164 mans hryti. Under denna förutsättning torde det till stadgandet om förhöjda böter vid dråp av sådan bryte fogade villkoret \)a skal han haua stallara ok stekara ok fiuratighi sxssa a sialfs sins kust finna en mycket enkel förklaring. Man erinrar sig, att rätten att hålla ett följe av fyrtio huskarlar enligt det norska hirdskråt tillkommer den kategori av konungens handgångna män, som på grund av en dem tilldelad kunglig förläning av jord {land) kallades lendir menn {lendr part. pret. av lenda^ ’förse med land’).''^ Termen och institutionen l^ender maper torde med samma eller liknande innebörd som i Norge icke i gammal tid varit okänd för svensk eller åtminstone götisk rätt; man finner ordet i ett jordrättsligt stadgande i Västgötalagarna,"'* varav framgår, att en Icender maper av bondelagen vid ägotvist gynnades mindre än bönderna men mer än biskopen och således socialt torde intagit en ställning mellan dem.^® Möjligen gives i yngre Västgötalagen en antydan om att ländermannens värdighet tenderade att bliva ärftlig."® I Norge synes en sådan tendens tidigt gjort sig i viss mån gällande; för tillhörigheten till en ländermannaätt skapades här ordet lendborinn, bildat i analogi med hqldborinn, hersborinn m.fl. Möjligen föreligger samma ord på den södermanländska Bjudbystenen, som talar omuikiks • sunmlatburnin • man och där latburnin kanske bör utläsas liendborniR; ristningen anses härröra från förra hälften av 1000-talet.'^^ Privilegiet att taga sex marker böter vid dråp av sin bryte skulle alltså enligt Östgötalagens ursprungliga text tillkommit sådana ländermän, som höllo en hird om fyrtio man. Att ordet Itendz mans i lagens nu bevarade fullständiga medeltida huvudcodex kommit att utbytas mot laghmanzs torde i så fall snarast sammanhänga därmed, att termen hinder maper, efter vad dess sparsamma förekomst antyder, i Sverige tidigt kom ur bruk och måhända snart föreföll svårbegripligt. Tydligt är, att om loendz mans insättes i stället för laghmanzs i stadSe ovan s. 158. Om den norska ländermannainstitutionen, se s. 165 ff. I VgL JB 5: Biskupter a vitu firi kononge. ok Ixndxr mapcer firi biscupi. ok bonde firi allum. pem. Egho böndxr by. ok annan Ixndir. nuen skil pema. pa tegu bönper uitu ok eigh Pendir man. bya perra malli. Boa bönpar i by map lendum manni. eig mughu per uitu mista, py haldar. — II VgL JB 13: Biscuper a vitu firi kononge. an lender maper firi biscupe. an bonde firi allum pem. agho bönder by oc annan lender man. skil pem a. agho bönder vitu. oc lander man byia perre i mellin. an lanöer maper callar sik bonöa. oc bonde callar han landen vara. viti mep tylftar epe. at han ar bonde, oc eig ar han lender at laghum varum, num faper hans ar lender. Boa bönder i by mep landum mannum. eig moghu per vitu mista py at helder at per lender aru. — Om de svenska ländermännen se A. Bugge, Det svenske og det danske Aristokrati i deres förste Udvikling (Hist. Skrifter tilegn. L. Daae), s. 178 f., Vesterlandenes indflydelse, s. 135 f. 75 76 E. Brate o. S. Bugge, Runverser, s. 319 f., A. Bugge ll.cc.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=