171 samband med ledungsväsendet; det anförda villkoret har i och för sig intet med skepp eller rodd att göra utan uppställer endast kravet på en fullständig hirdhållning med en styrka av fyrtio man. När privilegiernas tolkning som vederlag för kvalificerad ledungstjänst måste falla, uppkommer emellertid den frågan, omman här endast har framför sig en åt själva den sociala maktställningen tillerkänd företrädesrätt. Vid besvarandet av denna fråga liksom av andra liknande rörande den svenska privilegielagstiftningens grundläggningsskede torde man icke utan nödtvång böra uppgiva tanken på ett direkt samband mellan beviljade företrädesrättigheter och ålagda särskilda tjänsteskyldigheter. Särskilt tydligt framträder ju detta samband i fråga om de frälseprivilegier, som i Alsnöstadgan uppenbart givas som vederlag för rusttjänst. Men det föreligger nog även i andra fall, där man varit mindre benägen att erkänna dess tillvaro. Ett sådant fall är Alsnöstadgans bestämmelse om undantag från gästningsbesväret: M<eb py. at pat ar oc wal warÖhughut. at per hawi mera fralsi sum warSughir aru. swa oc per sum mera arw^a for os. pa takum ivir vndan passi gistnigh. fyrst alla vara garÖa. swa biskupa. oc riddara. oc swena til wapn. swa at per skulu inga skulÖ bara. par til. antiggia giwa allar salia. vtan per sialwer wilia. Man har i detta privilegium velat se en ren »hedersbevisning åt de högre klasserna i samhället», »ej en reell ersättning för en viss påtagen förpliktelse».^® Denna uppfattning rubbas redan genom den form, vari privilegiet upptagits i Uplandslagen och som näppeligen betecknar en utvidgning (UL KpB IX§5): kununx garpar ok biskups garpar. riddara garpar. ok pera manna garpar. map örs piana. par ma ai rattas upp a. Den kategori, som i Alsnöstadgans bestämmelse om gästningsfrihet betecknas som »svenner till vapen» betecknas alltså i Uplandslagen som »de män som tjäna med stridshäst». Vilken än den egentliga betydelsen av uttrycket sven a vapn, sven til vapn varit, torde det därför vara ganska sannolikt, att Alsnöstadgan på denna punkt med nämnda uttryck åsyftat just vad den längre fram i samband med rusttjänsten kallar per man ar map ors piana. När Uplandslagen i stället insätter detta ord, synes den i själva verket avslöja det principiella samband, som även gästningsfriheten från början torde ägt med rusttjänsten. Även i riddarnas gästningsfrihet för sina gårdar kan detta samband föreligga, så till vida som riddarvärdigheten framför allt torde varit en utmärkelse för konungens män och det knappast kan antagas, att en storman, som av konungen gjorts till riddare, S. Tunberg, Det världsliga frälsets uppkomst i Sverige (Hist, studier tlllägn. H. Hjärne), s. 33.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=