139 närmast högre kategori. I en lag, där dråp å brytar gjorts till föremål för särskilda stadganden och åtminstone i vissa fall belagts med högre böter än dråp å vanliga trälar, måste det också anses misstänkt, när en tolkning leder till det resultat, att dråp å bondens bryte ej skulle medfört svårare påföljder än dråp å vanlig träl. Såsom förut framhållits, stadga norska lagar redan för den östgötske bondens sociala motsvarighet, hqldr, delvis även för lägre kategorier högre kränkningsböter vid förgripelser å förnämligare och mera betrodda ofria av båda könen, varvid bl.a. bryten särskilt nämnes.® I detta sammanhang kan också erinras om de högre lägersmålsböter, som enligt Västgötalagen utgå för »trälinna, som bär bondens nycklar»,** enligt Skånelagen för scetis ambut}^ Även enligt en av svealagarna, Västmannalagen, bedömes dråp å träl, som »bär bondens nycklar och råder för alla hans lås», uttryck, som torde åsyfta brytens eller en därmed likartad ställning, åtminstone då gärningen sker under hemfrid, strängare än dråp å vanlig träl.^^ I denna lag har emellertid den skärpta påföljden icke fått formen av en tillträdande eller högre kränkningsbot utan av en fördubbling av sakvärdet, vilket möjligen sammanhänger med en vagare utveckling av bokkabotssystemet. De betänkligheter, som inställa sig, då östgötalagens privilegieartade brytesböter uppfattas som dråpsböter för träl, d.v.s. som skadestånd, synas påkalla beaktande av möjligheten att brytesböterna äro av samma natur sombokkaböterna vid dråp å fria tjänare, alltså vid sidan av det av dråpet som sådant föranledda bötesbeloppet utgående böter till upprättelse för den kränkning, som genom dråpet tillfogats den dräptes herre. Så fattade få stadgandena om de östgötska brytesböterna en enhetlighet som de enligt den andra tolkningen skulle sakna. De bilda då en sammanhängande serie av bestämmelser om socialt graderade speciella böter för dråp å brytar, stigande från bondens tremarksbot till konungens tolvmarksbot. Man skulle alltså här ha ett exempel på en från den sociala grundkategorien uppåt fullständig bokkabotsskala, fullt analog med de norska fullrättsskalorna, medan bondens och de högre sociala kategoriernas bokkaböter eljes i Östgötalagen och svealagarna uppträda i olika sakliga sammanhang. Det torde också kunna anses rimligt att en serie av socialt graderade böter, som för de högre kategorierna tydligen ha karaktär av böter för ett specialfall äga denna karaktär redan för bonden, då själva det ® Se ovan s. 31. ® Se ovan s. 123. *** Se ovan s. 16. II VmL MB XXIIII § 8. DrcCpar fralsman pr^l, bot hans half fiorpe marc. b^er pan nycla bondans, oc rapter allom lasom. warpxr i garpe drapin hema. ligge pan K. v. Amira, Nordgerm. Obligationenrecht, 1, s. 723 n. 7 anför i marcom siv, som grund för bötesstegringen i detta fall endast gärningens förövande under hemfrid, vilket tydligen icke är riktigt.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=