194 redor, som konungen finge mer än halva landet», föreligger alltså sannolikt ett oegentligt uttryckssätt, i det att den ringa skillnaden i skeppsredetal ensidigt framhäves för att ställa förslagets alltför stora förmånlighet för jarlen i bjärt belysning.’^ En sådan uppfattning av de jämförda talens innebörd är emellertid, såsom förut framhållits, oförenlig med Gulatingslagens skeppsförteckning och förutsätter i stället en skeppsredeindelning, somi huvudsak överensstämmer med testamentets. Det kan emellertid med skäl misstänkas, att det tidigare 1200-talets skeppsredeindelning ej i testamentet återspeglas i alldeles oförändrat skick. När man vill söka verificera det i sagan uppgivna skillnadstalet, bör man därför sannolikt icke på alla punkter räkna med samma skeppsredetal som testamentets. Godtyckliga ändringar av testamentets tal varken böra eller behöva därvid tillgripas. På fyra punkter. Viken, Tröndelagen, Agder och Firdafylke, har man med hänsyn till andra förhållanden än skillnadstalet i Håkan Håkanssons saga anledning att räkna med tal, som avvika från testamentets; av dessa inverka endast talen för Viken och Tröndelagen på skillnadstalet. Det visar sig då, att den tolkning av sagans uppgift, enligt vilken denna avser en skillnad av 10 skeppsredor mellan konungens och jarlens delar av riket, exakt stämmer med en metodiskt konsekvent rekonstruktion av det tidigare 1200-taIets skeppsredeindelning på grundvalen av testamentets uppgifter. Även den andra tolkningen, enligt vilken sagan åsyftar skillnaden mellan konungens skifteslott och halva skeppsredetalet för hela riket befinnes emellertid äga lika exakt motsvarighet i ett annat av de båda rekonstruktionsalternativ, som synas vara tänkbara. Att träffa ett val mellan dessa alternativ är, såsom längre framskall närmare utvecklas,^^ knappast möjligt, och tolkningsfrågan förblir alltså oavgjord. Om också de båda möjligheterna till exakt verifikation av skillnadstalet erbjuda ett olösligt dilemma, måste emellertid genom dem anses ytterligare bekräftat, att sagans beräkningar förutsätta en skeppsredeindelning, somi sina grunddrag överensstämt med testamentets. Trots detta är det måhända något för djärvt att av överensstämmelsen draga slutsatsen, att nämnda skeppsredeindelning redan i början av 1220talet förelåg genomförd. Obetingat vitsord kan sagan i fråga om detaljer icke äga för ett skede, som ligger före dess egen tillkomsttid, omkring 1265.-® Det är emellertid tydligt, att sagan ej kan antagas för 1220-talet ha räknat med en skeppsredeindelning, som på 1260-talet var alldeles ny och som först då avlöst en tidigare med helt andra tal. Indeldylika Det är emellertid endast Eirspennill och Codex Frisianus, som tala om »halft landit». I Flatöboken och Codex Arnamagnjeanus 81 a Fol. står blott ^meir{a) en(n) ha(a)lft^, vilket möjligen kan syfta uteslutande på skeppsredetalet. Jfr ovan s. 188 n. 6. Se nedan s. 196 ff. F. Jonsson, Den oldn. o. oldisl. litt:s hist.-, 3, s. 26
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=