Förord I samband med studier över vissa historiska problem, som på ett eller annat sätt anknyta sig till det gamla nordiska ledungsväsendet, har min uppmärksamhet kommit att riktas på uppgifterna om besättningens storlek på ledungsskeppen. En av dessa uppgifter föreligger i den gamla norska anteckning, enligt vilken den norska ledungsflottans styrka skall ha uppgått till 336 tvitHgsessor med 100 man på varje. Det har förefallit mig vara av ett visst intresse att söka närmare bestämma denna antecknings ålder. I detta syfte tillkomsommaren 1927 första utkastet till den undersökning, som härmed framlägges. En möjlighet till datering erbjöd sig närmast i skeppstalet. På grund av dettas nära överensstämmelse med det sammanlagda skeppstal, som erhålles, om uppgifterna rörande de olika fylkenas kontingenter i den till Gulatingslagen fogade skeppsförteckningen från omkring 1200 genomgående uttryckas i tvitHgsessor, kom jag till det resultat, att den undersökta anteckningen sannolikt tillhör ett något tidigare skede än nämnda förteckning och alltså ej torde vara yngre än slutet av 1100-talet. I denna punkt fann jag mig snart förekommen av en annan forskare, J. Jerstad, som i en kort uppsats (Skipstal og skipreidetal, [Norsk] Historisk Tidsskrift, R. 5, Bd 7 [1927], s. 100 ff.) uttalat samma åsikt. Jerstad har därvid även framdragit en viktig, av mig tidigare icke beaktad omständighet, nämligen överensstämmelsen mellan flertalet av de i Magnus Erlingssons redaktion av Gulatingslagen stadgade tingmanstalen för västlandsfylkena och de beräknade äldre skeppstalen för dessa fylken. En mera ingående bevisföring än den, som Jerstad lämnat, syntes mig emellertid önskvärd, och jag beslöt mig därför för att efter en något utvidgad plan fullfölja min undersökning, som redan förut omfattade vissa av Jerstad icke eller blott i förbigående berörda frågor. Under omarbetningen har jag genomgående tagit hänsyn till Jerstads i all sin knapphet synnerligen värdefulla framställning. Jag hoppas därvid även ha kunnat giva ökat stöd åt Jerstads i det väsentliga sannolikt riktiga teori om innebörden av den norska ledungsindelningens fortsatta utveckling under 1200-talet, sådan den tydligast återspeglas i Magnus Lagaböters testamente
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=