206 fjärdingsdelning inom ett mindre område. Tydligen förutsätter detta, att Vossevangen ursprungligen varit uppdelat i två fjärdingsdelade områden, vilkas underavdelningar på grund av det gemensamma bygdesambandet längre fram kommit att uppfattas som åttingar inom Vangs socken. I Gullfjärdingen ligger sockenkyrkan;®’ namnet torde beteckna fjärdingen såsomden förnämligaste i distriktet.®® Med en viss sannolikhet torde kunna antagas, att de båda fjärdingsdelade områdena i Vang varit skeppsredor. Fjärdingsdelade skeppsredor äro i Norge huvudsakligen kända från Viken, där ganska talrika vittnesbörd om denna organisationsform föreligga och där fjärdingsdelningen ganska allmänt synes gjort sig starkt gällande i det medeltida kommunala livet.®® Samma roll har den knappast spelat på Västlandet och i större delen av Frostatingslagens område, men även här förekomma dock sporadiska intyg om fjärdingsdelning i mindre områden än fylken. En urkund från 1338 omtalar sålunda en fjärding inomBredheims skeppsreda i Firdafylke,"® och i en mantalskattelängd från 1520—21 uppträder i Nordmöre ett fjärdingsdelat tingslag, som måhända är identiskt med den annorstädes omtalade Stoksund skeppsreda."^ I nordligaste Norge, Naumdal och Ffålogaland, synes fjärdingsdelning i mindre distrikt liksom i Viken varit en mera allmänt framträdande företeelse, och kanske äro de talrika små fjärdingar, som omtalas häruppifrån, även de ursprungligen skeppslagsfjärdingar."- Till de sporadiska fallen från det mellanliggande området torde man emellertid kunna lägga åttingsdelningen i Vossevangen. Troligen bör förhållandet uppfattas så, att fjärdingsdelning i Norge liksom i Sverige i verkligheten varit ett genomgående drag i de mindre ledungsdistriktens organisation, fastän den endast här och var, i vissa delar av landet och för övrigt i enstaka fall, fått större kommunal betydelse och därför kommit att återspeglas i urkundsmaterialet. Om Vang socken utgjort två skeppsredor förefaller det som om hela skeppsredetalet för Voss i mera vidsträckt mening varit fyra, detsamma, som man synes ha skäl att antaga för Hardanger. Tillsammans motsvarar dessa åtta skeppsredor skillnaden mellan Gulatingslagens skeppstal för Hordaland (24) och testamentets skeppsredetal för samma fylke (32). Det skulle därför möjligen kunna sättas i fråga, om icke i Flordaland och P. A. Munch i Björgynjar kålfskinn, s. 126, Det norske Folks Hist., Unionsper., 1, s. 382 n. 3. Om betydelsen av gull som förled i ortnamn se NG, Indi., s. 39, 11, s. 559, 15, s. 201. Namnet »Gullfjärdingen» har också använts om tvänne områden i Tröndelagen, det ena i Eynafylki, det andra i Skegnafylki (jfr nedan s. 270 n. 102). Jfr nedan s. 224. '® Se nedan s. 228 n. 69. Se nedan s. 229 n. 70. Se nedan s. 228. 68 69
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=