154 sannolikt just detta ord, i det bindevokalen u har sin förklaring i att ett till efterleden hörande ga- gått förlorat i sammansättningsfogen.^* Gemenskapen på bänken och vid bordet, i mat och dryck skapar enligt fornnordiskt och säkerligen en gång allmänt germanskt åskådningssätt ett band av säregen styrka och helgd, i grunden icke artskilt från det som binder fränder samman.'*^ Saken kommer tydligt nog till synes i vissa av de redan anförda exemplen på användningen av orden sessi och sessunautr. Utom i Gulatingslagens regel om bordskamraternas vittnesplikt har den fått rättsligt uttryck i ett stadgande i den isländska Grågåsen, som i visst fall insätter matlagskamraterna i arvsrätten efter den till Island anlände främlingen, som avlider å skeppet, med företräde för den som oftast delade hans mat: Ef sa maÖr andaz er engi a fr^enda her a lande oc andaz at scipe. pa seal fe lage hans taca pat fe eptir hann. Ef hann a eigi felaga pa seal taca motonavtr hans. En ef motonavtar hans ero fleire en ein. pa seal sa taea er optaz hefir att mat viÖ hann. En ef hann hoföiz nnioe. pa seolo peir allir iafnt taea. Om jomsvikingarna berättas det, att var och en som inträdde i deras lag hade att avlägga ett högtidligt löfte att hämnas varje medlem av laget, som vore denne »hans matlagskamrat eller hans broder».^^ Den trängre matgemenskapens trohetsband utsträckes här till ett helt krigiskt brödraskap. Ett sådant brödraskap var i viss mening även den nordiska hirden, som företer starka frändskapsdrag såväl med ett vikingalag som med ett gille.'*® Hirdmännen äro bröder (hiröbroeör), förpliktade till ömsesidig hjälp.'*® Placeringen vid hirdens gemensamma måltider och dryckeslag var för hirdmännen av utomordentlig betydelse. Genom högre eller lägre bänkplatser i förhållande till hirdens herre betecknades deras inbördes rangförhållanden; därför gav placeringen ej sällan upphov till kiv dem emellan.*® Nedsättning i placeringen omtalas särskilt i fråga omdet danska S. Bugge i Sprogl.-hist. stud. tilegn. C. R. Unger, s. . Jfr kaupunautr, fgrunautr, Iggunautr m.fl. — Fvn. tvitugsessa etc. torde böra uppfattas som substantiverat adj.: snekkja tvitugsessa. Det enkla sassa i östgötalagens fitspertiugh seessa (dat. fi<epertiughre sxsso) är förmodligen lösgjort ur sammansättningen ^fiapertiughstessa under inflytande av ett "^fitepertiught skip med samma betydelse (jfr. fvn. pritugt, halfpritugt skip). Se härom närmare V. Grönbeck, Vor folkeazt i oldtiden, 4 (Hellighed og helligdom), s. 116 ff., 183 ff (Madfaellig). Grägäs, udg. eft d. kongel. bibliotheks haandskr. af V. Finsen, 1: 1, s. 228 (120). Jfr 43 44 45 46 46 a 47 48
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=