193 belopp kunna onekligen tolkas som tecken på att en liknande uppskattning ägt rum, då denna handling uppsattes. Tanken, att sagans skillnadstal skulle avse differensen mellan tal, sammansatta dels av dylika uppskattningstal, dels av verkliga skeppsredetal, måste därför anses äga anspråk på metodiskt beaktande, varmed visserligen icke är sagt, att skillnadstalet faktiskt har denna innebörd. Antages detta, är det emellertid tydligt, att skillnadstalet mycket väl kunde tänkas förutsätta en skeppsredeindelning, överensstämmande med skeppstalet i Gulatingslagens förteckning. Underskottet i skeppsredor å konungens sida kunde ju då genom ett högre motsvarighetstal för de inlandsområden, som skulle tillfalla honom, än för dem, som skulle tillfalla jarlen, i verkligheten varit förbytt i det överskott, somsagan avser. Vid ett övervägande av de talförhållanden, som det faktiskt kan ha varit fråga om, finner man emellertid, att en inräkning av motsvarighetstal för inlandsområdena i de tal, mellan vilka 10 skeppsredor motsvara skillnaden, är föga sannolik, vare sig man för kustlandet räknar med skeppsförteckningens eller med testamentets tal. Det tal, som aritmetiskt motsvarar hela riket, måste i båda fallen vara åtskilligt högre än det sammanlagda skeppsredetalet, som i förra fallet är 308 eller 309, i senare fallet minst 279 och vid den tidpunkt, sagans uppgift gäller, säkerligen något högre. Om man för att åskådliggöra innebörden av hypotesen om inräknade motsvarighetstal för inlandet låter skeppsredetalen representera de obekanta men högre talen för hela riket, får man således en för jarlen mindre gynnsamproportion än den verkliga. Det oaktat bleve det ungefärliga förhållandet mellan jarlens och konungens skifteslotter enligt de båda möjliga uppfattningarna av skillnadstalets innebörd, om skeppsförteckningens tal väljas, antingen 15: 16 eller 14,5: 16,5, och om man väljer testamentets tal, antingen 13,5: 14,5 eller 13: 15. Om man kände inlandstalen, måste proportionen, såsom nyss sades, med samma skillnadstal bliva ännu gynnsammare för jarlen. Enligt förutsättningen för »tredingsskiftet» borde emellertid den riktiga proportionen i båda fallen vara 1:2, en proportion, som med bibehållande av skillnadstalet 10 endast vinnes under den sakligt omöjliga förutsättningen, att motsvarighetstalet för hela riket enligt olika tolkningar av skillnadstalet varit 30 eller 60. Det kan emellertid icke gärna anses rimligt, att jarlens förslag enligt sagans mening skulle så starkt avvikit från den proportion, som var grundläggande för förhandlingarna om skiftet. Tvärtom tyder det låga skillnadstalet på att den jämförelse, varur det framgått, endast omfattat kustlandets skeppsredetal och sett bort från en övervikt i inlandsområden på konungens sida, varigenom jarlens förslag närmare om också sannolikt ej fullständigt anslutit sig till förutsättningen om en delning i proportionen 1: 2. Då det säges, att det enligt jarlens förslag »bleve endast genom en skillnad av 10 skepps13 Hjårne
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=