166 bötesprivilegier tyder på att fyrtiotalet även i Sverige haft en betydelse för stormännens följen, liknande den i Norge påvisbara; måhända sammanhänger detta med att fyrtiomannahirden även här, vare sig genom praxis eller liksom i Norge genom en formlig föreskrift, var inskränkt till sådana herrar, som i egenskap av ländermän stodo i särskilt förhållande till konungadömet. Vad herretiteln beträffar heter det i den norska Konungaspegeln om de kungliga hirdmännen i egentlig mening, ur vilkas klass ländermännen säkerligen ganska undantagslöst framgingo: pessir menn eigu meÖ réttu at heita herrar af nafni af gllum monnum peim er Itegri ngfn bera en peir bera sjdlfir; pviat peir eru sva som landstjornarmenn, ef peir halda peimsiÖum, sembyriar nafni peirra. Beteckningen »herre» synes alltså om den högsta klassen av konungens handgångna män varit i bruk åtminstone vid Konungaspegelns avfattningstid, som i varje fall icke kan sättas senare än åren närmast före 1263."^ Häremot strider icke, att de isländska annalerna under år 1277 berätta: Magnus Noregskonvngr gaf lenndvm monnvm baronanafn ok herra. en skvtilsveinvm riddaranafn ok herra.^^ Notisen behöver ej innebära mer än att titlarna »baron» och »riddare» nu infördes för de kungliga ländermännen och »taffelsvennerna» vid sidan av det redan tidigare och i något vidare omfattning brukliga herrenamnet. På sin höjd kan det vara fråga om ett högtidligt stadfästande av herretiteln från konungadömets sida. I Sverige uppträder ordet dominus som beteckning för världsliga stormän redan i några kungliga urkunder från 1219®^ och 1224.®^ Då bland dessa »herrar» förekomma personer, som 1219 tydligen voro döda, kan herretiteln även i Sverige spåras tillbaka till omkring 1200 och möjligen dessförinnan.®^ Man har häri velat se ett bevis 78 Konge-Speilet, ed. R. Keyser m.fl., s. 63. '® Fr. Paasche, Om Kongespeilets forfatter (Festskr. t. Hj. Falk [1927]), s. 176 ff. Isländske annaler ed. G. Storm, s. 140 (Annalcs regli); jfr s. 29, 50, 69, 195, 259, 484. DS 181: Huius autem rei testes sunt. Walerius archijepiscopus & karolus dux. Robertus episeopus. Olauus episeopus. Benedietus episeopus. dominus eskillus. legifer. dominus vlfo. dominus petrus filius domini laurentii &dominus Benedietus fräter episeopi & plerique principes regni nostri quos mora est enumerare. — DS 183: heredes domini Benedicti filii domini Matthey. DS 229: Huius vero rei testes sunt dominus Benedietus searensis episeopus & dominus robertus arosyensis antistes. dominus johannes filius remmodis. dominus Kanutus filius holmgery dominus phylyppus filius kateryne. dominus phylippus fräter iohannis. dominus iggiualdus. Neseununggus Legifer. homerus pineerna & alij plures quos mora est ex ordine numerate. H. Hildebrand, Sveriges medeltid, 2, s. 184 f. 82
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=