197 av ett annat stadgande i samma lag har man emellertid kunnt påvisa, att denna ordning sannolikt är av relativt sent ursprung: även på Västlandet torde tvhugsessan tidigare varit normaltypen.Antager man, att omläggningen i fråga om skeppstypen ej inneburit en ökning av rustningsbördan, d.v.s. att sammanlagda antalet roddarbänkar före och efter reformen varit detsamma, finner man genom en enkel räkneoperation det tidigare skeppstalet från Gulatingslagens fylken | 116X25 145 . 20 Nyssnämnda antagande strider mot en av en framstående kännare av det norska ledungsväsendet uttalad åsikt, enligt vilken övergången till halfpntugt skip för Sogn, Firdafylke och Sunnmöre skulle varit förenad med en betydande ökning av ledungsbördan, i det att vart och ett av dessa fylken tidigare skulle presterat 16 tvitugsessor men efter reformen resp. 16, 20 och 16 halfpntHg skip. För Agder, Rogaland och Hordaland skulle däremot enligt samma åsikt ingen ökning ägt rum; tvärtomskulle reformen i de båda sistnämnda fylkena medfört en visserligen obetydlig nedsättning, i det att de 32 skeppsredorna, som tydligen anses härröra från tiden före reformen, därefter endast skulle ställa 24 halfpritug skip.^^ Åsikten vilar emellertid på förutsättningen, att skeppsredetalen för Gulatingslagens fylken i Magnus Lagaböters testamente med undantag för Agder genomgående skulle härstamma från tvitugsessans tid. Denna förutsättning torde ej vara bevislig; det är lika möjligt, att testamentets skeppsredetal för olika fylken även i övrigt äro av olika ursprung eller att de samtliga grunda sig på fartygsklassen halfpritugt skip. I fråga om Agder bör testamentets skeppsredetal (15, ursprungligen otvivelaktigt 16)^® med all sannolikhet sättas i förbindelse med skeppsförteckningens 16 halfpritug skip. Omskeppsredetalet i detta fylke på tvitugsessans tid lämnas upplysning i den vid lagrevisionen 1164 tillkomna bestämmelsen, att från Agder en tingman till Gulatinget skall utses för varje skeppsreda och att skeppsredorna skola regleras så, att 20 män fara.^' Det gamla skeppsredetalet i Agder synes alltså varit omkring 20, motsvarande de senare 16 större skeppen och den med dem sammanhängande yngre skeppsredeindelningen. I Rogaland och Hordaland kunde däremot det höga skeppsredetalet (32 för vartdera fylket) anses tyda på samband med den äldre och mindre skeppstypen, ett antagande, som dock ingalunda är nödvändigt och av vissa skäl mindre sannolikt.^® Det finnes i varje fall intet skäl, varför icke testamentets skeppsredetal i Sogn och Sunnmöre G 301 (NGL, 1, s. 99, 114): — — — Nh ero peir eigi fcerer er fim rum fliota a tvitugssessu. xtia fleiri. E. Bull, Leding, s. 11 n. 3, 14 n. 1, 35. E. Bull, Leding, s. 14 n. 1, 35 f. Det exakta motsvarighetstalet är 25,6. •‘*® A.a., s. 47. ” G 3 (NGL, 1, s. 4). *** Jfr nedan s. 291 n. 8.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=