11 F X 46. Umpat ef maör vanar ross Ef matSr scerr af rossi manns tögl. pa gialldi aura .iij. En ef hala höggr af. pa seal meta ross. en hinn reibi peimverÖ fyrir er atti oc öfundarbot a ofan. haulldi aura .vj. En ef hala höggr af nauti manns. pd seal giallda hdlfan eyri silfrmetinn oc öfundarbot sem hvervitna seal par er maÖr gerir spell a bufé manns.^^ Det är icke sannolikt, att termerna pokkabot och qfundarbot äro bildade ur helt skilda synpunkter. Båda torde taga sikte på den mot person riktade onda vilja, som kommit till uttryck i den närmast på sak gående skadegörelsen; skillnaden är endast, att fientligheten uppfattas än mera allmänt som illvilja, hat {qfund) än speciellt som ärekränkning, ringaktning, skymf (pokki). Själva termen pokkabot torde således angiva, att de rättsöverträdelser, för vilka sådan bot skall gäldas, vare sig enbart utgöra eller tillika innefatta hedersförnärmelser, för vilka bokkaboten avser att lämna upprättelse. Det gäller nu att söka komma b^kkabotens rättshistoriska ursprung och utveckling något närmare in på livet. Härför kräves en översikt av de fall, vari en så betecknad bot förekommer. I ett följande kapitel skall en ingående undersökning ägnas åt några stadganden i Östgötalagen, enligt vilka en bokkabot med karaktär av bötesprivilegium vid vissa dråp och såramål skall utgå till den dräptes eller sårades herre. Privilegiekaraktär har bokkaboten även i följande stadgande i samma lag (BB Vpr): Nu krafs almanning at broa pa skal harape bro uarpa ok uagh rypia: Nu liggar pan uaghar iuir almanningh sum alt harape abroa: ok ar oför bro alla rep bröt: Ripar kunungar at pömuagh ok falzs farp hans ok spillas klapi hans. pa skal harap pat atar böta ok map tolf markar pat ar pukke kunungx. Häradets försumlighet i fullgörande av sin skyldighet att hålla väg eller bro giver konungen anspråk på skadestånd för det resehinder och den materiella förlust, som därigenom vållas honom. Men i den skada, som konungen sålunda lidit, anses tillika ligga något skymfligt: häradet, som ej vårdat sig om att förekomma den genom att hålla väg eller bro i gott stånd, har därmed visat konungen vanvördnad. För denna utgår vid sidan av skadeståndet den särskilda högre bokkabot, som tillkommer konungen. I här ifrågavarande fall har den emellertid blivit vid det äldre belopp, tolv marker, som vid dråp å eller sårande av i konungens tjänst stående personer likaledes varit det ursprungliga men senare utbytts mot fyrtiomarksboten. NGL, 1, s. 228. — Jfr även Bj 30 (NGL, 1, s. 310): — — — Ef maör kastar vdpni manns eöa kladi meö öfund eSa hveriu hann kastar sva öfund fylgi. boeti .vi. aurum. par d konungr ekki d. —Fr. Brandt, a.a., 2, s. 96, 114.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=