202 man alltså är böjd att godkänna de förra som en faktisk bekräftelse på de genom omräkning av skeppsförteckningens tal vunna resultaten, återstår emellertid att finna en förklaring till testamentets 32 skeppsredor i vartdera av fylkena Hordaland och Rogaland. Man har framkastat möjligheten av att testamentets tal i dessa fall kunde gå tillbaka till ännu äldre tid än det med stöd av skeppsförteckningen och tingmanstalen antagna antalet av 30 tvitugsessor.^^ Detta skulle emellertid förutsätta, att skeppstalet ursprungligen varit fördelat på fjärdingarna, att denna princip senare övergivits men att den återigen tagits upp i samband med övergången till ny skeppstyp, ävensom att en gammal skeppsredeindelning bevarats oförändrad trots två successiva omregleringar av skeppstalet. Med ett så invecklat förlopp torde man ej utan tvingande skäl böra räkna. Även andra förklaringar kunna med mer eller mindre fog ifrågasättas. Skeppstalet i Gulatingslagens förteckning gäller säkerligen endast landsbygden och följaktligen kan det samma antagas även om dess motsvarighet i tvitugsessor (30). I testamentets bestämmelser om gåvor till de fattiga nämnas icke städerna men kunna här möjligen vara inbegripna i fylkena. Enligt Magnus Lagaböters allmänna stadslag skall från en stad normalt utrustas tvänne tvitugsessor.^'- Den kommer således att motsvara två skeppsredor. En ökning av skeppsredetalet från 30 till 32 bleve härigenom begriplig såväl i Hordaland (med Bergen) som i Rogaland (med Stavanger). Visserligen är det osäkert, huruvida stadslagens skeppsrustningsstadgande haft giltighet för någon annan stad än Bergen,®^ men detta hindrar ej, att samma skeppsredetal i och för bestämmandet av donationens storlek i testamentet kan ha tillämpats även på Stavanger. Detta förklaringsförsök kan emellertid knappast upprätthållas. Man har nämligen påvisat, att Rogaland utom Stavanger i senare hälften av 1500-talet och början av 1600-talet var indelat i 32 skeppsredor, och det är åtminstone mycket möjligt, att denna indelning är identisk med den medeltida, sådan den framträder redan i 1277 års testamente.^"* Sannolikare är därför, att testamentets 32 skeppsredor härröra från en efter skeppstypsbytet företagen reglering. Denna kan knappast antagas haft sin utgångspunkt i den på tvitugsessan grundade gamla indelningen i 30 skeppsredor och haft till syfte blott att genom en mindre ändring av denna även i Hordaland och Rogaland åstadkomma jämn fördelning av Jerstad, a.a., s. 104. Se nedan s. 290—291. Bl III 11 (NGL, 2, s. 206): — Oc skulu ver meö skylldu fa kononge varom .i], tvitughsxssor af bce varom, sva sem kononge varom pikkir til hceyra med lidi oc vapntim. nema konongr se med btezstra manna rade at mxira purfi. Jfr nedan s. 290. A. Steinnes, Skipreidor og fjordungar i Rogaland (Maal og minne, 1926), s. 177 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=