103 Som ett specialfall av femtonmarksbotens användning vid olaglig förlikning har man troligen att uppfatta Gulatingslagens stadgande om femtonmarksbot för parterna vid missbruk av den jurisdiktion som tillkommer ölgilleslag."^ Ett dylikt lag äger en viss domsrätt i under gillet uppkomna tvister. Emellertid kan en kunglig tjänsteman {årmaör eller lendr maör) föra talan såväl mot det dömande lagets medlemmar som mot parterna, omhan anser att i samband med ett under gillet uppkommet och uppgjordt mellanhavande konungens rätt blivit trädd för nära. Anklagelsen mot de som parter tilltalade gäller misdeild, at peir hava misdeilt. På tolkningen av dessa uttryck beror, i vilket fall ansvarsskyldighet gentemot konungen skall anses inträda såväl för domare som för parter. Man kunde tänka sig, att gilleslagets jurisdiktionskompetens endast gällde tvister av viss lindrigare innebörd och att misdeild betecknade svårare tvister som föllo utanför denna kompetens.^” Mot en sådan tolkning tala emellertid två omständigheter. Som villkor för rätten att efter fritt val uppgöra saken inom laget eller hänskjuta den till ting uppställes endast gillesdeltagarnas lagkunnighet. Den ed, varmed de som domare tilltalade gillesdeltagarna fria sig från ansvar gäller icke, att det inom laget uppgjorda mellanhavandet varit av viss lindrigare innebörd utan att överhuvudtaget ingen osämja förekommit under gillet {at peir drucku par sattlega). Med misdeild förstås därför sannolikt sådant med bötesskyldighet till konungen förenat mellanhavande, som väl i och för sig kunnat av gillelaget avdömas men som blivit avdömt eller förlikt på sådant sätt, att konungens bötesrätt icke blivit tillvaratagen. Att parterna i sådant fall skola erlägga femtonmarksböter beror utan tvivel på att deras förfarande ansetts likvärdigt med olaglig förlikning under vanliga förhållanden. Huruvida det även i detta fall förutsatts att den ena parten rätteligen skolat erlägga fridköp av femton marker eller bestämmelsen representerar en utsträckning av femtonmarksboten till varje slags olaglig förlikning där ett kungligt bötesanspråk blivit åsidosatt, torde ej kunna avgöras. Mot bakgrunden av femtonmarksbotens användning som enhetlig koningsbot för olaglig förlikning torde dess uppträdande som offentlig straffbot icke vara svårförklarlig. Man finner den i Gulatingslagen och FrostaArmatSr. lendrmatSr at fieir have sxtt gorva. Sa er stolenn er. oc sa er stal. oc hava drepit nitir konongs rette. l>a seal hvdrtveggia peirra festa firi pat lyritar eid. En ef peir eiSar falla, pa er hvdrtveggia peirra secer at .xv. morcom. en annarr ef aeörom fellr. Nu finnr matir fe sitt piofstolet oc fylgir eigi piofr. pa seal hann hava viö navistar menn sina er hann teer fe sitt. oc lata pa hera vitni um. at par var eigi piofr viti er hann toc fe sitt. 29 G 187 *9 Detta synes vara Hertzbergs mening då han översätter misdeila med ’yPPC klammeri eller trxtte paa saa utilbörlig maade, at det falder ind under den kongelige paataleret og bötesstraP (NGL, 5, s. 448).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=