201 en något större avvikelse från den i »ledungsanteckningen» lämnade uppgiften skulle inträda. Emellertid ha vissa omständigheter blivit framdragna,^® som tyda på att man icke för den äldre skeppstypens tid bör räkna med samma regelbundna fördelning av skeppsredorna på fjärdingarna, som efter fartygsreformen. Enligt stadganden, som tillkommit vid lagrevisionen 1164, skola nämligen från Hordaland utses 60 tingmän till Gulatinget, från Rogaland lika många och från Firdafylke 50.^® Man har anmärkt, att dessa siffror innebära ett antal av 2 tingmän för varje skepp under förutsättning, att de äldre skeppstalen verkligen varit de, som erhållas genom exakt omräkning, alltså resp. 30, 30 och 25. Att skeppsredan skall utgöra tingmansdistrikt stadgas uttryckligt i fråga om Agder: en man skall fara från varje skeppsreda, och man skall reglera skeppsredorna så {iamne skipreiöumsva til), att 20 män må fara. Men i fortsättningen finner man stadgat, att från Hordaland och Rogaland 15 tingmän skola avgå från varje fjärding, i Firdafylke 13 tingmän från varje fjärding. I dessa bestämmelser framträder alltså fjärdingen som tingmansdistrikt, och med hänsyn härtill är tingmanstalet för Firdafylke höjt från det förut angivna talet 50 till det med 4 delbara talet 52. En exakt anpassning av tingmanstalet till såväl skeppsredor som fjärdingar är emellertid omöjlig, om skeppsredetalen för Rogaland, Hordaland och Firdafylke sättas till resp. 30, 30 och 25, Under dessa förhållanden kan det måhända förefalla ovisst, om tingmanstalen verkligen äro användbara som stöd för antagandet omdessa skeppsredetal. Mycket möjligt är dock, att ledungsväsendets anslutning till fjärdingsindelningen först efter tvitugsessans tid blivit strängt genomförd. Tingmanstalen förete onekligen vissa egendomligheter, som kunna tolkas som antydningar om att fjärdingsindelningens betydelse på ett äldre stadium ej varit så ingripande som längre fram. Diskrepansen mellan de båda bestämmelserna om Firdafylke — enligt den ena 50 tingmän från hela fylket, enligt den andra 13 från varje fjärding —är redan påpekad; dessa bestämmelser hänföras visserligen båda till Magnus Erlingssons lagredaktion, men detta utesluter måhända icke möjligheten av en tidsskillnad dem emellan. Och i den text, som återger stadganden från tiden före lagrevisionen (»Olofs lag») finner man tingmanstal, som omöjligen kunna sättas i samband med fjärdingsindelningen: 102 för Hordaland, lika många för Rogaland och 27 för Agder, Åsikten om ett samband mellan den yngre lagtextens tingmanstal och skeppstalen före skeppstypsreformen är därför långt ifrån osannolik. Om '** Jerstad, a.a., s. “»0 3 (NGL, 1, s. 4).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=