207 kanske även i Rogaland innebörden av den mellan tidpunkterna för nämnda båda källors tillkomst företagna nyordningen av ledungsväsendet varit den, att ledungsplikten blivit utsträckt från det egentliga kustlandet till att omfatta även vissa längre in belägna bygder, i Hordaland Voss och Hardanger. Vad beträffar åsikten om dessa båda områden som fylkesfjädingar vid sidan av Nordhordaland och Sunnhordaland, kan den i betraktande av det låga sannolika skeppsredetalet för Voss och Hardanger (8 mot 24 för de övriga delarna av fylket) ej förefalla särdeles antaglig. Såväl i Gulatingslagen som i landslagen synes f.ö. uppdelningen i Nordhordaland och Sunnhordaland omfatta fylket i dess helhet, d.v.s. vara en halvdelning, ej en fjärdingsdelning. I detta förhållande döljer sig måhända ännu ett stöd för den här antagna utvecklingen av skeppsredeindelningen i Gulatingslagens båda största fylken, I Sverresagan göres en bestämd skillnad mellan Sunnhqrdar och NorÖrhqröar å enda sidan, Vqrsar och Haröengr(ir) å den andra,^^ och i senare kamerala källor nämnas lika tydligt Voss och Hardanger vid sidan av Nordhordaland och Sunnhordaland."*’ Den förmodan ligger då nära, att hordarnas fylke ursprungligen bestått blott av huvuddelarna Nordhordaland och Sunnhordaland och först längre fram i tiden utvidgats till att omfatta även Voss och Hardanger. Att Voss i gammal tid intagit en självständig ställning antydes även av de i medeltida urkunder förekommande beteckningarna Vgrsaveldi och Vgrsafylkid^^ Ett Hardanger-Fylcke {Hardengra-Fylcke) anföres mellan Sundhorda-Fylcke och Nordhorda-Fylcke G 3 (NGL, 1, s. 4): i32l. En tveir lendir menn scolo efter vxra i Egöafylki. tveir i Rygiafylki. einn a SunnborSolande. einn i FirSafylki. einn a Sunnmcere til J)ess at ga:ta hihila manna firi fnofom oc ransmonnom. En lender menn aller. £01. aSrer. Q5a9cr. er innan ero laga värra scolo fara til logpingis or peima .vi. fylkium. nema naulisyn konongs gange firi ada sialfra peirra. L l 2 (NGL, 2, s. 11): — — — Or Horlia fylki skal nefna .xl. manna, oc skal huer hafa af Sunnhor^iim .v. aura silfrs. en af Noröhoröulande .iij. aura huer nefndar maör. FMS, 8, s. 50 f.: pd höfliu saman samnazt fjandmenn peirra, Vorsar allir ok margir Sygnir, Hardengr ok Sunnhördar, varzpat uvigr herr\ s. 127: Vörsum ok NorSrhöröum stefndi hann til sin-, s. 353: potti på SunnhörSum ok Hardengrum peir sopa ekki hagliga um tun-, s. 124: voru pat Vorsor ok Austreyingar (var. Austrrygir) ok Norfirhördar. —Jfr Konunga sögur, ed. C. R. Unger, s. 22, 54, 156. NRJ, 4, s. 471—480 (1435), 603 f. (1557), 650 f. (1569—70). 76a DN 3^ 543^ s. 400 (1398): j Stamnes kirkiu sokn ok } Vossa veide; DN 1, 571, s. 413 (1400): ) Stafnes kirkio sokn j Vosse fylki. Jfr även Vprsa drottinn om Magnus Barfot i Björn krepphendes Magmisdräpa, str. B 1, s. smärre bygder, t.ex. Dofra drottinn. Lista pengill. Fila drottinn, och det är väl knappast befogat att I alla dylika fall se vittnesbörd om en mera utpräglad särställning. Se H. Koth, De norske kongers lokala magt efter skaldekvadene ([Norsk] Hist. Tidsskr. R. 5, Bd 4, 320 ff.) (D. norsk-isl. Skjadedigtn., A 1, s. , ); i dylika beteckningar förekomma dock ej sällan folknamn hörande till
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=