RB 32

SKRIFTER UTGIVNA AV INSTITUTET FÖR RÄTTSHISTORISK FORSKNING GRUNDAT AV GUSTAV OCH CARIN OLIN SERIEN I RÄTTSHISTORISKT BIBLIOTEK TRETTIOANDRA BANDET A.-B. NORDISKA BOKHANDELN, STOCKHOLM I DISTRIBUTION

SKRIFTER UTGIVNA AV INSTITUTET FÖR RÄTTSHISTORISK FORSKNING GRUNDAT AV GUSTAVOCH CARIN OLIN

Erland Hjärne Land och ledung Ur Erland Hjärnes historiskaförfattarskap o utgivet av Gösta Aqvist Del 2 A.-B. NordiskaBokhandeln, Stockholm, i distribution

ISBN 91-85190-18-7 Tryck: Bloms Boktryckeri AB, Lund 1981 Sats: 10712’ Garamond Papper: 105 g antikrandat gultonat, Klippanbruken

Innehåll Förkortningar V hokkabot och fullrättsbot Studier i ståndsamhällets och bötessystemets äldrehistoria i Norden 5 Kap. 1. hokkaböterna i nordiska rättskällor Inledande översikt Kap. 2. Det norska fullrättssystemet 1. Bötesgrader och bötesskalor 2. Bötessystemets straffrättsliga funktioner Kap. 3. Femtonmarksboten Konungens »personliga rätt» som offentlig straffbot 91 Kap. 4. Västnordiska fullrättsböter och östnordiska {jokkaböter 106 Kap. 5. östgötalagens och svealagarnas bötesprivilegier VI Norska ledungsflottans skeppstal Förord Kap. 1. »Ledungsanteckningens» text Kap. 2. Tvitugsessa och half^ritugt skip Kap. 3. Vikens skeppskontingent och skeppsredeindelning ... 210 Kap. 4. Skeppskontingenterna från Nordnorge Kap. 5. Ledungsanteckningens källmaterial och avfattningstid 288 Kap. 6. Ledung och »vissöre» Slutord VII Svearna enligt Tacitus Förord Bernstensriddaren och Tacitus Några anmärkningar om källan till Germ. 44, 45 . . Fortsättning och avslutning av Svearna enligt Tacitus 1 7 22 50 130 179 181 183 186 239 305 346 349 351 353 369

Förkortningar Aslak Bolts jordebok Additamenta Austfiröinga sogur, ed. J. Jakobsen (Köpenhamn 1902—1903). Den azldre Borgarthings- eller Vikens Christenret, B användes även sporadiskt om Magnus lagabotes bylov. Byggningabalken Slagsmålsbalken (i I VgL) Bjarkeyjarréttr eller Bjärköarätten Magnus lagabotes bylov Dråpamålsbalken I (i MELL), om dråp med vilja DiplomatariumDalekarlicum (ed. C. G. Kröningssvärd och J. Lidén). Diplomatarium Norvegicum Dråpsbalken Dråpamålsbalken I (i MELL, MEStL o. KrLL), om dråp med vilja DiplomatariumSuecanum Eidsivathingslov(en) eller .<Eldre Eidsivathings-Christenret Edictus Rothari AB Add. Austf.s. B BB BB Bj } BjR Bl DBVL DD DN DrB DrVl DS E Ed. Roth. Eriks Sjell Lj.Eriks Sjellandske Lov ESL El>s dsöresbalken Fredsbalken (i II VgL) Frostathingslov(en) Fornaldarsogur NorÖrlanda, ed. C. C. Rafn, (Köpenhamn 1829—1830). Förnämesbalken (i I VgL och II VgL). Frostathingslov —Indledning Farmannalov (i Jönsbök) flock se Fas Fornmanna Sogur I—XII, (Köpenhamn 1825—1837). Förnämesbalken (i I VgL och II VgL) Fredsbalken (i II VgL) Förnämessaker Gulathingslov(en) Giftermålsbalken Gamle Danske Love, ed. Kolderup-Rosenvinge, (1821—1846) Germania F F Fas FB Fi fl fl. Fld FMS Forn B FrB FS G GB GDL Germ.

G1 Glossarium Gloss GL Gutalagen GottL . Gotti GL Hist. Gragas I Grågås II Gutasagan (Historia Gotlandiae) Grågås Konungsbok Grågås StafSarholsbok Hirdskrå handskrift(en) Heimskringla, ed. F. Jonsson (Köpenhamn 1893—1901) Historiska handlingar, utg. av Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia Håkonarbök Hälsingelagen Jordabalken (i I VgL och II VgL) Index, d.v.s. förteckning över rubrikerna i balk Jonsbok Jordabalken Jordanes H hdskr Heimskr. HH Hk HL IB Ind. Jb .TB Jord. Jyd.L. Jut.L. I JL l Jutska lagen k. kapitel Konungabalken Kyrkobalken Köpmålabalken Kristiania Kristnu balkxr Kristoffers landslag Kröka-Refs saga og Kroka-Refs rimur, ed. Pålmi Pålsson (Köpenhamn 1883). Magnus lagabotes landslov Liber (i Svearna enligt Tacitus) Leges Leg. Liutpr. Leges Liutprandi Leg. saga legendariske saga Lex Ripuar. Lex Ripuaria Lex Sal. Lex Salica KgB KkB KpB Kra KrB KrLL Krok. L L Leg. Landsleiebolk (i Jönsbök) Om mandråp (I I VgL) 11b Mand. Md ManhB Manhelgdsbalken MB Magnus Erikssons landslag Magnus Erikssons stadslag Monumenta Germaniie Historica Borgarthings nyere Kristenret Norske Gaardnavne I—XVIII, utg. O. Rygh (Kra 1897—1924) MELL MEStL MGH NB NG NGN NGL Norges Gamle Love NgL

Norske Herredags-Domboker Namn och Bygd Norske Regnskaber og Jordeböger fra det 16de Aarhundrade I—IV (Kra 1887—1906) Norske Rigs-Registranter I—XII (Kra 1861—1891) principium Rättlösabalken (i I VgL och II VgL) Riksarkivet Rättegångsbalken Rode Bog, Biskop Eysteins jordebok, utg. H. J. Huitfeldt, (Kra 1879) Rättlösabalken Riksarkivets pergamentsbrev saga s.Håk.goSa Håkon den godes saga Svenskt Diplomatarium Södermannalagen Skånelagen Skånska stadsrätten Skeppsmålabalkcn (i MEStL) NHD NoB NRJ NRR pr R RA RB RB Retl.B RPB s. S.D. SdmL SkL SkL IV Skipm.B I SL SM Södermannalagen I SmL sammansatt, sammansat(te) Sveriges traktater med främmande magter, utg. av O. S. Rydberg strof Sturlunga saga, ed. G. Vigfusson, (Oxford 1878). Kung Sverres kristenrätt Tyvebolk (i Jönsbök) Vådamålsbalken (i ögL) Utgärdabalken (i II VgL) Upplandslagen Vådamålsbalken (i ÖgL) Byalagsbalken (Wil)a:rbo balkasr) (i UL) Äldre västgötalagen Yngre västgötalagen Virgilius’ .^neid Västmannalagen Balken om vådasår (i I o. II VgL) Rättegångsbalken (i HL) Tjuvabalken (i I o. II VgL) Rättegångsbalken Tjuvnadsbalkcn Ärvdabalken sms. ST str. Sturl. Sv. tb Uab B UB UL Va VB I VgL II VgL Virg. JEn. Vm VmL 1 VS I>B PB PgB PjB JE ^B ÖgL Östgötalagen ÖGL

V f>okkabot och fullrättsbot Studier i ståndssamhällets och bötessystemets äldre historia i Norden

4 I « «

Kap. 1. Pokkaböterna i nordiska rättskällor Inledande översikt Fsv. pokki, pukki, fgutn. punki, fvn. pokki m. är en vledning av stammen i verbet pykkia och ansluter sig med hänsyn till betydelsen som nomen actionis till detta verb. Avledningar med -an, uppbärande sådan betydelse, stå i de nordiska språken i ganska stort antal vid sidan av såväl starka som svaga verb; med hänsyn till bildningssättet kunna emellertid bland dem flera grupper urskiljas efter substantivets förhållande till de olika verbalstammarna.^ De närmaste motsvarigheterna till pokki i fornsvenskan utgöra ord sådana som dvali, ’dröjsmål’, ’uppskov’: dvoelia, ’fördröja’, ’uppskjuta’; -lami i sammansättningarna lepungslami, eg. ’förhindrande av ledung’, pinglami, ’förhindrande av ting’: l^emia, ’slå’, ’förhindra’; vami, ’vämjelse’: vxmia{s), ’vämjas’; panki, ’tanke’, ’håg’, ’sinne’: thankia, ’förnimma’, ’tänka’.- Grundbetydelsen hos pokki torde således vara ’det att tyckas’, ’tycke’ (i objektiv betydelse) eller i anslutning till verbets dock säkerligen mindre ursprungliga transitiva användning ’tyckande’, ’tycke’ (i subjektiv betydelse), ’mening’. Liksom betydelsen av verbet pykkia är ur värderingssynpunkt neutral och ett tilläggsord gärna användes för att angivna, huruvida fråga är omett fördelaktigt eller ofördelaktigt ’tyckande’, gäller detsamma om substantivet pokki', även detta är semasiologiskt sett ursprungligen vad man kallar en vox media. Härur ha emellertid utvecklat sig specialiserade betydelser i motsatta riktningar. I fornvästnordiskan synes betydelsen ’fördelaktigt tycke’, ’välbehag’, ’ynnest’ ha fått övervikten; ofta förekommer dock i dithörande vändningar ett tilläggsord {vel, goör e.d.), som direkt angiver värderingens art, t.ex. fallast einum ' Se härom närmare E. Olsson, De appellativa substantivens bildning i fornsvenskan, s. 398 ff.; A. Torp, Ordavlelding § 1 c (M. H^egstad o. A. Torp, Gamalnorsk Ordbog, Innleiding, s. 31). ® Exemplen hämtade från E. Olsson, a.a., s. 401 f.

8 vel i pokka til eins, leggja goÖan pokka til eins, men även leggja pokka d konu, ’tycka om’, ’fatta kärlek till’.^ Särskilt tydligt kommer denna fördelaktiga betydelse hos det enkla fvn. pokki fram, i motsättningen till den negativa sammansättningen upokki, ’vad som misshagar, som man tycker illa om’, ’missnöje’, ’ovänskap’, ’fiendskap’,^ Samma betydelsemotsättning framträder också i fornsvenskan mellan pokki och opokki.^ Vid sidan härav har emellertid även det enkla pokki kommit att uppbära liknande ofördelaktiga betydelse som opokki. Från fornvästnordiskt håll är utanför lagtexterna åtminstone ett säkert exempel härpå framdraget,® och i fornsvenskt lagspråk förekomma ett par otvetydiga fall. Vid de förklaringar som givits av de juridiskt tekniska termerna pokki och pokkabot har man tagit sin utgångspunkt än i den fördelaktiga, än i den ofördelaktiga betydelsen av pokki. Man har sålunda förklarat fvn. pokkabot dels som ’Bod, Bode hvorved man vinder sig den fornjermedes eller forurettedes Velvilje’,' dels som ’privatbod for at have udvist et mindre venligt sindelag’.® I den senare riktningen gå också de förklaringar av de fornsvenska och forndanska lagtermerna pokki och pokkabot (pokkicbot), som f.n. torde vara allmännast omfattade. Man uppfattar sålunda termen pokki i svenska och danska lagar som liktydig med ’skymf’, ’förakt’, ’vanhedrande’, i vissa fall med ’böter för tillfogad skymf el. ådagalagt förakt’; ® pokki står nämligen ofta med en i lagspråket vanlig ellips ® Jfr exemplen hos Fritzner, Ordb. ov. d. gamle norske Sprog^ 3, s. 1031 s.v. pokki, m. 2). * Se exempel hos Fritzner, a.a.-, 3, s. 833 s.v. upokki och s. 1031 s.v. pokki, 2). ® Södervall, Ordb. öfv. sv. medeltidsspråket, 2, s. 186, 715 s.vv., othokke, pokke. ® Jomsvik. s., k. 4: (hann) minnist å pokka pann allan er gerzsk hafSe mille peirra hrodra, ok hiÖr nu menn sina herkl<edast (Fornmanna Sögur, 11, s. 15. —Schlyter, Ordbok, s. 754; Fritzner, a.a.-, 3, s. 1031 s.v. pokki, 3). Flos den med ett annat suffix bildade avledningen potti, m., som också fungerar som nomen actionis till pykkja synes ’ovilja’, ’missnöje’, ’vrede’ vara den vid sidan av den neutrala enda förekommande betydelsen (Fritzner, a.a.-, s. 1035). ^ Fritzner, a.a.®, 3, s. 1034 s.v. pokkabot; Fr. Brandt, Foreljesninger over den norske Retshistorie, 2, s. 115 (»Velviljes-Bod»). ® Hertzberg i NGL, 5 (Glossar), s. 744 s.v. pokkabot. ® Schlyter i Gloss, till ÖGL, s. 391 och till SkL, s. 623 ävensom i Ordb., s. 753 (s.vv. pokki och pokkabot (pokkabot)); P. Kofod Ancher, Sami. jurid. Skrifter, 1, s. 118. Ett försök att vid översättningen av pokkabot bringa till uttryck den mellan fördelaktig och ofördelaktig uppskattning växlande grundbetydelsen hos pokki gör W. E. WiLDA, Das Strafrecht der Germanen, s. 351: »Dem Zusammenhang nach ist es bald eine Busse, die fiir die Geringschätzung, Nichtachtung, die man durch seine Fiandlung dem Andern erwiesen hatte, gegeben werden musste, bald um ihm die Fiochachtung, die man fiir ihn hegte, an den Tag zu legen.» I sin översättning av ÖGL .^B XVI pr. (a.a., s. 352) återgiver Wilda pukki på ett ställe med ’Ehrenbusse’ på ett annat med ’Unehre’. WiLDAS uppfattning, som otvivelaktigt leder till inkonsekvenser, avvisas av Schlyter (Ordb., s. 754) med vanlig kärvhet som »förvirradt tal». — Om tidigare förklarings-

9 i stället för pokkabot, vars betydelse naturligtvis bestämmes av innebörden hos ordet pokki. Det kan knappast råda tvivel om att denna uppfattning är den riktiga. Härför talar först och främst att Andreas Sunesson i sin parafras av den skånska rätten återgiver begreppet pokkabot dels med contemtus pretium, dels med emendatio contemtus}^ Vidare finner man i östgötalagen följande regel (tEB XVI pr): — nu ma aldrigh pan pukka taka sum i pokka ar aflapar: ok aldrigh bötis pukke firi pa kunu sumi pukka uarpar aflap: I uttrycket aflap(ar) i pokka står pokki uppenbart i betydelsen ’skam’, ’vanära’. Förmågan att taga pokki i betydelsen av pokkabot göres således här beroende av den förorättades egen eller den kvinnas, för vars våldförande han kräver upprättelse, »hederliga» eller »vanhederliga» börd. Tankegången kan ej gärna vara annan, än att ett giltigt anspråk på bokkabot förefinnes endast där en heder, en ära verkligen blivit förnärmad. försök, av vilka flertalet här torde kunna förbigås, se Kofod Ancher l.c., och Wilda, a.a., s. 351 n. 1. Omnämnas må här endast den i den gamla tyska översättningen av Gutalagen som motsvarighet till ptmki förekommande termen Willchör husse och den troligen härav påverkade av Schildener i hans edition (Gutha-Lagh, s. 205 ff.) givna förklaringen Dunkelbusse, vartill den anmärkningen knytes, att Dunkel betecknar »den Seelcnzustand, wo der Mensch mit seinen Kräften bloss auf seiner Persönlichkeit ruht und durch diese bestimmt wird». Denna uppfattning av {jokkaboten som »godtyckesbot» har knappast tillräcklig anknytning till någon i de gamla nordiska språken gängse betydelse hos verbet pykkia och torde i varje fall ej kunna upprätthållas gentemot de stöd, som från Andreas Sunesson och förhållanden i nordiskt lagspråk kunna hämtas för översättningen ’skymfbot’, ’ringaktningsbot’ e.d. Regeln att den som är avlad i pokka ej må taga pokkabot anknytes till stadgandet om pokkabot vid lägersmål och är möjligen begränsad till detta fall. Den motsvaras då till en del av den västgötska regeln II VgL Add 12: — — — eig ma laghar barn hötar firi sial[f]t sik vp taka. I Västgötarätten har det oäkta barnet överhuvudtaget icke rätt till lägersmålsböter gentemot sin egen fader enligt den allmänna regeln (/.c.): eig ma optare sama manne mep samu kono sak giua. an en tima. an po at hon flere barn far. Däremot har enligt vissa norska rättskällor det oäkta barnet såväl gentemot fadern som emot andra rätt till böter för moderns lägrande med undantag allensta för det lägersmål vari barnet självt blivit avlat (F XI 17, NGL, 1, s. 233 f.) — — — En ef sunr er at fyrsta barni. pä seal hann ecki t fyrsta rétti oc sati peim er siöan verda. En sä heimti rett till handa barninu er nänastr er i nefgilldi. ef af feÖr barnsins er at heimta. en ef af öörum er at heimta. pä heimti faÖir barnsins barninu til handa oc hiröi til pess er pat er fulltiöa. En ef barnit andaz hafi sä réttinn er helldr. —Bj 129 NGL 1, s. 327: Ef maör tekr birgiskonu ser ok hefir vätta tvä viör ok gengr i liosi i hvilu hennar. par ä konungr öngvan rett ä. en frandr eigu rétt ä. Nu ef hann liggr meö henni t annat sinn. pä skal hann beeta syni sinum slikan rétt sem äör boetti hann frxndum hennar. — Brandt Forel. II 86. Av stort intresse vore om det kunde fastställas huruvida östgötarättens ovillkorliga underkännande av det oäkta barnets rätt till böter för moderns lägrande representerar en äldre eller yngre ståndpunkt än de i Västergötland och Norge mötande mer eller mindre trånga begränsningarna. Jfr i denna fråga Wilda, Strafrecht, s. 816.

10 Den anförda regeln talar således för åsikten att grundbetydelsen hos pokki som juridisk term varit ’äreförnärmelse’, ’skymP. I samma riktning pekar även en regel i Gutalagen (19 §37): punca bytir engin preli. oc engumbytr oc prel punca. Trälen är sak, och som sådan äger han ingen personlig heder, som kan förnärmas; en konsekvens härav är, att hans egna förgripelser lika litet som skador härrörande från djur eller livlösa ting, kunna få karaktären av äreförnärmelser. Regeln tager tydligen ej hänsyn till möjligheten att trälen handlat som sin herres verktyg utan bedömer hans gärning uteslutande som ägande sitt ursprung hos honom själv. I ett par stadganden bland Helsingelagens bestämmelser rörande brudfärd har ordet pokki likaledes otvetydigt betydelsen ’förnärmelse’, ’skymP (tEB II § 1): warper brupgummi pokka gör. wari pat halw högr^e nen Hwarer brup gramma pokkne gör. pa ner hun halw dyrne kunne pner ölbupin ner. ok brnpmnen halw dyri nen aprne gnestir. I samma betydelse använder Helsingelagen ordet pokki i ningen pokkaorp (MB VII pr): Giwer man tokka ord at tingi, äller at kirkiu, kallar han tiuf äller mordara, trulkarl äller trulkiärling: Haldi fram ordumsinum, äller höte tre marker. Brighder man adhrumgarfwä sät, äller kallär kunu mans skökio: Böte tokka böter amiä taki tridhiunginumminnä. I>okkaboten är här —bortsett från det med uttrycket brighder man adhrum garfwä sät åsyftande fallet —bot för en genom skymford tillfogad hedersförnärmelse. Uppfattningen av bokk^boten som ’skymfböter’, ’böter för ådagalagd ringaktning’, stödes slutligen av terminologiska förhållanden i norsk rätt. Man finner här pokkabot som beteckning för en i vissa fall av skadegörelse å lösöre jämte skadeersättningen utgående tilläggsbot till ägaren (G96): Vmspellvirki Engi seal oÖrom spellvirki gera. Nu ef hann gerir pat er halfrar merer skaÖe er. pa er pat spellvirki. oe allt pat er menn meta til halfrar merer skaöa. — Nu gerer ma^r minna skaÖa manne. oe gengr i gegn. benete aptr sem menn meta oe leggi a .vi. aura at poeea bot. I alldeles likartade fall finner man emellertid också uttrycken boeta firi ofund och ofundarbot: apri ödbupz nen annur mnen. sammansattG139. Vmvapna spell Nv ef maör veitir manne vapna spell, pa seal boeta hanom aurum oe bneta sva vapn at eigi se verra en aör var. neöa giallda hanom vapn sin. .vi. firi ofund.

11 F X 46. Umpat ef maör vanar ross Ef matSr scerr af rossi manns tögl. pa gialldi aura .iij. En ef hala höggr af. pa seal meta ross. en hinn reibi peimverÖ fyrir er atti oc öfundarbot a ofan. haulldi aura .vj. En ef hala höggr af nauti manns. pd seal giallda hdlfan eyri silfrmetinn oc öfundarbot sem hvervitna seal par er maÖr gerir spell a bufé manns.^^ Det är icke sannolikt, att termerna pokkabot och qfundarbot äro bildade ur helt skilda synpunkter. Båda torde taga sikte på den mot person riktade onda vilja, som kommit till uttryck i den närmast på sak gående skadegörelsen; skillnaden är endast, att fientligheten uppfattas än mera allmänt som illvilja, hat {qfund) än speciellt som ärekränkning, ringaktning, skymf (pokki). Själva termen pokkabot torde således angiva, att de rättsöverträdelser, för vilka sådan bot skall gäldas, vare sig enbart utgöra eller tillika innefatta hedersförnärmelser, för vilka bokkaboten avser att lämna upprättelse. Det gäller nu att söka komma b^kkabotens rättshistoriska ursprung och utveckling något närmare in på livet. Härför kräves en översikt av de fall, vari en så betecknad bot förekommer. I ett följande kapitel skall en ingående undersökning ägnas åt några stadganden i Östgötalagen, enligt vilka en bokkabot med karaktär av bötesprivilegium vid vissa dråp och såramål skall utgå till den dräptes eller sårades herre. Privilegiekaraktär har bokkaboten även i följande stadgande i samma lag (BB Vpr): Nu krafs almanning at broa pa skal harape bro uarpa ok uagh rypia: Nu liggar pan uaghar iuir almanningh sum alt harape abroa: ok ar oför bro alla rep bröt: Ripar kunungar at pömuagh ok falzs farp hans ok spillas klapi hans. pa skal harap pat atar böta ok map tolf markar pat ar pukke kunungx. Häradets försumlighet i fullgörande av sin skyldighet att hålla väg eller bro giver konungen anspråk på skadestånd för det resehinder och den materiella förlust, som därigenom vållas honom. Men i den skada, som konungen sålunda lidit, anses tillika ligga något skymfligt: häradet, som ej vårdat sig om att förekomma den genom att hålla väg eller bro i gott stånd, har därmed visat konungen vanvördnad. För denna utgår vid sidan av skadeståndet den särskilda högre bokkabot, som tillkommer konungen. I här ifrågavarande fall har den emellertid blivit vid det äldre belopp, tolv marker, som vid dråp å eller sårande av i konungens tjänst stående personer likaledes varit det ursprungliga men senare utbytts mot fyrtiomarksboten. NGL, 1, s. 228. — Jfr även Bj 30 (NGL, 1, s. 310): — — — Ef maör kastar vdpni manns eöa kladi meö öfund eSa hveriu hann kastar sva öfund fylgi. boeti .vi. aurum. par d konungr ekki d. —Fr. Brandt, a.a., 2, s. 96, 114.

12 övriga Jjokkabotsstadganden i Östgötalagen hava karaktären av allmän bonderätt. I fråga om lägrande av fri kvinna stadgas XVI pr): Nu ma egh man kanna andrum laghar utan han se innitakin alla barn bari uitni: nu an antuiggia perra ar ok uitis han pat. pa skal han dylia map tuatylftum epe halft namt ok halft onamt. ok dyli bapi barns ok hafpa alla böte preia markar: ok par a i huarte karl alla kunungar py at pat ar bondans pukke: Med »bonde» torde här att döma av analogien med ett stadgande i Södermannalagen avses den lägrades giftoman å frändernas vägnar. Huruvida i Östergötland liksom i Skåne Jjokkaboten vid sidan av den för själva horsbrottet stadgade fyrtiomarksboten utgått till den lägrades man i det fall att hon varit gift kan ej slutas av den östgötska ärvdabalkens stadgande, då svaranden här kan fria sig med dubbel tolvmannaed, medan vid anklagelse för hor tredubbel kräves.^“ Liksom överallt annars är bokkaboten vid lägersmål ensaksbot till den förorättade. Den är i detta fall icke tilläggsbot, utan gärningens enda påföljd, varav framgår, att lägersmålet uteslutande bedömes som hedersförnärmelse mot den lägrades ätt, närmast giftomannen. Beloppet är tre marker. Som bondens bokkabot men tillika som tilläggsbot vid sidan av skadestånd uppträder tremarksboten i östgötalagen även i ett annat fall, stympande av annans träl (Uab XVI § 2): Nu hamblar man pral annars manzs. huggar af hand alla fot map uilia: gialde atar fullum gialdum alla annan firi ok map prea markar. pat ar bondans pukke. aghe i huarte karl alla kunungar. Vid dråp å ofria — här bortses t.v. från bestämmelserna om dråp å brytar — omtalas ej bokkabot,^® liksom ej heller vid sådant sårande av ofria, som ej innebär stympning.^^ Att bokkabot utgår vid stympning av träl har säkerligen sin förklaring däri, att sådan gärning ansetts utgöra ett för den stympades husbonde särskilt skymfligt förstörande av hans egendom. För Västgötalagarna äro termerna pokki och pokkabot främmande. Svealagarna med undantag av Dalalagen omtala bokkaboten i några fall som direkt sammanhänga med de stadganden i Östgötalagen, där bokkaboten uppträder som bötesprivilegium för vissa ovanför de vanliga bönAtt här endast är fråga om fri kvinna torde framgå av den i stadgandets fortsättning givna regeln att Jiokkabot endast erlägges för äkta född kvinna (se ovan s. 9). Se nedan s. 13. ** Se nedan s. 14. ÖGL Uaf) XXX pr: Nu giuar man andrum sak at han gar hor undir han. uarpar han takin uipar ok slippar undan, pa dyli map pratylftu alla höte fiuratighi markar. 16 ÖGL Dr B XVI § 1, 2, XVII § 1, 2, XXI; UaJ) III pr, jfr § 1. !■ ÖGL Ual> XVI pr, § 1.

13 derna ställda personer vid dråp å deras »män»; dessa fall kunna t.v. förbigås. Dess förekomst i svearätten är emellertid ej begränsad till dessa fall. Från Helsingelagen har redan två stadganden av annan innebörd blivit anförda. Det ena gäller dels i vissa ord uttalade ärekränkningar, som, i vissa fall under förutsättning att de uttalats inför menighet och att de i dem inneburna beskyllningar ej kunnat bevisas, medföra en ^okkabot av tre marker, i fråga om vilka det ej utsäges, huruvida den utgör ensaksbot eller icke, dels det till sin tolkning ovissa fallet hrighder man adhrum garfwä sät, där bokkaboten likaledes utgör tre marker vare sig ensaksbot eller icke. Det andra från Helsingelagen anförda stadgandet fastställer särskilda högre böter för pokki, som tillfogas brudgum, »brudfrämma» och »brudmän»; huruvida den pokki som här omtalas, tänkes tillfogad endast genom sådana pokkaorp, som behandlas i det förstnämnda stadgandet eller jämväl genom andra förnärmelser, måste lämnas därhän. Utomi de förut berörda bötesprivilegierna vid dråp omtalar Södermannalagen en bokkabot vid lägersmål (^B III § 1): Gip tis maper meÖ samu kunu han lighrat hawer standen pe barn arf oc vrf. bape jieperne oc möperne. will ei giptas mep hcenni. böte XII. öra. at franda pocka [en hdskr tillägger: botum]. Taki pet ratter giptarmaper. arwi oc ei pet barn mera frami ath. Liksom den östgötiska bokkaboten i samma fall utgör den södermanländska ensaksbot och hela boten för gärningen; beloppet är däremot endast hälften av det östgötska. I Gutalagen förekommer, bortsett från den förut anförda negativa regeln rörande träl, termen punki i betydelsen bokkabot två gånger i samband med lindrigare handgripliga äreförnärmelser vilka bedömas uteslutande som sådana och gäldas med åtta örtugar, sannolikt ensaksbot (GL 19): § 28. Siar pH manni mungat augiin. pa byt. punca. atta ertaugar. § 36. Gierir mapr mann] vegpuera. tacr ripandi mann .]. baizl. epa gangandi mann .j. acslar oc vendtr vm af gatv sennj. pa bytir punca. VIII ertaugr. En gierir hann mann] vald. oc latr lengr fylgia. pa bytir priar marcr hanum firi vald. oc aprar priar moga Å gammalt danskt rättsområde äro termerna pokki och pokkabot begränsade till Skånelagen, där de emellertid förekomma i åtskilliga Detta synes framgå därav att stadgandet om vägspärrning för det fall att gärningen stegras till våld uttryckligt stadgar en bot till allmogen lika stor som den till målsäganden, medan i de båda fall där bokkabot utgår, endast ett bötesbelopp omtalas. Jfr H. Matzen, Forelaisningcr over den danske Retshistorie, Offentlig Ret, 3 (Strafferet), s. 70.

14 fall. Dödas vilddjur, där det av ägaren hålles i fångenskap, utgår till denne pokkabot, vars belopp ej uppgives (101): Föpier man wild diur veliar wilda fughla. hwters kyns sum pe tera. — — — warpa pe lös oc drapter peem annar man. böta ey foriC pem htsldar an fore wild diur. warpa pe } bandum drapin. pa böta hin ar pem drap pokka hötar oc ey mera.-^ Då skadestånd ej skall gäldas, är det tydligt, att gärningen bedömes uteslutande som äreförnärmelse. Dödande av annans tamdjur under skadegörelse å gärningsmannens åkermark medför jämte skadeståndsskyldighet en bokkabot av två öre, för så vitt gärningen skedde i ägarens åsyn, eller oberoende härav, för så vitt djurets värde uppgick till två öre (165): Drapar man annars manz fa j akrum sinum fore il wilia. pa gialde hin ar fa atte först atar corngiald. oc a pripia manz ep. am wal pan man utan by bor sum hin innan hy bor oc sipan gialda hin fa atar ar drap oc ofna pripia manz ep at pat war ey bapre. oc höte ofna twa öra före pokka. — hwat fa sum drapit warpar j bondans asyn. ar pat gaas allar gris. pa gialda hin pat atar ar pat drap. oc twa öra fore pokka. horo litins pat ar wart ar han drap j bondans a syn. Drapar man swa litit sum pat ar utan bondans a syn. pa ar pat ey pokka. utan han drapar swa got fa sum twa öra. sipan seal böte pokka bötar. pokka bot ar ey mer an twa öra. swa gopa sum fira örtogh panninga. Enligt Andreas Sunesson gälla samma regler i allmänhet vid sårande och dödande av annans tamdjur och tvivelsutan intager lagens forndanska redaktion samma ståndpunkt åtminstone i fråga om dödande, fastän reglerna här kommit att anknytas till det nyss angivna speciella fallet. I>okkaboten är i detta fall en tilläggsbot avseende den i gärningen vid sidan av dess innebörd av på sak riktad skadegörelse ingående äreförnärmelsen. En pokkabot av två öre tillfaller likaledes, utan ersättning för läkarvård och förlorade dagsverken, ägaren till träl som blivit sårad eller slagen för så vitt ej lyte följt av gärningen (119): hwat sum frals man gör wipar bondans hiotia annöpoet. swa at bardagha ar allar sar. oc ey lyta. gud lakis gift oc gialda daghswarkis spial. oc twa öra bondanum for pokka warpar lyti böta pem aftir gopra manna asyn oc ey mughu lyti höghre warpa an til prigia marca hwilkin pe warpa. Andreas Sunesson tillägger, att enligt någras mening en förhöjd bokkabot av tre marker bör utgå, därest trälen blivit slagen eller sårad i ägarens åsyn (II 69): 21 -® Jfr Andreas Sunesson (SkL II 55). Jfr Andreas Sunesson (SkL II 110). 22 SkL II 70. 2* Jfr Andreas Sunesson (SkL II 69).

15 Si tamen manciphtmuulneratum uel uerberatum fuerit in aspectu domini. maior contemptus presentie, iuxta qnoriimdam sententiam, maiorem, uidelicet triummarcarum, exigit satisfactionem.-* Däremot synes, såväl då träl blivit dräpt eller stympad som då lyte följt av annan mot honom förövad misshandel, endast skadestånd utgått och bokkaboten bortfallit.^^ Med hänsyn till stadgandena om dödande av annans djur kunde man vara benägen att anse detta förhållande oursprungligt. I>okkabot utgår enligt skånsk rätt även vid vissa lägersmål. Som tillläggsbot till den förnärmade äkta mannen utgår den vid sidan av böterna för horsbrottet i det fall, att den lägrade är gift hustru (206): Sactar bondan annar man um laghri fora kimu sinni. bare bin sacti scuz iarn. warpar han uskar. tha fly han land. oc cnmmi aldrigh andrum hotum wipar utan bondan wil. wil bondan botar taka pa havir pat warit logh. at han höte firitiughu marca for laghre. oc pre marc fore pokke patta ar pat ena mal bondan far pre marc fore pokka. Då den forndanska redaktionen betecknar detta fall som det enda, där bondens b^kkabot uppgår till tre marker och även Andreas Sunesson förklarar detta belopp här utgå »mot vanligheten när det gäller enskilda», synas båda lämna ur räkningen ej blott den av Andreas Sunesson omnämnda åsikten, att en bokkabot av tre marker bör utgå när träl blivit misshandlad i ägarens åsyn utan även vissa andra i det följande berörda fall, där en till bonde utgående bokkabot av tre marker otvivelaktigt måste anses föreligga; anledningen är troligen ingen annan än att i dessa fall termerna pokki och pokkabot ej kommit till direkt användning i stadgandenas formulering. En bokkabot utgör sannolikt även, ehuru detta ej uttryckligt säges, den bot av två öre, i visst fall enligt Andreas Sunesson stegrad till sex öre, som vid lägrande av annans trälkvinna skall erläggas till ägaren: SkL I 209: Liggar map pripia manz eth. 28 map huskunu annars manz. böte twa öra allar dyli man Jag tolkar här satisfactionem som satisfactionem contemptus, d.v.s. en vid sidan av ersättning för läkarvård och förlorade dagsverken utgående l>okkabot. SkL I 119: Si alicuius seruus interficitur. Uarpar manz pral drapin. böta bin atar ar han drap map pre marc. oc a tylter ep at war ey bapra. allar late til swa mikit sum han wil. oc c tyltar ep ofna. warpar prals hand af hoggin, böta hin ar af hiog half andra marc. oc tyltar ep at han giorpe ey mera skapa at py af hogge. allar late til swa sum för ar malt. warpa batha handar af hoggna. bötee pan ar pat giorpa pre marc oc swa til allar logh allar fa sum för ar malt. — Jfr Andreas Sunesson (SkL II 51, 69). Andreas Sunesson II 127.

16 SkL II 130. De oppressione ancille. Si quis ancillam oppresserit alienam, duas horas nummorum domino prestahit nomine satisfactionis, ant reatnm trino diffitebitur inramento. Ad sex horarum satisfactionem, vel seni iuramenti defensionem, interdum illicitus attingit concubitus cum ancilla, puta que, seruilibns exempta operibus, societatis et honoris et obsequij dignioris intuitu assidendi domine sue officium est adepta, vnde quoque SiCtis ambut lingua patria nominatur.-^ Att i detta fall endast en bot omtalas, antyder, att gärningen bedömes uteslutande somäreförnärmelse. Ur samma synpunkt bedömas även vissa kontraktsbrott. Omman, efter att ha tagit anställning sombryte hos någon, underlåter att fullgöra åtagandet, utgår, därest vederparten är bonde, en bot av sex öre, som stegras till tre marker, därest man genom påbörjad inflyttning ytterligare ådagalagt benägenhet att fullborda överenskommelsen; till konung eller ärkebiskop utgår vid ifrågavarande kontraktsbrott tremarksboten, oavsett huruvida inflyttning påbörjats eller icke. Endast i fråga om konung och ärkebiskop säges uttryckligt att boten utgör {jokkabot; tydligen måste den emellertid ex analogia uppfattas somsådan även där vederparten är bonde. SkL 215. Fastar man sic til brytia withar annar man. oc wil ey til fara. böte siax öra. allar dyli map siata manz ep. hauir han nokat til fört j hans harskap [vissa hdskr: hascap el. ascap'\ ar han fasti sic wipar. po at ey ar mer an et las. oc wil han ey wipar wara. böte pre marc allar dyli map tyltar ep. Fastir man sic til brytia j kunungs bo. allar archibiscops oc wil han paghar wipar skilias. böte pre marc hwat haldar han cumbar til allar ey. allar dyli map tyltar ep. for py at perra pokki warpar ey minni an til pre marc 28 Möjligen ha även de böter av två till sex öre, som föreskrives för vissa kontraktsbrott av landbo, karaktär av Jjokkabot.-^ SkL I 225: Fastir man bol oc wil ey til fara. böte twa öra. allar pripia manz ep. far han til oc skils wipar fore far dagha halde uppi alli innu oc böte siax öra allar siata manz ep.^^ gitar landbo ey ret langildi at stafnu daghe. bipi andra stafnu af sinum iorpadrotne.^^ far han ey rat at pem stefnu daghe ar hin laggar pa til böte twa öra. far landbo bort af iorpo map landgildi. oc böp för fram. wara saclös. Gar han wipar at han böp ey för fram late ut landgildi. oc böte siax öra 32 Åtskilliga handskrifter av den forndanska redaktionen hava satis ambuth i st.f. huskunu, dock utan ändring av bötesbeloppet. — Botens karaktär av J)okkabot antages även av Matzen, l.c. Jfr Andreas Sunesson (SkL II 133). ^ Detta är Matzens mening (l.c.) åtminstone rörande de två första av de nedan anförda kontraktsbrotten. Jfr Andreas Sunesson (SkL II 144). Jfr Andreas Sunesson (SkL II 147). Andreas Sunesson (SkL II 148). 3S

17 Konungens och ärkebiskopens ovillkorliga rätt till en ^okkabot av tre marker stadgas även för det fall, att de själva befinna sig å sina gårdar då någon med vrång avsikt släpper sin fänad i där växande säd. SkL I 163. Sjtaer kunung j garpe sinum sialuar. aellxr archihiskop j sinum. pa pokkiS perne mer an brytia sate um fa warpar map wilia latat j sath therra. Cumbar map wapa j sap perra, pa ar ey mer an pripia manz ep ofna corngiald. po at pe ara sialua innan garpe sinum. karar konungs bryti allar archibiscops andrum manni ofna handar. at han hauir giort auat at hanum map sinu fa. oc stafnir hanum til pings allar til harra sinna. böte bonden pre marc allar dyli map tyltar ep.^^ Satsen att ^okkaboten är större, därest konung eller ärkebiskop äro personligen närvarande å den deras gård, där skadegörelse å växande gröda avsiktligt anstiftas genom insläppande av främmande boskap, än om endast bryte sutte å gården förutsätter, att en bokkabot, ehuru mindre utgår även i detta fall. På grund av regeln om likställighet mellan bonde och konungs eller ärkebiskops bryte i av dylik rättskränkning härflytande anspråk är det tydligt, att nämnda mindre {jokkabot även tillfaller bonde. I händelse av konungs eller ärkebiskops närvaro å gården utgår tydligen vid sidan av skadeståndet en pokkabot av tre marker i varje fall av avsiktlig skadegörelse å gröda genom insläppande av främmande boskap. Aven till bonden utgår emellertid vid sidan av skadestånd en tilläggsbot av tre marker, därest den skadegörande boskapen uppgått till ett antal av Jfr Andreas Sunesson (SkL II 109): — — — At in mansione sua uel rege uel cpiscopo existente, si sibi dampnum in suis agris inferatur ab animalibus scientis domini et Holentis, estimationi dampni dati, propter contemptum presentis regis uel presulis honorificentiam, in tribus marcis nummorem contemptus precium adiungetur. Si uero casu, domino ignorante, fuerit dampnum datum, nichil preter estimationem dampni dati trino probandam iuramento, licet presens, rex uel episcopus obtinebit. Jn hoc autem solo exactor uel uillicus regis uel antistitis differt ab alijs, quod si taliter sibi dampni dati ad multorum audientiam in ius deferat accusationem, aut trium marcarum satisfactionem ab aduersario preter estimationem si confessus fuerit, aut duodenum iuramentumsi negauerit, consequetur. Den konungens eller ärkebiskopens brytes talan, som här omnämnes och som kan leda till tremarksbot vid sidan av skadeståndet gäller utan tvivel just det fall att gärningen skett under det förut angivna villkoret av konungens eller ärkebiskopens närvaro å gården {taliter dampni dati). Jfr J. L. A. Kolderup Rosenvinge i Samling af Gamle Danske Love, 1:1, s. 108, n. 9. Eljes skulle bestämmelsen komma i strid med styckets inledning hos Andreas Sunesson (II 109): In iure comprehendendi aliena et propria redimendi animalia, et in quantitate satisfactionis vel estimationis prestande uel sumende, inter exactorem uel uillicum regis uel episcopi et quemuis aliumnichil differt. Jfr. SkL I 162 Alt swa sum bonde gör wipar annar bonda um innam. swa seal han göra wipar kunungs brytia oc archibiscops. oc perra bryte wipar bondan, oc swa hwar perra sit fa ut lösa af andrum. 2 Hjärne

18 tolv djur.^^ Avsiktlig skadegörelse genom boskap, som ej uppgår till detta antal, föranleder, därest parterna äro bönder eller med dem likställda, jämte skadeståndet en tilläggsbot av två öre.^® Att dessa tilläggsböter likaväl som den till konung och ärkebiskop utgående hava karaktär av bokkabot, torde ej kunna betvivlas. Men tvivelaktigt är måhända, huruvida detsamma gäller om de böter från två öre till tre mark, som föreskrivas för vissa rättskränkningar som anknyta sig till den av skadan drabbades befogenhet att tills skadestånd gäldats kvarhålla den skadegörande främmande boskapen {innam). Beskyllning för tjuvnad, framställd å ting men icke fullföljd med lagligt rättegångsförfarande, medför enligt skånsk rätt dels en bot av tre marker till konungen, dels en lika stor bot till den förnärmade.^® Den senare säges i en handskrift av lagens forndanska redaktion utgå for wan thokka:; ordet wanthokkac är tydligen en synonym till fvn. upokki, fsv. opokki och har således samma betydelse, som i lagspråket vanligen uppbäres av det osammansatta pokki?~ Nämnda tremarksbot är utan tvivel att uppfatta som en b^kkabot likartad med den till samma belopp fastställda, som enligt Helsingelagen inträder som följd av vissa å ting eller vid kyrka uttalade tillmälen (tokkaord), innefattande obevisliga beskyllningar för brott, bl.a. just för tjuvnad. I norsk rätt har termen pokkabot fått en mera specialiserad användning än i östnordisk, med undantag för Gutalagen. Gulatingslagen betecknar som pokkabot den tilläggsbot av sex öre som vid skadegörelse å annans lösegendom utgår jämte skadeståndet i det fall att skadan ej uppgår till en halv marks värde (G96 —se ovan). Norska Bjarkeyarrätten 38 SkL I 159: Far man ma:f) sintim wilite mtep hiortho sinni ) annars manz wangi. miep hund oc ma;p hirpe. gialde akar spial oc höte pre marc <ella:r dyli m<ep tyltar eth Cumbxr hiorth ^eliter stop xllter swinx wrap m^p wapa j annars manz akter tcllter tcng. Iteggi half marc wxp fore, oc late mxttte akar spial. oc gialde mtep pripia manz ep akar spiall. SkL I 160: Tolf hors görte stop. oc tolf nöt hiorp. oc tolf swin wrath. Jfr Andreas Sunesson (SkL II 108). »5 SkL I 164: Tiuthrar man j xng tellter j akre annars manz. höte spial oc twa örte. tellter dyli mtep pripite manz eth. Jfr Andreas Sunesson (SkL II 108). SkL I 149: Star man ofna pingi oc giuter andrum piuf sac. pa seal han hanum ofna htendter mtelte. oc sw'a teftir farte sum logh terte. wil han ey teftir farte of at mtclte. höte kunungi pre marc. oc hinum pre marc ter han kallape piuf [I tillägger: for thokkte]. Jfr Andr. Sun. II 94. Stället anföres av Schlyter (Gloss, till Skånelagen s. 624 under ordet pokki, m. 1 d). Ej heller G. F. V. Lund, Det azldste danske Skriftsprogs Ordförråd (1877) upptager ett ord wanthokki, vilket emellertid otvivelaktigt här föreligger. Jfr ovan s. 10. wan 38

19 begränsar termen {lokkabot till de böter av ett Öre till en halv mark som utgå till den förnärmade vid vissa rena äreförnärmelser i ord eller handling, av vilka de svåraste äro örfil och tillmätet »stafkarl». Bj 31 Umbrigsl Ef ma8r bregÖr manni pvt at hann vari stafkarl e(ir riSr honum kinn. bceti honumhalfa mörk. pat er pokkabot hin mesta, eyrir hin minsta. Bj 88. Ef maÖr bregÖr manni pvi at hann vari stafkarl. eÖa riSr honum kinn. boeti honum hdlfa mörk. pat er pokkabot hin mesta, en eyrir hin minsta, par d konungr ekki d.39 I Magnus Lagaböters landslag är pokkabot beteckning för de tilläggsböter som vid vissa mindre förgripelser å annans egendom utöver skadeståndet tillfalla den förnärmade: L VII 17 Vmspelluirki En ef stel iarne af arÖri e5a af plogi. prigilldi pat er hann stal uiÖ pann 41 er atte oc .vj. aura i pokka bot en konungi .ij. merkr silfrs. L VIII 27 Vmfullrettis skaöa pat er allt fullrettis skaÖe er menn meta til halfrar merkr silfrs. en ef minni er pa er pocka bot .ij. aurar silfrs peimer skaÖe er gor.*^ L IX 9 (NGL 2, s. 172): Ef matir stelr or aldens gar^um. En ef mabr gengr i lauka garÖ manz eöa huanna. epla garÖ eÖa nepna reitt. ertra eSa bauna. oc allt pat alldin er menn veria meS gorÖum eöa gezlo. tuigilldi peim er atte oc .if. aura i pocka bot. En ef maÖr tekr til ceyris eÖa meira. pa er hann sekr sua sem firir annan stulld. I st. f. pocka bot har en handskrift skaÖa bot-, två har pyckiar bot. Slutligen användes i Magnus Lagaböters isländska lag {Jonsbok) termen pokkabot för att beteckna en tilläggsbot av två öre som vid vissa förseelser av till offentlig transporttjänst förpliktad färjkarl gentemot vägfarande utgår till dessa vid sidan av ersättning för åsamkat resehinder och annan genomförseelsen vållad skada. Jb, 11b 45: Nu metr farhirÖir leigu. par sem veita skylldi. pa er syniat fars. Nu neyöir hann uégferla til meiri leigu enn skild er. Su er gnnur sok. ef hann NGL 1, s. 310, 320. Jfr Bj 48 NGL 1, s. 314: Her segir um pokkaboetr ok hdlfréttismal ok sdr hdlfréttismanna. hversu fara skal halfréttismdl. Allar pokkaboetr ok öll hdlfréttismdl ok sva hdlfrétti manna, öll pau mal skal scekia d domi er eigi liggr viÖ konungs réttr ok bcearmanna. NGL 2, s. 115. I st. f. .vf. aura i pocka bot ha tre handskrifter ofundar bot eptir laga domi (NGL, 2, s. 115 n. 16). Två handskrifter ha skaöa bot i st.f. pocka bot (n. 15). « NGL 2, s. 165. ■** I st.f. Pocka bot .ij. aurar silfrs ha flera handskrifter ofundarbot eptir lagadome (NGL 2, s. 165, n. 21).

20 syniar manni peim er leigu byÖr. Su er hinn priSia ef pers jars misser degri lengr. par sem skylit er at flytia. en farhirdir verÖr at pessu kunnr eÖa sannr. pat heitir negafall. oc er harm sekr halfri mork viS konung, oc bceti peim er fars misser, fyrir farar talma bans. scaÖa pann sem af verÖr. oc .ij. aura i pocka bot.** Av den hittills lämnade redogörelsen framgår, att ^okkaboten icke uppträder endast som ett privilegium för vissa socialt högtställda kategorier. Svensk, gutnisk, skånsk och norsk rätt känner, vare sig vid sidan av privilegieartade hokkaböter eller utan att dylika tillika föreligga inom samma rättssystem, en allmän, en bondens ^okkabot. I Östgötalagen och svealagarna är dess belopp med ett enda undantag tre marker; undantaget utgöres av Södermannalagens stadgande om lägersmål, där östgötalagens för samma fall fastställda tre marker motsvaras av tolv öre, möjligen ett äldre bötesbelopp, genom vars fördubbling tremarksboten uppkommit. Bortsett från den vid dråp av bondens bryte utgående tremarksboten, vars rättsliga karaktär tills vidare är outredd, är den allmänna {jokkaboten i de svenska lagarna genomgående knuten till andra förnärmelser än till dem, vid vilka de privilegieartade bokkaböterna förekomma. Någon anledning att i bondens bokkabot se ett i förhållande till dessa sekundärt institut föreligger därför icke. Det är minst lika möjligt, att bondens bokkabot utgör ett lika primärt led i bokkabotssystemet som de eller att den rent av är den grundenhet, till vilken de högre bokkaböterna ansluta sig som stegringsformer. För sistnämnda möjlighet tala i viss mån de förhållanden, under vilka bokkabotsinstitutet uppträder i Skånelagen. Tremarksboten är här påtagligen bokkabotens grundform. Den är under alla omständigheter konungens och ärkebiskopens bokkabot; vid vissa särskilt svåra förnärmelser är den också bondens, medan denne vid lindrigare kränkningar får nöja sig med de lägre beloppen av två eller sex öre. Ett ytterligare stöd synes uppfattningen av bondens bokkabot av tre marker som systemets grundenhet, möjligen med historisk utgångspunkt i en äldre tolvöresbot, vinna genom ett beaktande av det rättshistoriska sammanhang, vari den norska bokkaboten är infogad. Tydligt är att det institut, som i den fornnorska rätten bär bokkobotens namn lika litet som den gutniska bokkaboten låter sig direkt jämnställas med östgötalagens och övriga svenska fastlandslagars bokkabotsinstitut. Liksom den gutniska uppträder den norska bokkaboten uteslutande vid förnärmelser av betydligt lindrigare art än östgötalagens och svealagarnas bokkabotsförbrytelser, och medan dessa lagars lägsta bokkabotsbelopp med undantag för Södermannalagens tolvöresbot för lägersmål är tre marker, är den norska liksom den gutniska bokkaboten —bortsett från vissa i fråga om bokkaboten i de norska lagarna ej direkt berörda socialt högre ställda ** NGL, 4, s. 282 f.

21 kategorier — en öresbot, som aldrig uppgår till mer än en bråkdel av tre marker. Vid närmare eftersyn finner man emellertid, att den norska bokkaboten utgör en lägre grad inom ett system av bötessatser, i vars högre upp på den straffrättsliga skalan liggande grundenhet de svenska fastlandslagarnas bokkabot äger sin egentliga motsvarighet, och i denna grundenhet återfinner man även tremarksboten somnormalbelopp.

Kap. 2. Det norska fullrättssystemet 1. Bötesgrader och bötesskalor Man har uppfattat den norska Jjokkaboten som väsentligen endast ett annat namn för det, som med en i norsk rätt vanligare termkallas oftmdarbot} Med undantag för Bjarkeyarrätten,- som omtalar hokkaböter till växlande belopp, av vilka de båda uttryckligen nämnda — det högsta, halv mark, och det lägsta, ett öre, ej torde kunna sättas i samband med ofundarbotens normalbelopp, sex öre — synes denna åsikt vara riktig. Gulatingslagen betecknar som Jjokkabot den sexöresbot, som vid sidan av skadeståndet gäldas för skadegörelse å annans lösöre, där skadan ej uppgår till halv marks värde; enligt samma lag säges den tilläggsbot av sex öre, somskall erläggas för skadegörelse å annans vapen, utgå firi qfund} Enligt Frostatingslagen erlägges en qfundarbot av sex öre till den sociala kategori (hgldr), som vid botens beräkning behandlas som normalkategori, vid vissa förgripelser direkt mot person eller å annans lösöre och därmed jämförliga egendomsslag, därunder inbegripna trälar, hästar, boskap och andra tämda djur, såsom jaktfalkar, olika ekonomiska anläggningar och fångstredskap, vare sig jämte skadestånd eller där förgripelsen ej innebär skadegörelse, enbart.'* Även vid dråp å träl gäldas enligt denna lag jämte trälens värde gfundarbot till ägaren.® Gulatingslagens regel om halv marks ^ Brandt, - Se ovan s. 19. ® Se ovan s. 10. ^ F X 46 (NGL, 1, s. 228): Um pat ef maör vanar ross. Ef ma<ir scerr af rossi manns tögl. pä gialldi aura .iij. En ef hala höggr af. pä seal meta ross. en hinn reidi peim verö fyrir er ätti oc öfundarbåt ä ofan. haulldi aura .vj. — En ef maör lystr tenn or höfÖi rossi manns. hafi sä ross er laust. en hinn verö er ätti oc öfundarbåt ä ofan. oc svä ef hann höggr hala af rossi svä at råfa fylgir. En ef hestavtg verör hafi sic siälfan hverr abyrgöan. en ef lystr hest ä vigi nauösynialast. gialldi öfundarbåt peim er hest ä eptir pvi sem hann er maÖr til. — — — En ef hala höggr af nauti manns. pä seal giallda hälfan eyri silfrmetinn oc öfundarbåt sem hvervitna seal par er maÖr gerir spell ä bufé manns. ^ F IV 56 (NGL 1, s. 174): Ef maör er veginn i heraÖi oc veit engi hvärt hann er

23 värde som den gräns, under vilken en, där värdet är högre inträdande svårare straffrättslig påföljd vid skadegörelse ersättes av skadestånd jämte en mindre tilläggsbot, har övergått i rikslagstiftningen från Magnus Lagaböters tid.® För denna mindre bot användes omväxlande i även olika handskrifter av samma rättskälla termerna pokkabåt och qfundarbot. Som gfundarbotens belopp upptager en redaktion av landslagen i den anförda allmänna regeln två öre, ett belopp, som även förekommer i ett par specialstadganden, det ena i landslagen, det andra i Magnus Lagaböters isländska lag; ^ sannolikt har detta belopp uppkommit genom en efter analogien av Håkan Håkanssons nedsättning till tredjedelen av konungen tillkommande offentliga böter ® försiggången reduktion av de äldre lagarnas belopp för b^kkabot och gfundarbot, sex öre. Detta äldre belopp har emellertid i vissa av landslagens handskrifter bibehållits i två stadganden rörande särskilda slag av skadegörelse (spellvirki); i det ena av dessa stadganden ® betecknas boten som pokkabot, i det andra som gfundarbot^^^ detta i samma handskrifter och utan att någon principiell skillnad torde kunna påvisas. Även i sjörättsliga stadganden i landslagen nämner en läsart sex öre som ofundarbotens belopp. Såväl i dessa stadganden som i den allmänna regeln användes emellertid i andra handskrifter formuleringarna ofundarbåt eptir laga domiy som där eljes qfundarboten omtalas i rikslagstiftningen användes omväxlande med uttrycken qfundarbot sem skynsamir menn dcema, qfundarbot (fulla) eptir domi, qfundarbot sem .vj. menn dcema eller qfundarbot utan tillägg och som överensstämmer med frials eSa prxll. pä seal po ör fara. nti ef scapdrottinn hans kemr ä fyrsta pingi. pä seal hann niåta vitnis sins, hvärt hann er friäls eda prall. Nä kemr seapdrottinn hans eigi ä fyrsta pingi. pä seal pat vera hans fyrsta ping er hann mä til eoma. oe niota par alls vitnis sins sem ä fyrsta pingi. — — — En ef hann verör at pneli. pä seal meta hann oe giallda verVt oe öfnndar bot peimer ätti. ® L VIII 27 (NGL, 2, s. 165); t>at er allt fullrettis skaöe er menn meta til halfrar merkr silfrs. en ef minni er pa er poeka bot .ij. aurar silfrs peim er skade er gor. — — — (I st. f. orden poeka bot. ij. aura silfrs står i flera handskrifter ofundarbot eptir lagadome). Bl VII 20 (NGL, 2, s. 262): — — — Pat er allt fullrettis skaSe er menn meta til halfrar mierkr. en ef minni er pa ofundar bot eftir dome ptsim skadi er gorr. — — — Jfr även Jb Mb 39 (NGL 4, s. 279), fl 25 (NGL, 4, s. 328): ofundar bot. ^ Se ovan s. 19. ® Brandt, Forelaesninger, 2, s. 25. ® Se ovan s. 19. L VII 17 (NGL, 2, s. 115): Vm spelluirki. — En ef maör spillir plog manz eda ardri eda herfi. eda hoeggr festi eda sela. beizl eda tauma eda skokla eda bygil hornspenzl. ef pat uerdr eitthuert spillt, boete sem .vj. skynsamir menn meta oe .vj. aura silfrs i ofundar bot. ” L VII 36 (NGL, 2, s. 126), 37 (s. 126 ff), 48 (s. 135), 50 (s. 136), 51 (s. 136 f.), 58 (s. 142); Jb 11b 16 (NGL, 4, s. 264), 19 (s. 266), 36 (s. 278), 37 (s. 278 f), 39 (s. 279), 48 (s. 285), 53 (s. 288), 57 (s. 290 f.), fl 16 (s. 322 f.), tb 7 (s. 334), 17 (s. 338). Jfr

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=