119 stånd eller fall, då man ej har vitsord’.^® Ordet är bildat till adj. vitulös, ’som är utan vitsord’, ’i avsaknad av vitsord’, vilket oftast användes om personer men även förekommer i uttrycket vitulös torp, ’jord med avseende varå bevisningsrätt saknas (nämligen för ägaren)’,®^ Ett i viss mån analogt ratlöst mal torde ligga till grund för ordet rxtlösa som beteckning för vissa förbrytelser; i det postulerade uttrycket kan emellertid tydligen icke inläggas betydelsen ’mål, i vilket anspråk på upprättelse icke äger rum’. Tvärtommåste fasthållas att i det västgötska lagspråkets -'‘'rotlös ordet ratter genomgått en betydelseförskjutning, som ännu icke föreligger i den norska lagtermen réttlauss. I denna betyder réttr ’a n s p r å k’, nämligen på den bot, som kallas ’personlig rätt’; i det västgötska ordet måste ratter antagas betyda det, varpå anspråket riktar sig, en betydelse som réttr ofta har i det fornnorska lagspråket. Det postulerade r^etlöst mal och det faktiskt föreliggande r<etlösa måste alltså betyda ’mål, där en avsaknad av bot för personlig kränkning föreligger’; men då denna avsaknad å målsägandens sida tänkes vara rent faktisk, d.v.s. uppkommen genom gärningsmannens handling, icke grundad i den förnärmades rättsliga oförmåga, medför den tillika ett anspråk på at bristen skall fyllas och rcetlösa har därför kunnat få betydelsen ’personlig kränkning, för vilken rcetter, d.v.s. tremarksbot, skall gäldas’. Formeln pcet ier (full) netlösa har på detta sätt kommit att bilda den västgötska motsvarigheten till den fornnorska pa skal fullrétti uppi. Ett försök till förklaring har härmed blivit lämnat; måhända kan det ersättas av ett bättre, men den framställda tolkningen av förleden i rcetlösa kan i varje fall svårligen uppgivas utan att man faller tillbaka på den allmänt fattade betydelsen ’rättslöshet’, ’lagvidrighet’ och följaktligen lämnar ordets påtagligt specialiserade tekniskt juridiska användning som en olöst gåta. I Västgötarätten torde finnas ytterligare några fall, där ordet rcetter liksom i de norska lagarna användes med speciell hänsyftning på ett till vissa personliga kränkningar knutet bötessystem, vari tremarksboten utgjorde centrum. Ensamma bland svenska rättskällor förete de västgötska uttrycken cegha rcet a, cegha net a sik el. scer, nära motsvarande fornnorska rättsuttryck, som höra till den »personliga rättens» terminologi. Det västgötska stadgandet om »svartaslag» avslutas sålunda med formeln a. eki. ScHLYTER, VgL Gloss., s. 521 Ordb., s. 717 s.v. vitulösa. I VgL I>B 4 § 1: prear arv pittfs vitulösor. En an i handi takar. Annur an or husi draghar. pripia an lepess til gaarsz ok grinpar gitar hvarghin sik orpiufa giort. Jfr II VgL bB XXIX. Ordet vitulösa är bildat till adj. vitulös ’som är utan vitsord’ (II VgL I>B II, XI, LVIII). Jfr även friplösa ’fredlöshet’ (även i ögL). ” I VgL IB 18: A mapar enka skipt i hy. aprum. per aghu vitu. ar i by. boa huru mykil hun skal uara. hun hetir uitulös iorp an hun ar eig rend ok stend. eig map py at hvaru alla bort uita at lagnmali [o: laghmali]. Jfr II VgL Forn B XV: pessi maal aru all full ratlösa.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=