96 I dessa stadganden synes tremarksboten representera trälvärdet. Med stöd av dessa förhållanden torde man försöksvis kunna framställa en förmodan, att femtonmarksboten för dråp å konungens drmabr innehåller dels ett skadestånd om tre marker, motsvarande det sakvärde som genom dråpet gått förlorat för konungen, dels en till den personliga rättens system hörande bötessats om tolv marker, varigenom upprättelse lämnades för den konungen genom dråpet tillfogade ärekränkningen. Tolvmarksboten kan redan på grund av sitt belopp ej vara qfundarbot, då denna regelbundet utgjorde en fjärdedel av vederbörandes personliga rätt och då källorna i övrigt beräffande konungens fullrättsbelopp endast medgiva ett val mellan tolv och tjugufyra marker. Det strängare bedömandet av dråp å konungens drmadr under försvårande omständigheter i jämförelse med dylikt dråp å annans träl göra det dessutom sannolikt att konungen ej heller vid okomplicerat dråp å hans drmadr behövde nöja sig med en ärekränkningsbot av den lägre grad som i motsvarande fall tillkombonde, vars träl blivit dräpt. Bestämmelserna om träldråp erbjuda då, såsom förut påpekats, ingen analogi, som kunde giva anledning att tänka på någon annan bötesgrad än den fulla personliga rätten och detta så mycket mindre som halvrättsbot överhuvudtaget icke synes förekomma vid förgripelser å främmande egendom, dit dråp å ofria tydligen äro att hänföra. Då bestämmelserna om dråp å konungens drmaÖr emellertid uppenbart hava en undantagsartad karaktär, kan dock möjligheten, att den härför utgående tolvmarksboten vore konungens halfrétti tills vidare ej anses utesluten. Möjligen kan man komma frågan något närmare in på livet genom att uppmärksamma vissa andra fall av femtonmarksbot. Redan tidigare har av den rättshistoriska forskningen iakttagits,^® att femtonmarksboten i några stadganden såväl i Gulatingslagen som i Frostatingslagen visar sig sammansatt av en privatbot om tre marker och en konungsbot om tolv marker. Stadgandena gälla dels den ärekränkande våldshandling mot person som går under namnen gfundardrep och uvanishQgg,^~ dels lemlästning (afhggg). Båda dessa gärningar medföra fredlöshet. Lehmann, Königsfriede, s. 203 f. G 189 (NGL, 1, s. 68 f): Um ofund. Nu veitir madr ojtmdar drep manne centrum i flocke. Nu er sa fellr er drep veitir. pa fellr hann par utlagr. oc uheilagr. En ef undan rennr til skogs, pa scolo aller efter renna. oc engi firi standa. En ef sa fellr er forstod veitir. pa fellr hann par utlagr. oc eigi fe hans utlagt. Skiota ma madr skapte teSa skiöi. aöa foete sinum firi pann er epter rennr. um sinn ef hann vill. oc hefta hanom sva ras. En ef hann gerer meira at. pa er han seccr .xl. marca viö konong. firi pvi at pa veitir hann forstoöu utlogum manne. En ef hann verSr hondum tekinn i peirri ras. pa helgar hond hann til pings, oc pedan til bana. Nu ef hann kcemr i skog. pa ma hann peSan log bioSa firi sic. pa a hann allt pat er utalt er. oc utekit. En ef arma<Sr kcemr fyrr til, en hann have log boöet firi sic. pa a hann allt pat er hann hever talt oc tekit. Nu seal hann kaupa sic or skoge. pa seal hann beeta hinum einor<5om rette. sva sem hann er
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=