137 Men hade rätten att taga särskilda böter för brytar redan som sådan i likhet med rätten att taga Jjokkaböter för fria tjänare varit inskränkt till kategorierna ovanför bonden, hade det med hänsyn till brytesböterna såsom speciellt institut varit lika överflödigt att här omtala bondens bryte som att i samband med sistnämnda bokkaböter beröra möjligheten att bonden hade fria tjänare. Bondens avsaknad av rätt till särskild bot för sin bryte hade ej behövt inskärpas genom utsättande av det för denne gäldade skadeståndets belopp; saken hade varit klar i och med frånvaron av ett särskilt stadgande. Möjligen kunde man vilja söka en motivering till det för bondebryten gäldade vanliga trälvärdets uttryckliga omnämnande i behovet att anbringa bevisregeln för det fall, att den dräpte påstås icke vara bryte utan fri bolagsman, i sådant sammanhang, att dess giltighet för bonde tydligt framginge. Mycket tvivelaktigt är dock om denna motivering kan anses tillfredsställande; näppeligen hade det varit möjligt att klargöra bevisregelns allmängiltighet utan att giva framställningen en sådan form, att det för bondebryten gäldade beloppet på grund av sammanhanget med de föregående stadgandena närmast måste göra intryck av att vara icke vanlig trälbot utan ett första led i de speciella brytesböternas stegringsserie. Naturligast torde därför vara att i stadgandet ombondebryten uppfatta bötesbestämmelsen som det vid avfattningen primära momentet till vilket bevisregeln osökt blivit anknuten, icke tvärtom bötesbestämmelsen som en i och för sig överflödig notis, införd endast som övergång till bevisregeln och för att göra dess räckvidd fullt tydlig. Men är redan boten för bondens bryte speciell brytesbot, kan den tydligen icke uppfattas som ett med hänsyn till brytens högre värde och förnämligare ställning bland trälarna förhöjt skadestånd, då den ju icke uppgår till högre belopp än det vanliga trälvärdet. Bondens brytesbot av tre marker måste vara ett vid sidan av skadeståndet för trälen utgående belopp; att detta icke sammanräknas med skadeståndet tyder på att det har en annan motivering än detta. Då bondens brytesbot är aritmetiskt identisk med hans J)okkabot ligger den förmodan nära, att de båda bötessatserna också äro rättsligt identiska, d.v.s. att brytesboten avser att giva bonden upprättelse för den särskilda kränkning, som tillfogats honom genom dödandet av den av hans ofria tjänare, som framför andra ägt hans förtroende. Gäller detta om bondens brytesbot, bör det tydligen också gälla omde högre kategoriernas brytesböter. Brytesboten för närmast högre kategori utgör ju sex marker och skulle följaktligen, om den ej liksom bondens utginge vid sidan av skadeståndet, till beloppet ej överstiga bondens brytesbot och skadestånd sammanlagda, vilket tydligen vore orimligt. Härtill kommer, att åsikten om brytesböterna som skadestånd av samma belopp som motsvarande pokkaböter i och för sig är juridiskt oklar och
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=