110 sin plats i en balk, som handlar om rättslöshet» är föga ägnad att övertyga och ger ingen förklaring på huru balkens övriga materiellt sett ganska brokiga innehåll kunnat sammanfattas som rättslöshet. Av en forskare har den utvägen blivit vald, att förleden i rtetlosae bolkcer ej skulle vare sig formellt eller till betydelsen vara identisk med den på andra ställen förekommande termen r^etlösa f., utan utgöra gen. plur. av ett annat ord rotlöse n. med betydelsen ’fall, för hvilket inga stadganden förut funnits i lagen’; detta förklaringsförsök har åtminstone på ett håll accepterats och givit anledning till översättningen »nymälabalk» men har från annat håll rönt bestämd motsägelse.^^ Någon förklaring av balkens rubrik har emellertid icke från sistnämnda håll blivit lämnad, då uttalandet, att balkens fjärde flock behandlar »ett typiskt fall af ’rättlösa’, en själfpantning utan föregående dom»,^® näppeligen kan anses räcka som förklaring och säkert heller icke varit avsett som sådan. Egendomligt nog har man i det meningsutbyte, som på senare tider blivit fört om »rättlösa» och »rättlösa balk» helt lämnat ur räkningen ett uppslag till frågans lösning, som redan för mer än åttio år sedan blivit givet från rättshistoriskt håll och med vars hjälp en entydig förklaring av de båda svårtolkade orden torde kunna vinnas. Detta uppslag går ut på, att den västgötska lagtermen r^etlösa skulle innehålla ordet ratter i den från norska lagar kända betydelsen av den tremarksbot, som tillkommer den frie bonden, i västra Norge speciellt den högsta kategorien bland de fria bönderna, för tillfogade kränkningar.^^ En närmare prövning torde giva ökat stöd åt denna tanke. *'* ScHLYTER, Ordb. s.v. Se häromBeckman i Ark. f. nord. filol. 28, s. 68 ff. H. Pipping, Äldre Västgötalagens ordskatt, s. 39 s.v. rxtlase n. och i Ark. f. nord. filol., 40, s. 333 ff. Äldre Västgötalagen utg. av B. Sjöros (Skr. utg. af Sv. Litt.-sällsk. i Finl., 144), s. 213. Äldre Västgötalagen övers, av B. Sjöros N. Beckman i Ark. f. nord. filol. 40, s. 240 f. och i Västgötalagen övers. o. förkl.. , s. s. 51. -® N. Beckman å sist anf. ställe. W. E. WiLDA, Das Strafrecht der Germanen [1842], s. 343 f.; »Die Busse von 3 , G ] als die der Hölder angegeben ist, ist die in alien Mark, die hier [o: F nordischen Rechten durchaus voherrschende geworden. Sie wird daher in den norwegischen Rechten alls fullrettr und lagarettr: volle, gesetzmässige Busse bezeichnet. Haifarettri halbe Busse kommt oft ohne weitere Flinzufiigung der Summe vor. In den schwedischen Gesetzen finden sich zwar die Ausdriicke Re c h t oder volles Recht nicht , Bj als tcchnische Bezeichung fiir die Dreimarksbusse; allein dass diese mehr zufällig ist, und nicht etwa auf eine Verschiedenheit hinweist, geht daraus hervor, dass fullratlösa: voller Rechtsbruch, hier die eigenthiimliche Benennung fiir Beeinträchtigung oder Beschädigung des Eigenthums geworden, wofiir drei Mark gebiisst werden mussten.» Som bevisställen anför Wilda II VgL FB XV, XVI UB XXI, XXII. Jfr a.a., s. 38 n. 1 om rotlösa
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=