114 Fastare mark för den framställda hypotesen erbjuder femte flocken. Man finner här en lång rad av okvädinsord och ärekränkande beskyllningar för vilka böterna äro »trenne sextonörtugar» eller »tre marker, heta tre och äro två». Det faller genast i ögonen, att dessa verbalinjurier nära motsvara och till stor del äro identiska med de norska rättskällornas fullréttisorÖ. Lika god motivering får rubriken »rättlösabalk» i de närmast följande flockarna. Den sjätte gäller »handrån», en gärning som i norska landslagen och sannolikt även i äldre norsk rätt var belagd med fullrättsbot; bötesbeloppet är i Västgötalagen »trenne sextonörtugar». Sjunde flocken handlar om lagsökning för gäld; tredskande gäldenär skall utöver skuldsumman böta »trenne sextonörtugar».^^ Magnus Lagaböters landslag stadgar för samma fall fullrättsbot, måhända med östnorsk rätt som källa.-^ I åttonde flocken lämnas stadganden omf^sarföling; påföljden vid »full ftearföling», d.v.s. då det dödade djurets värde uppgår till minst två öre, är »trenne sextonörtugar». Det gamla fragmentet av östnorsk världslig rätt stadgar för fiarfeeling treskiftad tremarksbot; att denna ursprungligen är ägarens »personliga rätt» är med hänsyn till västnorska motsvarigheter i och för sig sannolikt och vinner ytterligare stöd därav, att norska landslagen, som från östnorsk rätt upptagit bestämmelser om fiarfoeling, i ett processrättsligt stadgande synes sammanfatta den till en mark reducerade mellan konung och målsägande delade boten för detta brott och den likaledes mellan konung och målsägande delade qfundarbot, som skall utgå för dödande av mindre värdefulla djur och för lindrigare skadegörelse å häst eller nöt, under den sannolikt från östnorskt lagspråk lånade termen qfundarréttr. Rättlösabalkens återstående fem flockar erbjuda intet exempel på ’rättlösa’ i den här antagna betydelsen av ’tremarkssak’. Det torde emellertid ej vara omöjligt att förklara, huru de kommit att fogas till balkens närmast föregående parti. Nionde flocken handlar dels om det fall, att kreatur dödas av annat kreatur, dels om fall, då kreatur omkommer genom olyckshändelse, som delvis kan tillskrivas mänskligt vållande, dels slutligen om vissa mindre skadegörelser å häst. Bortsett från den möjligheten, att den vägran att utgiva skadestånd, som i första fallet omtalas, medfört de för tredskande gäldenär stadgade böter av »trenne sextonörtugar», är det tydligt, att ett nära sakligt tankesammanhang råder emellan de här givna stadgandena om ansvar för förluster av och skador å djur å ena sidan och I VgL R 7 pr: Bxr han pryt vip höte prxnni saxtanörtoghar ok skyldpime. L VIII 3 (NGL, 2, s. 151 f.: Huersu maSr skal scekia fe sitt at lagum. — — — En ef pa uerdr eigi greit pa skal soekiande nefna pingmenn sua marga sem hann uil at fara til heimilis pess er skulld a at giallda oc uirda honum par fe sitt oc fullrette eptir laga dome af fe priotz.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=