198 lika väl som i Agder skulle kunna härröra från en i samband med de större skeppens införande företagen omreglering. Testamentets skeppsredetal för Firdafylke (15, även här sannolikt nedsatt från 16)^® stämmer varken med förteckningens 20 större skepp eller med de däremot aritmetiskt svarande 25 mindre skeppen. Men lika väl, som man här antager en ökning av rustningsbördan i samband med skeppstypsreformen, kan man tänka sig, att en nedsättning ägt rum efter skeppsförteckningens tid och att skeppsredeindelningen därvid blivit omreglerad.^® Om rustningsbördan för en del av Gulatingslagens område vid skeppstypsreformens genomförande skulle blivit väsentligt ökad, medan den för en annan del förblivit ungefär vid det gamla, kräves en förklaring till denna olika behandling av de båda delarna. Så länge en sådan icke blivit lämnad,^^ torde man böra föredraga hypotesen, att omläggningen genomgående endast inneburit en förändring i sättet för fullgörandet av samma rustningsprestation som förut. Förteckningens 116 halfpntug skip böra då under den tidigare ordningen ha motsvarats av 145 tvitugsessor. Härtill komma från övriga fylken enligt olika tolkningar av uppgifterna om Hålogaland 192 eller 193 tvitugsessor-, det hålogaländska skeppet med 30 par åror torde av längre fram angivna skäl kunna lämnas utanför räkningen. Slutsumman blir alltså 337 eller 338 tvitugsessor. Detta resultat stämmer så pass nära överens med uppgiften i den från 1300-talet bevarade anteckningen, att det måste anses fullt befogat att räkna med möjligheten, att denna avser förhållandena före den större skeppstypens införande. Den gemensamma källan för de nu kända redaktionerna torde då ej kunna hänföras till senare tid än andra hälften av 1100-talet. En invändning kan dock riktas mot antagandet om exakt motsvarighet mellan antalet halfpritug skip och det tidigare antalet tvitugsessor i Gulatingslagens fylken. Man har med rätta framhållit, att skeppsredetalen för västlandsfylkena i Magnus Lagaböters testamente förete en påfallande aritmetisk regelbundenhet. Hordaland och Rogaland ha vartdera 32 skeppsredor, Sunnmöre och Sogn vartdera 16. Agder och Firdafylke ha visserligen enligt testamentet endast 15 skeppsredor vartdera, men med stor sannolikhet har man förmodat, att detta tal uppkommit genom en senare E. Bull, Leding, s. 47. Detta antages tydligen av Jerstad, a.a., s. 102: »I Gulatingslag samstavast skipstal og skipreidetal i Sogn og Sunnmöre. I Agder hev skipstalet minka med 1 skip, i Fjordane med 5. Minken i Fjordane er stor, men synest rettvis. Sammanlikna med dei andre fylki i Gulatingslag måtte 20 25-sessur vera mykje frå dette fylke.» Jfr E. Bull, Leding, s. 36: »Om årsakerne til denne forskjellige behandling av de to delene av Gulatingslagen, tör jeg ingen sikker mening ha; men fristes til å sastte den i förbindelse med Sverres hårdhet mot sygnerne i 1184; men det gir jo ingen virkelig förklaring.»
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=