118 fattas som en feminin in-stam.^^ Dylika bildningar torde också böra antagas som utgångspunkt för den fvn. växlingen mellan -leysi n. och -leysa f.^“ Något direkt hinder för antagandet, att samma feminina -Iw-stam skulle ingå även i ratlos^e bolkisr finnes knappast; nödvändigt är antagandet icke, och för frågan om betydelsen saknar det relevans. Däremot kunde man vara frestad att anse ett rteilösi (-e) n. verkligen föreligga i den på ett ställe Yngre Västgötalagen (Forn B XV) förekommande satsen pessi maal ceru all full r^etlöste; med hänsyn till kongruensförhållandet mellan subjekt och predikat ligger det onekligen rätt nära till hands att här uppfatta full rotlösa; icke som fem. sing, utan som neutr. plur. Säker är denna tolkning dock icke; på ett annat ställe (II VgL Forn B XVI: aker J)ripLc sinni. pa tcr pet full r^ettlös^e. ) är full r^etlösie otvivelaktigt fem. sing., och möjligen har det singulariska full rtetlöscs blivit en fast formel, som kunde användas även där det var fråga om flera olika fall.^^ Om, såsom i det föregående skett, ordet reetter i sammansättningen nedöste {-a) f. och i de möjligen förekommande sidoformerna radösi (-e) o. n. antages hava betydelsen ’('^r^rn^i’ks)bot för personlig kränkning’, bör det erkännas, att den tankegång, som kommit till uttryck i dessa sammansättningars efterleder, icke är lätt att klargöra. Medan förleden i den antagna betydelsen har sin fullständiga motsvarighet i fornnorskt lagspråk, är detta icke fallet med efterleden. Ett adj. réttlauss eller réttarlauss förekommer ganska ofta i de norska lagarna men det användes aldrig om kränkningar, för vilka »personligrätt» skall erläggas, utan uttrycker genomgående personers av olika omständigheter betingade juridiska oförmåga att göra anspråk på »personlig rätt» i anledning av dem tillfogade förnärmelser.^^ Substantivet réttarleysi är i fornnorskan påvisat endast en gång, som överskrift till en sen avskrift av en rättarbot av 1309 rörande kungliga ämbetsmäns försummelser och egennytta gentemot rättssökande, och synes här stå i en allmän betydelse av ’rättslöshet’, ’bristande rättsvård’ el.dyl.^^ De västgötska rättskällornas r<edösa är, försåvitt det icke ägt motsvarighet i de förlorade delarna av den östnorska rätten, en rent västgötsk bildning, vars närmaste parallell i det västgötska lagspråket torde vara vitulösa, ’tillf. Detta är väl även A. Kocks mening, då han till de av honom antagna fsv. orden på -lose räknar bl.a. ett ^friplöse, vartill han sluter från den II VgL Add. 7:8 förekommande vändningen fore perre friplösönne. 32 Om de av Kock, a.a., s. 81 som stöd för antagandet av fsv. bildningar på -lose från de västgötska rättskällorna anförda formerna rtetlösö, gardlösö, vitulösö, saklösö, friplösönne, se H. Pipping i Stud. f. nord. filol., 7: 1 s. 47 ff. och E. Olson, De appellativa substantivens bildning i fornsvenskan, s. 428. ** Se E. Hertzberg i NGL, 5, s. 518 s.v. réttlauss. NGL, 3, s. 86 n. 1.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=