101 köpsbeloppen tre och tolv marker med de fullrättsböter av samma belopp som eljes uttrycka fridköpsmottagarnas sociala ställning och heder. Och under alla omständigheter skall Gulatingslagens omnämnande av ett skogarkaup av tre marker i samband med andra för dråp å hqldr gäldade privatböter men utan att det på något sätt angives som del av en femtonmarksbot, utgöra ett stöd för den uppfattning, som här blivit fram¬ ställd. Tendensen till det enskilda fridköpets absorption i det kungliga torde ej vara oförklarlig. Så snart de båda uppgörelserna sammanfördes till en gemensam tidpunkt, måste det kungliga fridköpet såväl på grund av beloppets storlek som på grund av den regelbundet återkommande funktionen av en kunglig tjänsteman komma att framstå som huvudsaken, till vilken det enskilda anslöt sig som en mindre betydande bihandling. Att femtonmarksboten i åtskilliga fall uppträder som en enhetlig konungsbot är otvivelaktigt, även om det måhända icke med säkerhet kan avgöras, att ett sådant fall föreligger, så snart en enskild målsägandes rätt till del i boten icke uttryckligt nämnes såsom i Frostatingslagens stadgande omolagligt fängslande.-'* Ett otvetydigt fall är däremot den femtonmarksbot till konungen, som ålägges parter vilka genom olaglig förlikning gjort sig skyldiga till att »omintetgöra konungens rätt» {drepa niör konungs retti).Utomden måhända redan vid fridköpet verksamma tendensen till sammansmältning av tremarksbot och tolvmarksbot har här en mera juridiskt följdriktig tankegång gjort sig gällande. Det är anmärkningsvärt, att det ena av de i Gulatingslagen omtalade fallen av med femtonmarksböter belagd olaglig förlikning gäller just sådan ärekränkande misshandel (gfundardrep eller HV^enishqgg), som föranledde fredlöshet avlösbar med skogarkaup av tolv marker till konungen, tre till målsäganden. Femtonmarksboten kan här tänkas ha uppkommit så, att konungen gjort anspråk på hela det belopp som av gärningsmannen vid lagligt fridköp skolat erläggas, sedan målsägandens andel genom hans egenmäktiga förfarande ansetts förbruten. F V 15 (NGL, 1, s. 180): Ef maTtr hindr mann fridisan at osynio giallde .xv. merer konunge. oc hinum fullrétti er bundinn var. G 253 (NGL, 1, s. 83; om orättmätigt fängslande för tjuvnad): — — — pa scolo pingmenn nm daema. Ef peir dcema hann misbundinn. pa er sa secer er hann batt at .XV. morcomviÖ konong. F XIV 12 (NGL, 1, s. 252). G 214 (NGL, 1, s. 73): Ef manne er kent at hann have niÖrdrepit konongs rettc. Nv kenner armaör pat manne at hann have örepit nidr konongs rette. en cedrum pat at hann have uvene fengit. En peir kveSa nei vid. pa seal armadr stefna peim til pings badom tveim. pa seolo peir a pvi pingi festa firi sie lyritar eid. hvdrr peirra. at peir hava eigi s<ett gorva firi pat mal. ef peim fellr sa eidr. pa fellr til .xv. marea vitis hvarom peirra. Nu ef annarr vinnr en annarr eigi. pa er sa useeer er vinnr. en hinn er
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=