142 detta återfinnes såsom specifik rättsterm i de uppteckningar af den gamla ’rojjarsetter’, som Uplandslagen innehåller». Härmed åsyftas det välkända märkliga stadgandet i svealagarnas Manhelgesbalkar, att dråp, som, sedan konungen utbjudit ledung och medan ledungsskepp ligger vid land under förefintlighet av vissa tecken till därå upprättad befälsmyndighet, äger rum inom en av ledungsskeppets närvaro bestämd fridskrets, skall gäldas med dubbla böter.I detta stadgande angives fridskretsen med uttrycket fore borpe ok bryggiu sporpe (Uplandslagen och Västmannalagen) eller innaen firi horpe seller vtan firi bryggiosporpe (Södermannalagen).^* Innebörden torde vara den att förhöjd frid manifesterad genom bötesfördubbling råder såväl å själva skeppet som i dess omedelbara närhet i land. Att uttrycket i anförda stadgande användes i ledungsrättsligt sammanhang är uppenbart. Därav följer icke att det, varhelst det förekommer i ett lagstadgande kan anses tyda på att detta stadgande äger ett ursprungligt samband med ledungsväsendet. Borp, ’skeppsida’ och bryggiusporper, ’landgångsände’ äro nautiska termer som kunna komma till användning på tal om skepp av olika slag och alls icke med nödvändighet hänföra sig till ledungsskeppet, även om det helt naturligt också höra till ledungsrättens terminologi. I norsk rätt finner man sålunda visserligen ordet bryggiusporQr i ett par ledungsrättsliga stadganden, men man påträffar det också i handelssjörättsliga sammanhang; ett av de stadganden, där det talas om det norska handelsskeppets »landgångsände» kan visserligen på andra grunder föras tillbaka till en ledungsrättslig och t.o.m. en svensk ledungsrättslig källa,^^ men ordet bryggiusporör säger i och för sig ingenting om detta. Ordet förekommer också i ett norskt kyrkorättsligt stadgande där det talas om biskopens rätt att vid landgångsänden till sitt skepp mottaga allmogens skjutsningstjänst, då han måste fortsätta sin resa till lands.^® Icke heller sammanställningen firi borpe cella bryggiu sporpe behöver från början enbart tillhöra ledungsrättens terminologi; uttrycket torde varit användbart, närhelst fråga var om en särskild fridskrets, vari UL MB XI § 3: Kunungcer biujjxr lepung utt. skip liggcer .}. Iceghi. lyptingcer ticeldcepcer skiöldcer a stampni. wcerpcer peer man dreepin fore borpe ok bryggiu sporpe. liggi twceböte tiughum attce. —Jfr I VmL MB X § 1, SL MB XXVI § 10. Till lyftingstältet och skölden å stammen som tecken till befälsmyndighet och särskild frid återkommer jag i ett annat arbete. Huruvida det anförda stadgandet rätteligen är att hänföra till »rodarätten» och vad denna term egentligen innebär, äro frågor, som förtjäna en särskild undersökning, vilken likaledes måste uppskjutas till annat tillfälle. —Se Bjärköarätt och ledungsrätt, kap. 1 o. 2. 14 Ifrågavarande rättshistoriskt synnerligen betydelsefulla stadgande (Bj 17) har jag behandlat i ett snart utkommande arbete, Bjärköarätt och ledungsrätt kap. 1. Sv 53 (NGL, 1, s. 423 f.): — — — En beendr skulu gera biskupi rceic^skiota hueruetna peer sem han skal vm land fara. oc han kaemr ceigi skipi viS. oc skal han vi<i bryggiu sporH viÖ rceief skiota taka. —
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=