90 den dödes arvingar, nämligen om liket igenkännes av biskopend^*^ Ä andra sidan kunna böterna för gravsättning å för högre kategori, än den döde tillhört, avsedd del av kyrkogården ej antagas vara fullrättsböter under annan förutsättning än att gärningen tänkes förbunden med förgripelse å viss ätts gravplats. Endast i detta fall kan nämligen en enskild bötesmottagare antagas; att vederbörande sociala kategorier såsom sådana kunnat uppträda som rättsinnehavare, är ju icke sannolikt. Möjligt är att böterna blivit avvägda med hänsyn till nyssnämnda fall, men, därest enskild målsägande ej fanns, skolat, i analogi med vad om uppgrävande av lik är stadgat, subsidiärt tillfalla biskopen. B I 9, II 18 (se ovan s. 89 n. 113).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=