184 rättas till III.® Man har velat göra gällande, att text B också lämnar upplysningar om att med hundra^ överallt i anteckningen menas ett rent decimalt hundratal (100), såsom det uttryckligen angives vid talets första förekomst, då totalsumman för hela ledungsmanskapet i så fall noga motsvarar det för samtliga skeppsbesättningars storlek nämnda talet.® Detta skulle emellertid vara fallet, även om hundraö i uppgiften om besättningstalet å varje skepp och följaktligen även i det sammanlagda manskapstalet betecknade det duodecimala »storhundradet» (120). Man hade nämligen då all anledning förmoda, att pusund och pushundrad i sistnämnda tal stode i den ofta förekommande betydelsen *1200’.'^ Om den rent decimala innebörden av hundraÖ och i sammanhang därmed av pusund och pushundraÖ giva följaktligen de rikiga läsarterna i B och C i fråga om sammanlagda manskapstalet ingen ny upplysning. Men då skeppstalet i A och B uttryckligen säges vara angivet i rent decimala hundraden, kan med skäl antagas, att orden för ’hundra’ och ’tusen’ i anteckningens båda övriga sifferuppgifter likaledes stå i rent decimal betydelse. Härför talar även, att om hundrad i besättningstalet skulle åsyfta ett »storhundrade», den här lämnade uppgiften skulle med 30 överstiga det högsta tal, som eljes förekommer i litteraturen i fråga om besättningen å tvitugsessor, nämligen 90.® Det kan alltså anses säkert, att anteckningen genomgående rör sig med våra nu för tiden vanliga rent decimala hundraden och tusenden. De nu kända uppteckningarna av notisen äro alla ganska sena. A ingår i en till större delen med isländsk frakturhand, sannolikt från början av 1300-talet, skriven laghandskrift, vars huvudinnehåll utgöres av Magnus Lagaböters landslag i den till Gulatingslagen hörande redaktionen. Själva anteckningen om ledungsflottan härrör dock ej från nämnda hand utan från en norsk kursivhand från senare hälften av 1300-talet.® B är anträffad i en isländsk handskrift av encyclopediskt innehåll, i sin helhet skriven 1387.^® C står i en till större delen med olika händer från 1300-talet skriven laghandskrift, som bl.a. innehåller landslagen i till Gulatingslagen ® På grund av B framhålles detta av Kälund, a.a., s. rättelse av A har utan jämförelse med de andra texterna framlagts av K. Maurer, Vorlesungen iib. altnord. Rechtsgesch., 1: 1, s. 280 n. 6. ® Kälund, l.c. ^ A. Noreen, Altisl. u. altnorw. Grammatilc*, § 44, J. Fritzner, Ordbog ov. d. gamle norske Sprog^, 3, s. 1095 s.v. pusund. ® Se nedan s. 346. ; samma uppfattning ocb * G. Storm i NGL, 4, s. 399 f. Kr. Kälund i AlfraeÖi fslenzk, 1, s. och i [Norsk] Hist. Tidsskr., R. 4, Bd 6, s. 197.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=