 10 (Spgur Danakonunga, utg. af C. af Petersens o. E. Olson, s. 25); Af Upplendingakonungum (Flauksbök, s. 459); Jiåttr Ölofs GeirstaSaålfs (Flateyarbok, 2, s. 6); Ynglingasaga, k. 47 (Heimskringla, ed. F. Jonsson, 1, s. 80). Ré\) Öläfr ojsa (var. vfsa, upsa) forpomi vipre grund of Vestmare! unz fotverkr vip Foldar prgml vigmiplong of vipa skylde.! Nu liggr gunndiarfr d Geirstgpom! herkonongr hauge ausenn. (A. Noreen, Ynglingatal [1925], s. 208, 251.)
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=