102 Såsom ett uttryck för tanken att båda parterna i lika mån förgripit sig å konungens rätt torde femtonmarksboten i samband härmed utkrävts även från målsäganden i misshandelssaken. En analogi i avseende å förverkande av fullrättsbelopp till konungen utgör ett stadgande i samma lag, enligt vilket var och en av två parter, som ömsesidigt kära mot varandra i slagsmålssak utan att kunna förete vittnesbevis, skall till konungen böta sin egen personliga rätt.^® Likaledes torde femtonmarksboten vid olaglig förlikning i tjuvnadsmål böra ses mot bakgrunden av sådana tjuvnadsmål, i vilka straffet var en med fridköp av femton marker avlösbar fredlöshet.^^ sannr at sok er eiörinn fellr. En ef armatir stefnir centrum en cedrum eigi. pa er sem han geri ecki at. Att den olagliga förlikningen i detta fall förutsattes ha gällt »illviljeslag» framgår därav att konungens ärmadr säges föra talan mot den ena parten, på den grund, at hann have uvene fengit. Uttrycket fd uvteni användes om misshandlad part G 190 (NGL, 1, s. 69: Nv ef karlmaSr drepr kono. teV>a kone karlmann. pa seal sa beeta slicttm rette sem hann a at taca er uvnene fcér. en baug kononge.), F IV 56 (NGL, 1, s. 174: En ef madr ferr or fylki pvi er hann d heimili t. oc lystr mann t ö(lro fylki eda sxrer. pd fare sacar dbere oc stemni honnm ping i pat fylki sem hann fécc ovneni i innan hdlfsmdnadar sidan er hann ferr. — — —) och Bj 131 (NGL, 1, s. 327: — — — En svd skal til elds renna. at hafa med ser vatnssd. fötur eda bytti eda bolöxi. En hverr er ekki hefir eitthvert petta. sd er snattadr madr ok er sekr .iij. mörkum vid konung ok bccarmenn ok réttlauss. po at hann fdi uvteni). F IV 56 skulle kunna anses tyda på att uveeni kunde användas icke blott om sår utan även om slag. Sannolikt beror detta endast på en korthet i formuleringen, då uvxni eljes endast användes om slag, jfr verda firi uvteni G 189 (NGL, 1, s. 68), F IV 22 (s. 165), Hk 29 (s. 270), veita uvxni G 216 (s. 74), F VII 24 (s. 203), liåta iivteni F VII 24. Att uvxni i F VII 24 och G 216 åsyftar slag framgår därav att stadgandena röra på misshandeln grundade anspråk på personlig rätt, en bötessats som i norsk rätt ej utgår för sår (se nedan s. 107). Om betydelsen av uvxni se närmare "'’ovan s. 55 n. 9. Av G 214 framgår att formeln drepa nidr konungs rétti är användbar ej endast om målsägande som genom att underlåta laga förfarande i anledning av en mot honom begången förbrytelse berövar konungen honom tillkommande böter (jfr Hertzberg i NGL, 5, s. 358 s.v. konungr) utan även om gärningsman som genom olaga förlikning undandrager sig att böta till konungen. Om målsäganden användes formeln G 256 (NGL, 1, s. 84), Bj 25, 35, 95 (s. 309, 311, 321) Hk 136 (s. 299) om båda parterna G 256 och Hk 136. -® G 208 (NGL, 1, s. 72): Um barsmid. Nu beriast oc kenner hvdrr odrom. pa boete sinum rette hvdrr peirra kononge. Jfr G 254 och 150 {fioratigu marca piofr och fimtdn marka piofr). Brandt, Foreloesninger, 2, s. 100—103. Fyrtiomarksboten vid tjuvnad torde under den ovan i anslutning till Lehmann antagna förutsättningen om det senare införandet av denna bötessats beteckna en yngre differentiering inom gruppen av de med avlösbar fredlöshet belagda tjuvnadsbrotten. G 256 (NGL, 1, s. 84): Um stuld. Madr stendr fe sitt i hende odrom. oc teer hann vid fe sinu. oc skilr hann sva firi. at ec drep hvergi konongs rette nidr. oc hever hann vid pat vatta. pa er hann sannr at sok. en hinn orsecer er vid teer fe sinu. En ef hann leynir piove. oc teer vid fe. pa er hann secer .xv. morcom vid konong. Nu mxlir pat tveir. oc ero eigi vitni vid. menn
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=