150 torde beteckna samma norm, har denna sannolikt, då den tillämpades på verkligt ledungsutbud, blivit utnyttjad just på det i landslagen antydda sätt, att två eller flere skeppsredor sammanslogos om ett ur militär synpunkt tillräckligt bemannat (alskipat) skepp. Tillvaron av ett större ledungsuppbåd än »halv allmänning» intygas emellertid redan av detta begrepp som sådant och dessutom av direkta vittnesbörd om fullr almenningr och det därmed säkerligen liktydiga almenningr. Detta fullständiga ledungsuppbåd skall enligt den genom ett edligt intyg från omkring 1080 kända överenskommelsen mellan Olof den helige och isländingarna komma till användning, då Norge hotas av utländsk här.^“ Gulatingslagen utgår också frånatt utbudav »full allmänning» kan förbindas med utrustning av hela det mellan konung och allmoge avtalade antalet skepp; säkerligen åsyftas här det på olika tidpunkter på grund av fartygens olika storlek något växlande skeppstal, som från ett yngre skede är känt fylkesvis genom Gulatingslagens skeppsförteckning,^^ från ett något äldre i en summa för hela riket sannolikt genom den förut berörda anteckningen från 1100-talets slut. I full överensstämmelse härmed antaga konungasagorna, att det skeppstal som blivit fastställt i den ursprungliga, Håkan den gode med rätt eller orätt tillskrivna ledungsorganisationen, gällt försvar mot »utländsk här», och, enligt Snorre, utrustning av »allmänning».^’’ Men har »halv allmänning» betytt detsamma som utrustning efter normen einskipat skip från varje skeppsreda, då måste också »allmänning» eller »full allmänning» inneburit, att varje skeppsreda ställde ett alskipat skip, d.v.s., där tvitugsessa skulle utrustas, ett skepp med minst 80 mans besättning. Den gamla ledungsanteckningen från 1100-talets slut, som i två redaktioner uttryckligen säger sig gälla skeppstal och bemanning vid »full ledung» eller »full allmänning», uppgiver också en besättning av 100 man på var och en av de 336 tvitugsessor, som skulle utgå från Norge.^® NGL, 1, s. 437; pa ero Islendingar scylldir utfarar me<S konungi er herr er viss i Noregi oc almenningr er ute. G 297 (NGL, 1, s. 97): At almenningi fullum. pa skal gera mann ut at siaunda nevi. En ef vér eigum manntal betra. pa scolo aller pess niota. En or pvi manntale scolom vér gera skip sva morg or fylki hveriu sem vér erom a sätter ortiner vid konong vårn. G. 315 (NGL, 1, s. 104). Fagrskinna, ed. F. Jönsson, s. 34: — — — hann geröi oc memfnd i hverio pesso fylki. hverso morg skip eda hverso long at rumatale skylldi vera or hveriu fylki. at mannnom oc vapnom oc vistum firir utLenndscom hterr —Fleimskringla, ed. F. Jönsson, 1, s. 198: — — — / hverju fylki stor skyldi ut gera or hverju fylki, pd er almenningr vteri uti, ok skyldi almenningr vera skyldr ut at gera, pegar er utlendr herr vteri i landi. Se mitt arbete Norska ledungsflottans skeppstal, s. på å kvedit, hversu morg skip våru eda hversu var . — A. Steinnes, Leidang og landskyld, s. 60 f. har genom statistiska beräkningar på grund av källmaterial från senare tid sökt uppvisa omöjligheten av att varje skeppsreda skulle förmått uppställa 36
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=