109 ner en lender maper; såsomlängre framskall visas är han icke heller okänd för Östgötalagen.®® Sannolikt skulle en mera ingående undersökning bringa i dagen ännu andra beröringspunkter mellan norsk och götisk rätt.^® En sådan beröringspunkt torde gömma sig i den västgötska lagtermen ratlösa eller r^tlösi, om vars egentliga innebörd ganska mycken tvekan rått. Den ordagranna översättningen, ’rättslöshet’, synes visserligen vara självklar och allmänt antagen; ungefär detsamma åsyftas väl nämligen, då man återgiver rcetlosa f. med ’laglöshet’ eller ’lagvidrighet’.Därmed är emellertid ingen egentlig förklaring given; man har med skäl kunnat fråga sig, varför just vissa särskilda, tämligen fåtaliga brott i Västgötalagarna betecknas som ratlösa. En ansats till bestämmande av den specialiserade betydelse, sommåste antagas hos r^etlösa som västgötsk lagterm, har gjorts, då man framhållit, att »under detta namn innefattades åtskilliga förbrytelser mot äganderätten».^^ Observationen har även uttryckts så, att ordet anträffas »såsom beteckning för ungefär detsamma, som senare kallas förnäme, ett egenmäktigt förfarande med annans egendom, som icke kan hänföras vare sig till rån eller tjuvnad», och man har med hänsyn till ett sådant stadgande uttalat, att ordet »betecknar här tydligen något, som står i närmaste förbindelse med förnäme»; från samma håll har emellertid om termen förnäme yttras, att »dess förhållande till rättlösa är svår att bestämma».I varje fall kvarstår den frågan obesvarad varför just dylika egendomsbrott betecknats som ’rättslöshet’. Särskilt bryderi har rubriken r^etlosie bolk^er över en avdelning i Äldre Västgötalagen vållat. Det har varit svårt att här finna motivering för vare sig en allmännare betydelse ’rättslöshet’ eller en specialiserad ’vissa egendomsbrott’ hos förleden. En framställd förmodan att balkens tre första flockar med deras valbestämmelser, och särskilt den första om konungavalet »ej utan en viss ironi fått Se nedan s. 167. Tjuvstraffet »torv och tjära», som omtalas på ett par ställen i Västgötalagarna, är närmare känt från Frostatingslagen och norska Bjarkeyjarrätten. I VgL Md 8 ( =11 VgL DrB XIX), I FB 3 pr ( =11 FB XXIIII). F XIV 12 (NGL, 1, s. 252 f., 2, s. 515). Jfr G 253 (NGL, 1, s. 82). M. Calonius, De prisco in patria servorum jure (Opera omnia, 1), p. 335 sq., n. 2. ScHLYTER, Gloss t. VgL s. 480 och Ordb., s. 521 s.v. (’orätt, laglöshet’). Schlyters anförda översättning godkännes av N. Beckman i Ark. f. nord. filol., 28, s. 68. Jfr även Äldre Västgötalagen övers. o. förkl. av N. Beckman, s. 51 (’rättslöshet’), H. Pipping, Äldre Västgötalagens ordskatt (Acta Societatis Scientiarum Fennicas, T. 42: 4), s. 39 s.v. Tietlesa f. (’lagvidrighet’). Schlyter ll.cc. 12 Äldre Västgötalagen övers. o. förkl. av N. Beckman, s. 51, 92, 94. Jfr Ark. f. nord. filol., 37, s. 149, där Beckman yttrar, att vi i Fornämisbalkarna möta rxtlösa »med en betydelse ’egenmäktigt förfarande’, alltså som en synonym till, möjligen ett species af forniemi».
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=