191 skulle fått 136, konungen 143 skeppsredor. Enligt den senare uträkningen innebär således jarlens förslag verkligen en övervikt i skeppsredor å konungens sida, om också blott bestående av sju sådana istället för sagans enligt olika tolkningar tio eller tjugo. Då således sagans skillnadstal befunnits vara helt och hållet oförenligt med Gulatingslagens förteckning men i testamentet åtminstone motsvaras av ett positivt, om också lägre tal, har man ansett sig berättigad till slutsatsen, att sagan åsyftar en skeppsredeindelning, som visserligen icke exakt men i stora drag överensstämmer med testamentets, och man har därmed också trott sig kunna konstatera, att denna skeppsredeindelning varit gällande redan 1223.^® Vid dessa beräkningar har man utan vidare utgått från en förutsättning, vars berättigande måste prövas, innan det är möjligt att uttala sig om de anförda slutsatsernas värde. Nämnda förutsättning är den, att de tal, mellan vilka skillnaden i sagan uppgivas vara tio skeppsredor, vart för sig uteslutande utgöras av verkliga skeppsredetal, d.v.s. endast avse det faktiskt i skeppsredor indelade kustlandet. Vissa äldre forskare ha emellertid antagit, att de tal, ur vilkas jämförelse sagans skillnadstal framgått utom de verkliga skeppsredetalen å ömse sidor även omfattat i skeppsredor uttryckta uppskattningstal för de inlandsområden, som enligt jarlens förslag voro avsedda att ingå i vardera skifteslotten.En av dessa forskare har också ansett sig kunna med stöd av testamentet beräkna inlandsområdenas uppskattningstal,^® Till skeppsredetalet å konungens sida läggas de i testamentet omnämnda inlandsområdena, vilka på grund av de till dem av Magnus Lagaböter anslagna donationsbeloppen anses likvärdiga med sammanlagt 40 skeppsredor. Jämtland och Härjedalen, som förmodas skolat tillfalla jarlen, uppskattas gissningsvis till 5 skeppsredor. Oavsett att varje hållpunkt saknas för en uppskattning av Jämtland och Härjedalen i skeppsredetal, faller försöket att på denna väg verificera sagans skillnadstal redan därpå, att åtskilliga andra inlandsbygder finnas, som icke omtalas i testamentet och för vilka följaktligen inga motsvarighetstal i E. Bull, Leding, s. 46 (»alt tldlig I Håkon Håkonssöns tid»). P. A. Munch, Det norske Folks Hist., 3, s. 662 n. 1. K. Maurer, Vorl. iib. altnord. Rechtsgesch., 1:1, s. 58 anser, att sagans uppgift är »zu einer genauen Berechnung der Schiffsreedenzahl unbrauchbar, soferne sie augenscheinlich nicht bloss die Kiistengegenden, sondern auch das innere Land in Betracht zieht und damit einen ganz unberechenbaren Faktor in die Rechnung hereinbringt». P. A. Munch, l.c. DN, 4: 1, 3, s. 4: Jtem in superioribus partibus regni: Jn provinciam que dicitur Gudbran(dz)dalom, triginta marcas conferimus. Jn provinciam que dicitur Hada fulke, triginta marcas conferimus. Jn provinciam que dicitur Heidmork triginta marcas conferimus. Jn provinciam que dicitur Rauma fulke, eciam triginta marcas conferimus.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=