9 i stället för pokkabot, vars betydelse naturligtvis bestämmes av innebörden hos ordet pokki. Det kan knappast råda tvivel om att denna uppfattning är den riktiga. Härför talar först och främst att Andreas Sunesson i sin parafras av den skånska rätten återgiver begreppet pokkabot dels med contemtus pretium, dels med emendatio contemtus}^ Vidare finner man i östgötalagen följande regel (tEB XVI pr): — nu ma aldrigh pan pukka taka sum i pokka ar aflapar: ok aldrigh bötis pukke firi pa kunu sumi pukka uarpar aflap: I uttrycket aflap(ar) i pokka står pokki uppenbart i betydelsen ’skam’, ’vanära’. Förmågan att taga pokki i betydelsen av pokkabot göres således här beroende av den förorättades egen eller den kvinnas, för vars våldförande han kräver upprättelse, »hederliga» eller »vanhederliga» börd. Tankegången kan ej gärna vara annan, än att ett giltigt anspråk på bokkabot förefinnes endast där en heder, en ära verkligen blivit förnärmad. försök, av vilka flertalet här torde kunna förbigås, se Kofod Ancher l.c., och Wilda, a.a., s. 351 n. 1. Omnämnas må här endast den i den gamla tyska översättningen av Gutalagen som motsvarighet till ptmki förekommande termen Willchör husse och den troligen härav påverkade av Schildener i hans edition (Gutha-Lagh, s. 205 ff.) givna förklaringen Dunkelbusse, vartill den anmärkningen knytes, att Dunkel betecknar »den Seelcnzustand, wo der Mensch mit seinen Kräften bloss auf seiner Persönlichkeit ruht und durch diese bestimmt wird». Denna uppfattning av {jokkaboten som »godtyckesbot» har knappast tillräcklig anknytning till någon i de gamla nordiska språken gängse betydelse hos verbet pykkia och torde i varje fall ej kunna upprätthållas gentemot de stöd, som från Andreas Sunesson och förhållanden i nordiskt lagspråk kunna hämtas för översättningen ’skymfbot’, ’ringaktningsbot’ e.d. Regeln att den som är avlad i pokka ej må taga pokkabot anknytes till stadgandet om pokkabot vid lägersmål och är möjligen begränsad till detta fall. Den motsvaras då till en del av den västgötska regeln II VgL Add 12: — — — eig ma laghar barn hötar firi sial[f]t sik vp taka. I Västgötarätten har det oäkta barnet överhuvudtaget icke rätt till lägersmålsböter gentemot sin egen fader enligt den allmänna regeln (/.c.): eig ma optare sama manne mep samu kono sak giua. an en tima. an po at hon flere barn far. Däremot har enligt vissa norska rättskällor det oäkta barnet såväl gentemot fadern som emot andra rätt till böter för moderns lägrande med undantag allensta för det lägersmål vari barnet självt blivit avlat (F XI 17, NGL, 1, s. 233 f.) — — — En ef sunr er at fyrsta barni. pä seal hann ecki t fyrsta rétti oc sati peim er siöan verda. En sä heimti rett till handa barninu er nänastr er i nefgilldi. ef af feÖr barnsins er at heimta. en ef af öörum er at heimta. pä heimti faÖir barnsins barninu til handa oc hiröi til pess er pat er fulltiöa. En ef barnit andaz hafi sä réttinn er helldr. —Bj 129 NGL 1, s. 327: Ef maör tekr birgiskonu ser ok hefir vätta tvä viör ok gengr i liosi i hvilu hennar. par ä konungr öngvan rett ä. en frandr eigu rétt ä. Nu ef hann liggr meö henni t annat sinn. pä skal hann beeta syni sinum slikan rétt sem äör boetti hann frxndum hennar. — Brandt Forel. II 86. Av stort intresse vore om det kunde fastställas huruvida östgötarättens ovillkorliga underkännande av det oäkta barnets rätt till böter för moderns lägrande representerar en äldre eller yngre ståndpunkt än de i Västergötland och Norge mötande mer eller mindre trånga begränsningarna. Jfr i denna fråga Wilda, Strafrecht, s. 816.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=