192 skeppsredor kunna angivas.“® Själva tanken, att en aritmetisk uppskattning av inlandsområdena ingått i de tal, mellan vilka sagans 10 skeppsredor utgjorde skillnaden, är emellertid icke därmed avfärdad. Sagan utgår från förutsättningen om ett »tredingsskifte» av den innebörd, att två tredjedelar av riket skulle tillfalla konungen, en tredjedel jarlen.^^ Otvivelaktigt tänkes detta skifte omfatta inlandet såväl som kustlandet, och vid bestämmandet av tredingarnas storlek enligt de olika förslagen måste följaktligen hänsyn anses tagen till de delar av inlandet, som skulle ingå i de olika lotterna. Detta är i och för sig rimligt och bestyrkes av en jämförelse mellan de båda delningsförslag, som enligt sagan framställdes av konungen på skilda stadier av förhandlingarna 1223. Ursprungligen var det meningen, att jarlen, såsom tidigare varit fallet, skulle få på sin lott den sydligaste tredingen, och konungen var då villig att medgiva, att denna skulle räknas från »Rygjarbit till landsänden».^- Först senare beslöt konungen sig för att själv behålla Viken och överlåta den nordligaste delen av riket åt jarlen; i samband härmed framställde han det förut omnämnda förslaget, att jarlens treding skulle räknas norrifrån intill Sunnmöre. Vare sig man räknar med skeppsförteckningens eller med testamentets tal, blir dessa förslag helt olikvärdiga i fråga om skeppsredetalet, som enligt det nordliga alternativet blir vida större än enligt det sydliga.^^ Skillnaden måste varit avsedd att uppvägas genom ett mera omfattande inlandsområde i senare fallet. Att man vid avvägandet av de olika förslagen företagit en aritmetisk uppskattning av inlandsbygderna i förhållande till det i skeppsredor indelade kustlandet, är i och för sig fullt tänkbart. Testamentets donationsI annat sammanhang påpekar E. Bull, Leding, s. 108: »Valdres og Hallingdal, österdalen, Jemtland og Herjedalen nazvnes ikke i testamentet, heller ikke Telemarken, Numedal, Setesdal og enkelte andre innlandsbygder.» — Munchs verifikationsförsök är förfelat också på den grund, att han såsom förut framhållits, oriktigt låter jarlen göra anspråk även på Sogn. Med användande av testamentets uppgifter får han under denna förutsättning för konungen 127, för jarlen 152 skeppsredor. Därpå höjes konungens skeppsredetal med hjälp av de i testamentet omtalade inlandsområdena till 167; differensen blir alltså 15, som förmodas kunna nedbringas till 10 antingen i följd av någon olikhet mellan 1220-talets skeppsredeindelning och testamentets eller genom inberäkning av Jämtland och Härjedalen i jarlens skifteslott enligt i texten anförd uppskattning. Jfr i fråga om denna förutsättning även Håkonar saga Håkonarsonar, k. 25, 74, 78, 93 (Konunga sögur, udg. af C. R. Unger, s. 258, 284, 286 f., 294). Håkonar saga Håkonarsonar, k. 93 (anf. ed., s. 294): Eptir pat tölu5u peir konungr ok jarl um priÖjungaskipti. Vildi jarl hinn synnsta priöjung alt nordr til Saltsuru. Konungr sagÖi hann po meira, en menn vissi dcemi til, pott hann vxri frå Rygjarhiti til landsenda, en kvezt pat mundu scema. Eptir pat bd<5u syslumenn konung, at hann mundi hafa Vikina. Nikulds byskup bad ok pessa, ok hét pä enn konunginum fullum trunadi. ^ Jfr tabellerna s. 348. 20
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=