176 Helsingelagens stadganden innebära utan tvivel en betydande utsträckning av bokkabotsprivilegiet. Jämte de förnämsta stormännen med egen bird, vilka antingen som medlemmar av rådet eller som riddare eller i båda egenskaperna förblevo i åtnjutande därav — Helsingelagens korta formulering torde utgå från förutsättningen att konungens världsliga rådgivare voro riddare, vilket de väl också voro på sällsynta undantag när —hade det tilldelats den säkerligen ganska talrika främsta gruppen inom det nya rusttjänstståndetd®^ Tydligt är att svealagarnas behandling av den sista kategorien av bokkabotsberättigade anknyter till uppkomsten av nya riksinstitutioner, rådet och rusttjänstorganisationen som icke funnos, då Östgötalagens motsvarande bestämmelser vidtogos. Häri ligger i själva verket den enda fullt säkra utgångspunkt för de senares datering som kan vinnas, så länge man nöjer sig med en isolerad granskning och jämförelse av östgötalagens och svealagarnas bokkabotsstadganden. De måste vara äldre än rådet och Alsnöstadgans rusttjänstordning. Redan genom att förlägga dem till tiden före Birger jarls verksamhet rör man sig med en tills vidare osäker, om också ganska sannolik förmodan. Icke ens genom att godkänna den läsarten i östgötalagen, varigenomdennas lägsta bötesprivilegier bliva ländermannaprivilegier, kan man ännu som nödvändig följdsats fastställa en högre ålder för dessa. Ty ländermän omtalas dock i Västgötalagens båda redaktioner, om också benämningens sparsamma förekomst i bevarade källor tyder på att den företrädesvis tillhört ett tidigt skede. I en annan belysning kommer frågan, om de svenska bokkabotsprivilegierna insättas i sitt sammanhang med det allmänt nordiska, på olika håll mer eller mindre starkt socialt graderade system av injurieböter, vars övriga former blivit behandlade i de föregående kapitlen av denna undersökning. Det torde då visa sig, att även de icke kungliga svenska bokkabotsprivilegiernas uppkomst måste förläggas till en vida mera avlägsen tid än man på grund av det svenska materialet, ensamt för sig betraktat, äger rätt att antaga. På grund av bristande tid måste emellertid undersökningens fullföljande i nu antydd riktning för tillfället avbrytas. Endast ett par anmärkningar må till sist göras. Den svenske ländermannen befinner sig i östgötalagens bokkabotsserie på alldeles samma punkt, sexmarksboten, som den norske ländermannen i den motsvarande fullrättsännu ett skäl för upptagandet av läsarten lisndz mans bryti. serien Helsingelagens bokkabotsserie överensstämmer till beloppen dels med den på den rena fördubblingsprincipen byggda äldsta fullrättsserie, som man genom jämförelse mellan de olika norska lagarna drives att antaga, dels med den på samma princip byggda socialt graderade rättlöseserie, som Jfr Tunberg, a.a., s. 163. 101
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=